STOCKHOLM den 9 Dec. Då fråga icke är om att uppgöra stat för en kår eller inrättning, som förut icke funnits, utan att beräkna de fortgående kostnaderna för en redan befintlig institution, brukar man i allmänhet att vid sådana poster, som äro förslagsanslag eller der eljest lätt kan beräknas att fulla anslagsbeloppet icke alltid kan utgå, taga hänsyn till hvad under senast förflutna år verkligen åtgått, för att deraf hemta en antaglig grund för beräkning af kommande års utgifter. Men detta, såsom oss synes, icke oriktiga förfarande vinner vid beräkning af Stockholms stads anslag till polisens underhåll en ganska inskränkt tillämpning. Anslaget har hittills beviljats för några få år i sender under bestämda, i stat upptagna titlar, men öfverståthållareembetet har derjemte fått rättighet att använda öfverskott å en utgiftstitel till fyllnad af utgifterne å en annan. Denna rättighet har icke blott blifvit begagnad i sådan utsträckning, att ötfverståthållareembetet låtit i staten upptagna befattningar stå obesatte, för att använda medlen på helt andra utgiftsposter, utan det vill synas, som ansåges deraf följa, att besparingar å anslaget i sin helhet icke kunde uppstå och komma staden till godo, utan att hvad stadsfullmäktige till polisen anslå, deraf skulle ej något kunna för staden besparas, fastän besparingar å vissa titlar dock göras. Man skulle eljest vänta sig att för de särskilda titlarne få uppgift om hvad som under senaste åren verkligen åtgått, för att derefter kunna bedöma verkliga behofvet. Men, såvidt vi iakttagit, är det endast då i en utgiftspost äskas förhöjning, som dylik uppgift meddelas. Upptages den till samma belopp, som förut, då antages som en gifven sak att beloppet behöfves och någon upplysning om till hvad verkligt belopp det för sitt ändamål utgått eller möj: ligen såsom besparing användts på annat sätt, lemnas icke. Om emellertid det kunnat gå för sig att 1864 och 1867 bevilja anslagen för några få år så som skett, lärer väl detta ej nu längre kunna tillbörligen göras, då fråga är att bevilja medlen tilsvidare, och då, om rättighet lemnas öfverståthållareembetet på en gång att genom faktisk indragning af i staten upptagne befattningar göra besparingar och att sedan använda dessa besparingar till nära nog hvilken polis-utgift som helst, allt kommunens inflytande på poliskårens organisation och all utsigt att till kommunens fördel bespara sådana delar af anslaget, som under tilläfventyrs förändrade förhållanden ej skulle vara behöflige, lätteligen kunde förintas. Det torde derföre vara af icke ringa vigt för kommunen att, särdeles om anslaget beviljas tillsvidare, de besparingar, som genom vakanser eller af annan anledning uppstå, också besparas åt kommunen och att således der hittills utöfvade rätten att hålla vakanta latser, som i staten upptagits såsom behöfliga, för att använda medlen till andra ändamål likasom dispositionsrätt, utan stadsfullmäktiges medgifvande, af dylika eller andra besparingar, icke vidare lemnas öfverståthållareembetet, utan en definitiv stat uppgöres och efterlefves. Att afgöra i hvad mån det af öfverståthållareembetet föreslagna antal nya konstaplar må vara oundgängligen behöfligt elle kunna minskas, dertill fordras närmare kännedom af förhållandena, än vi ega eller ai handlingarne kunnat inhemta. Men hvad v tro böra från kommunens sida noga tillse: är att icke anslag för nya befattningar gifvas, utan noggrann granskning deraf huruvida de, för hvilka anslag redan utgått äro verkligen behöfliga. I detta afseende fä sta vi uppmärksamhet på kommissarietjensterna vid ordningspolisen. Kommissariernas hufvudsakligaste åligganden äro att inspektera poliskontoren, öfverse och underskritva rapporterna, som mestadels skrifvas af öfverkonstaplarne, samt att närvara såsom åklagare i polisdomstolen och vid ransakningar i poliskammaren, göromål, son dock allt ibland lära kunna af öfverkonstaplar utföras. Skulle icke kommissarierns kunna, om icke helt och hållet indragas, åtminstone nedsättas exempelvis till tre? Re dan nu förestås en trakt med dess polisvaktkontor — Kungsholms — af öfverkonstapel en annan trakt — Ladugårdslands — haj två långt ifrån hvarandra belägna vaktkontor, ett vid Jungfrugatan, ett å Djurgården Skulle nu icke andra öfverkonstaplar kunne få samma förtroende, som Kungsholmens, eller skulle icke andra kommissarier kunn: tillse flera vaktkontor, lika väl som kommissarien i Ladugårdslands distrikt? Det vil synas som borde en dylik förändring ickt möta svårigheter, jemförliga med den fördel som i besparingsväg kunde derigenom vinnas Att den vid detektivpolisen anställde kommissarie skulle erhålla i lön 2500 rdr, syne: visserligen ej obilligt, då kommissarier vid traktpolisen erhålla 2000 rdr. Men hurt står öfverståthållareembetets framställning a detektivpolisens många och ansträngande göroemål tillsammans med det faktum, att kommissarien vid denna polis jemte nämnde tjens längre tid skött en af stadsfiskalstjensterna en post i staten finnas sammanförda: omkostnader för polisvaktkontoren; ioköp och underhåll af telegrafledvinga med tillbehör; skjutsoch transportkostnader; skrifmaterialier, tryckningskostnader, bokbindarearbeten; tidningsprenumeration;