Ja UC AV al JUICS Pelty, Som erinrade mlnistern och dem som applåderat honom, att Iman ej grundar någon varaktig frihet på hatet mellan samhällsklasserna och genom att lupphetsa dem mot hvarandra. På ett sådant hat, sade han, grundar man endast I diktaturen. I ett hänseende han I dock rätt. Städerna vilja ej mer veta af er. Ja, I gifven oss frihet vid valen, på land som i stad, och I skolen se, om folket skall ge majoritet åt dessa förmenta grundläggare af I friheten, som för aderton år sedan dödade Ihenne genom ett anfall i ryggen... Här afI bröts talaren naturligtvis af vilda skrän från arkadierna och de kejserliga kammarherrarne i högra centern, och presidenten Schneider fann sig i en dödlig förlägenhet huru han skall kunna få den förfärlige talaren att mera välja sina ord. Det lyckades dock ej, och Schneider skall, vid en audiens i Tuilerierna straxt derefter, fått en skrapa för det han ej kallat honom till ordning. En scen af ungefär samma slag föreföll Jsamma dag i Seinetribunalets sjette afdelning, der åtalet mot Rappel förekom. Som Hugos försvarare uppträdde Gambetta och som utgifvarnes Jules Favre. Gambettas försvar öfverflyttades här mycket snart på det politiska området, och hans ord blefvo så starka, att domstolens ordförande, när han ej kunde förmå honom att afbryta, slutligen gaf order om att alla åhörare som ej tillhörde domstolen skulle utvisas. Då Gambetta efter gessionens slut utkom blef han af den utanför församlade massan på det mest entusiastiska sätt mottagen. Man hade länge varit oviss huruvida Rochefort skulle aflägga eden som ledamot af kammaren. Sjelf hade han, som bekant, under valkampen yttrat sig mycket sväfvande härom. Det var derför m änd väntan man i början af fredagens st hörde presidenten, sedan Rocheforts val blifvit godkändt, förestafva eden. Han steg några frappsteg ned från sin plats, såg sig några ögonblick småleende omkring, sträckte ut handen och yttrade: Jag svär. Straxt innan Jules Ferry gjorde sin protest till protokollet hade Rochefort äfven framställt den som vi i går med nvågra ord antydde. Scenen skildras på följande sätt i referaterna för denna session. Rochefort: . Ehuru det är ett originelt skådespel att se en minister, som i kejsarrikets namn förklarar, att ban skall försvara friheten emot republikanerna, vill jag bland de utaf ministern uttalade orden endast fästa mig vid dem, som röra medborgaren. Raspail och mig, d.v.s. dem, som angå det lagförslag, vi i går aflemnade till presidenten. Ja vi ha för afsigt och skola krafligt kämpa för återupprättande af kommunen... Rolle: Kommunen (Skratt och oväsen.) Iochefoi det vill säga fordra, att landet skall styra sig sj (Talaren afbrytes.) Ja, vi vilja med en enda skatt ersätta dessa tusen och en skatter, dessa dubbla decimes, centi-decimes, som utarma de fattige och icke en gång lindrigt drabba de rika! Ja, vi vilja, att rättigheten öfver fred eller krig ekall anförtros åt lagstiftande kåren, emedan vi äro angelägna om, att expeditionen till Kina, som endast var ett plundringståg, icke skall förnyas... (Talaren afbrytes.) Presidenten: Hr Rochefort, tillåt mig anmärla... Raspail: Hr Rochefort har blifvit angripen; var god och hör på hans svar. Rochefort: Ministern har direkt interpellerat oss om det af oss inlemnade förslaget... Presidenten: Tillåt mig anmärka, att dessa frågor längre fram kunna bringas på tal, men justeringen är ej det lämpliga tillfället. Rochefort: Herr ministern har kallat förslaget barnsligt... Inrikesministern: Nej! Flera röster:... Naivt, sade han. Rochefort: Han kallade det naivt fredligt; jag behöfver icke fälla något omdöme om dessa båda uttryck. Sannt är emellertid, att herr ministern, då valet i Gironde diskuterades, fann lämpligt att direkt interpellera mig; jag ber om tillåtelse att få svara bonom. Jag sade: vi vilja ej... i Presidenten: Diskussionen afslöts i går; visysselsätta oss nu med justering af protokollet. Ni kan yttra er om detta. men ni får icke svara på ett tal, som hölls i går. Rochefort: Jag säger ännu en gång, att ministern bar interpeslent oss, och vi ha rätt att svara; det är en rättelse till protokollet. Jag går icke utom frågan. Om presidenten hade uppmanat ministern att hålla sig till saken, ty han gick helt och hållet utanför den (oväsen), då han icke talade om valen i Gironde, utan endast om offentliga sammankomster... (oväsen). Quesne: Herr president! Detta är ett tal under förevändning af en rättelse i protokollet. Man : bör icke tillåta sådana prejudikat, icke en gång . till oppositionens förmån. i Presidenten: Det får nu endast talas om pro-. tokollet. : Rochefort: Jag talar om ett personligt faktum. Guvot Montpayrous: Frågan gäller ett personligt faktum; om man icke hade oupphörligt af-: brutit, så hade saken nu varit slut. Presidenten: Jag ber herr Rochefort att hålla sig inom justeringens vanliga gränser. Om frågan gäller ett personligt faktum, så är det naturligt, att ban yttrar sig derom; men på en diskussion får han pu ej inlåta sig. Rochefort: Jag ville säga, att herr ministern försökt förlöjliga det i går af medborgarens Raspail och mig inlemnade förglaget. Jag önskar bevisa att denna ironioch skratt-taktik... Rolle: Ironien, förklenandet, det är er metod! (Oväsen.) De voro orsaken till er kandidatur! Rochefort (fortsättande)... begagnats af honom mot de medborgares omdömen, som bekämpa honom. Jag önskar konstatera, att han blott fortgätter det system, som statschefen invigde vid sessionens öppnande. (Rop på flera bänkar.) Statschefen har funnit för godt att hånfullt skratta. (Talaren afbrytes med häftighet. Presidenten uppmanas att kalla honom till ordningen.) Presidenten: Statschefens person får här icke nämnas. Rochefort: Jag har utmanats och skymfats af honom. (Öväsen på många bänkar.) Ministern har förklarat, att kejsarriket vill grundlägga friheten. Godt och väll Men det är ett besynnerligt sätt att gifva tillkänna sin aktning för den allmänna rösträtten derigenom att man skrattar, då man kallaf fram till sig den, som företa valkretsen i Paris valt. (Larm.) Jag tilläger, att huru löjlig jag än må vara, bar jag aldrig promenerat på hafsstranden med en örn på min axel och en köttbit på min hatt. (Larm. Till ordningen, till ordningen!) Presidenten; Herr Rochefort! Detta är icke längre någon diskussion. Jag måste nu taga ordet från er. Rochefort sätter sig. Dugue de la Fauconnerie: Ni borde låta landet få höra detta språk och ej afbryta honom, Temperaturen i debatten var töröfrigt under denna session, liksom under de närmast föregående mycket högt uppdrifven. Den rörde sig omkring pröfningen af. CarreKerisouets val för Cötes du Nord, der rege ringen användt sitt inflytande på samma all anständighet trotsande sätt som utmärkt valen i Pyrenees Orientales och Gironde. Sådana saker kommo härvid i dagen, att Guot-Montpayroux formligen yrkade på inriesministerns försättande i anklagelsetillstånd. Denne deltog äfven nu i debatten. Trots alla besvärande omständigheter fanns äfven nu en majoritet färdig att förklara svart vara hvitt. Kerisouets val godkändes. Bland de stora kyrkliga högtidligheter, som i början af innevarande månad hållits i Rom, voro två för sitt närmare förhållande till kyrkomötet af särskildt intresse. Påfven hade förflyttat de på kyrkoårets första söndag vanliga kyrkoceremonierna från Sixtinska kapellet till S:t Peterskyrkan och derigenom gifvit de redan då temligen talrikt samlade medlemmarne at episkopatet tillfälle att i en högtidlig procession gifva allmänheten en föreställning om det i hela verlden utgrenade katolska kyrkosamtundets makt och majestät, Af större betydelse var den rosynodalsession, som hölls den 2 dennes. Mar hade ställt så till, att påfven på sin tron hade kardinalerne till höger och venster om sig, strax framför sig patriarkerna, primaterne och erkebiskoparne och något mer åt sidorna, midt emot altaret biskoparne, abbeerne och ordensgeneralerne, så att han kunde öfverskåda hela den kyrkliga hierarki, cam häroammanda hane ballalsa hada från