det närmaste är afslutad — nemligen att in gen, som sjelf intresserar sie fi1 delsefulla stndi-1. o sve upssa bety fur --wor, skall ångra att ha följt ec .samställning, som, äf hurn olika tanke mar än kan vara om hennestendens och resultater, fängslar uppmärksamheten gehör Sir stoffrikedorh ock sia minutiösa undersöknings. Hetod, I det ögonblick Sundt nedlägger si itiga penna, skall ingen, som har följt honom i nans lifslånga och med ett lifsvärfs allvar utförda arbete, kunna glömma att itanken trycka lans hand med tatksariket och kärlök, och los många skäll med denna känsla alida sig en saknad, en vemodig tanke; att det kanske skall dröja länge, innan någon kommer, som med samma outtröttliga hänförelse fortsätter arbetet, der han lemnade det halffärdigt. Dock — då vi säga honom farväl på detta område, är det sabnolikt blott för att snart kuuna bjuda honom välkommen på ett trängre, der hans tro på det goda och jo kärleksfulla sinne skall kunna verka dubbelt godt bland allt det djupa missmod, som från så mången pietistisk predikstol nu sprider sig int öfver ländet. Smärtsammare är det — härd mycket mau än kan säga till sig sjelf, att det ur statsekonomisk synpunkt och kanske också för deras enskilda välfärd ingalunda är någon olycka — att se den ena skaran landsmän efter den andra lemna, oss; för att aldrig mera återvända, utån på atdra sidan om Atlantiska oceanen uppsöka åt sig en jord, som kan löna den flitige och sparsamme arbetarens möda med bättre frukter än svåra år och elände. Utvandringen i år härifrån Norge till Amerika måste nu anses slutad och man tror sig ktnna beräkna dess hela belopp till inemot 18,000 individer, d. v. s. till mer än något föregående år. Enligt en berättelse, daterad den 2 Sept. 1869, från de förenade rikenas konsul i Quebec hade nemligen då undör årets lopp ankommit dit inalles omkring 11,300 norske utvandrare, dels med segelfartyg, dels med ångfartyg; en gk uppgift från Newyork visar en summa af omkring 5400 norske utvandrare såsom arikomne till denna hamn. Senare på året a likväl också ett större antal utvandrare afrest, och det här ofvan nämnda talet 18,000 ir således knappt för högt. År.1866 var utvandrarnes antal 15,450; år 1867 sjönk det ill omkring 13,000, men steg derpå år 1868 till inemot 14,000. Med stöd af de statistiska uppgifter öfver de särskilda utvandrar1es hemort, hvilka inkommit, har man. beräknat, att utvandringen har varit betydligt nindre i Nordre Uhrondhjems amt, i Tromsö tift, i Stavangers och Kristians amt, hvars mot den tilltagit från Smaalenenes, Jarlsvergs och Laurvigs, Lister och Mandals samt Romsdalens amt, d. v. s. just från de delar vf landet, som förut hade varit jemförelsevis berörda af utvandringsströmmen.