UTRIKES Riksrådet i Wien öppnades förliden lördag med ett tal af den från sin resa i orienten nyss hemkomne kejsaren. Hufvudimomenterna at talet har telegrafen redan meddelat. De röra upproret i Dalmatien samt kejsarrikets lifsfråga: en större autonomi för de särskilta länderna af monarkiens cisleithanska del. Som bekant, ha isynnerhet czecherna i Böhmen och polackarna i Galizien länge med stor häftighet yrkat på samma ställning inom monarkien för sina nationaliteter, som Unern tillkämpat sig. Slovenerna i Krain och teyermark ha töljt exemplet, och i sjelfva det tyska Tyroleri har en stark agitation börjats för erhållandet af en sjelfständigare tillvaro. Mot dessa sträfvanden till decentralisation har inom de egentliga tyska landsdelarna, isynverhet Öfre och Nedre Österrike bildat sig ett starkt enhetsparti, som äfven i de slaviska landsdelarna bland den dervarande tyska befolkningeri räknar ett betydligt antal anhängare. Detta partis fältrop är bibehållandet af den nuvarande riksförfattningen af December 1867, med dess dualistiska organisation af kejsarriket i två stora delar Ungern och det Cisleithanska Österrike, medan motpartiet ville en federativ organisation inom det senare af samma slag uvgefär som Schweiz. Denna senare fordran har i dessa dagar blifvit formulerad i en broschyr af en läkare i Wien dr A. Fischhof, en skrift som tilldragit si en mycket stor uppmärksamhet och för ni varande ifrigt debatteras. Fischhof, en för sina liberala tänkesätt känd man, som 1848 spelade en ej obetydlig roll, förordar federalismen som den ,enda rättvisa och naturliga statsformen för Österrike. Desärskilta nationerna, säger han, åtnjuta ej samma rätt i Österrike. Cisleitbanien beherrskas för närvarande . af tyskarna, och denna hegemoni uppfattas af de slaviska nationerna -som. ett tyranni. Författaren föreslår derför att låta de särskilta kronländerna få sjelfständig förvaltning, lagstiftning, lagskipning,undervisningsväsende, 0. 8. V., hvaremot alla gemensamma angelägenheter (krig, finanser, utrikespolitik, han-! del) skola förbehållas ett gemensamt parlament, Det federalistiska partiet räknar anhängare bland sjelfva ministören. Dit höra utom ministerpresidenten grefve Taaffe, finansmini-: stern Plener, jordbruksministern Potocki och ministern utan portfölj Berger, som alla äro (:! för större eller mindre eftergifter åt nationalitetspartiet. Sjelfva rikskanslegen von Beust lutar starkt åt denna sida. den andral deremot, som yrkar ett strängt fasthållande vid centralisationsprincipen, stå inrikesministern Giskra, justitieministern Herbst och undervisniogsministern Hasner. Denna splittring i en så vigtig fråga har redan föranledt rykten om en ministerkris, och tidnivgarnal: vilja veta att Giskra, chefen för det tyska ) enhetspartiet, begärt sitt entledigande. l I Preussens representantkammare förekom ( förl. fredag till afgörande Laskers och Miquels bekanta motion om utsträckning af nordtyska förbundets kompetens till hela den civila lagstiftningen inom de särskilta förbundsländerna. Motionen blef med stor majoritet antagen. För henne röstade alla fraktionerna af venstern, den gammalliberala centern, de frikonservativa och några af de konservativa. — Ebertys förslag om upphäfvande af tidnings-! stämpel, som af utskottet blilvjt afstyrkt, har af kammaren blifvit öfverlemnadt till regeringen med framställniog att hon deråt måtte egna uppmärksamhet. Den i Bern nyss öppnade schweiziska förbundsförsamlingen valde den 10 förbundsrådet. Alla de gamla ledamöterna blefvo omvalda. Till presidant i edsförbundet för pästa år är vald Ruffy från Lausanne och till vice-president Dubs från Zirich. Lagstiftande kåren i Frankrike fick i fre; dags mottaga den Gula och den Blå boken, den förra, som bekant, innehållande medde-: landen rörande den utländska och den senare om den inländska politiken. De vi aste af de dokumenter som meddelas i den: sula äro de som röra konciliet, den orienta-: liska frågan och handelsförhållandena. Om konciliet yttras. der: Största delen af öfver-: läggningsåmnena äro sådana gom ej falla! inom området för den borgerliga maktens befogenhet, och tydligt visa den öppendagliga olikheten mellan vårt århundrade ochl: de förflatna. Kejsarens regering har derför, l. för tillfället afstående från de franska suveränernas traditionella privilegium, beslutit att ej låta vid mötet representera sig genom något . särskilt sändebud. Detta beslat synes merl! motsvara tidsandan och naturen af de nuvarande förhållandena mellan kyrkan, och. etaten. Det är dock alltid vår afsigt att ej. förblifva likgiltiga gent emot handlingar som kunna utöfva ett stort inflytande på den katolska befolkningen i alla länder. Kejsarens sändebud skall, om det visar, sig nödvändigt, . erhålla uppdrag att meddela påtven våra intryck af gången af debatterna och beslutens: betydelse. Regeringen skulle i detta fall i våra lagar finna den nödiga makten att värna grundvalarna för vår offenliga rätt. Vi ha för mycket förtroende till prelaternas vishet för att ej tro att de. skola vetå att öra tillbörligt afseende på vår tids nödvänheter och de nyare folkens berättigade sträf-! vanden.n Den Blå boken omnämner de senaste valen, erinrar om den regelbungenhet hvarmed de, trots kampens liflighet, försiggått, redogör för de genom senatsbeslutet införda förändringarna i de politiska institutionerna och yttrar till sluts i afseende på handelsfördragen, att regeringen skall bemöda sig att förlika den tryckta industriens fordringar med Frankrikes allmänna intressen. Denna fråga om handelsfördragen står fortfarande på dagordningen i alla de stora hufvudorterna för Frankrikes industri och handel. Möten, det ena för, det andra emot! fördragen, aflösa hvarandra oupphörligt. Vi nämnde för några dagar sedan om ett sådant möte, som under Pouyer-Quertiers presidium hölls i Grand Hötel du Louvre i Paris. Flera haudelskammare, bland andra de