af påfven. Sättet, huro plena skola försigg och ett slags arbetsordning ha blifvit bestämd Initiativet tillkommer påfven; intet försla får framställas för mötet utan på förhar erhållen tillåtelse dertill at påfven. Blar biskoparne skola några judices querelarun (domare öfver tvister) utses, på det att all som kan störa freden, må undanrödjas. Kyrkomötets ordförande är påfven på de första och kanske äfven på den sista forn liga sammankomsten, men för öfrigt öfverli tes åt kardinallegater att leda debattern: Härtill ha kardinalerne Patrizi, Bilio och Ca patti blifvit utsedde. Telegrafen hade för några dagar sedan at förtälja om en debatt i Spaniens corte: hvarunder finansministern Figuerola öppe beskyllde erkedrottningen Christina och ex drottningen Isabella för att ha bestulit sta ten på juveler till ofantligt belopp. De ut ländska tidningarna meddela nu närmare re AR ard för denna debatt, ur hvilka vi med: dela följande utdrag: I anledning af en till regeringen af Ramo: Calderon derom framställd förfrågan, förkla rade finansministern, att kronans juveler pi det skamligaste sätt blifvit stulna. Det va en hustjufnad — yttrade han. I ett mycke långt tal redogjorde han först för dessa ju velers historia ända från Filip II:s till Carl IV:s regering, då de voro så talrika, att stor: och små säckar voro fulla deraf, samt anförde en paragraf i Ferdinand VII:s testamente af år 1830, enligt hvilken ala diamanter samt guldoch silfversmycken funnos uppförda i en af honom underskrifven förteckning. I detta testamente förklarades uttryckligt, att det fanns kronjuveler qvar till ett värde af omkring 73,000,000 realer, at de 100,000,000, som hans far innehaft. Josef Napoleon skall ha bortfört juveler för 22,000,000 realer. Af ofvannämnda 73 millioner har Isabella bortfört 42 millioner och Christina resten. Vid Ferdinands död sökte man förgäfves den i hans testamente omnämnda förteckningen. Tillfrågad härom af testamentsexekutorerne, svarade drottning Christina, att hon ingenting visste, om ej att inga kronjuveler funnos, emedan fransmännen stulit dem. Vid inventering i: slottet åträffades likväl 700 tuier, men tomma. tom dessa juveler hade kungahuset nyttjande rätt till en dyrbar guldoch silfverservis. Figuerola uppgaf nu, att en praktfull. bordservis. blifvit nedsmält till mynt för ått köpa den goldkrona, som påfven skänkte Isabella till belöning för hennes dygder. Hvad juvelerna, diamanterna och de andra ädla stenarne beträffar, så ha de rest från Madrid till Sebastian och derifrån till Paris. Kronans juveler ha således — fortfor ministern:— blifvit stulna af två personer, hvilkas namn I bären på edra läppar: MariaChristina och dofia Isabella af Bourbon. Det är nödvändigt att jemföra dessas och andras uppförande för att veta, huru rätt vi spaniorer gjorde, då vi förjagade denna dynasti. Ludvig Filip förlorade Frankrikes krona, men förlorade den med värdighet, utan att taga med sig kronans diamanter. . Här handlade man icke på sämma sätt, choru det härvarande slottet icke var skådeplats för en sådan förödelse som Tuilerierna år 1848. Det är godt att veta detta, på det man aldrig må kunna tro, att under denna revolutionsperiod samma saker kunde tilldraga sig som på den tiden. Det är godt, att man vet, att om otacksamhet ärbourbonernas kännemärke, äro vällast och snikenhet det icke mindre, på det att ingen spanior nu må våga tänka på en restauration.n En medlem af majoriteten, Bologues, föreslog, att kammaren skulle förklara, att hon med nöje åhört ministerns tal, likväl beklagande, att Spanien icke afdragit de af Josef Bonäparte bortförda 22,000,000 realer från den summa, som Spanien år 1823 betalade i krigskostnad till Frankrike för kriget för bourbonernas restauration. Detta något sentida beklagande väckte munterhet ikammaren. En annan representant, Tutan, förklarade sig för sin del belåten med, att finansministern fällt bourbonernas dom i högtidligt plenum. , Men han tyckte dock, att Figuerola skulle ba gjort ännu bättre, om han öfverlemnat detta brottmål åt domstolarne. Af samma. mening var äfven Garcia Lopez, som ville, att kabinettet i Madrid skulle hos vederbörande begära brottslingarnes. utlemnande, emedån Frankrike har nog af sina egna tjufvarn. Debatten fortgick härefter och blef temligen stormig; exdrottningens fordne ministrar togo illa vid: sig, och Ochou föreslog, att kammaren genast skulle tillsätta ett utskott, för att utröna sanna förhållandet och afgifva berättelse till cortes. Figuerola förklarade i anledning häraf, att han icke meddelat tjondedelen af hvad han visste och att äfven han önskade en undersökning. En stark majoritet beslöt derefter, att ett utskott skulle tillsättas och debatten fortsättas, sedan dettas berättelse inkommit. s CEEEARRNLBSSKSnOISENN TEATER. KH. Dramatiska teatern: De ungas förblund, lustspel i 5 akter af Henrik Ibsen. TH. Den hufvtditvändning, som ovilkorligen 4 oh tat Då. Lå. fö te NR tel her Fö tr bir mm RS mn