Det är en gammal regel att om tycke och smak är ej värdt att tvista... Om derföre ins. tycker att han och öfrige stadsfullmäktige förtjena ett högt vitsord för sjelfstäni ohet derför att de uti ifrågavarande sak gjort tvär: emot hvad pressen yrkat, så, ehuru vi minst av allt hade föreställt oss att just insändaren skulle 17!la en sådan uppfattning af pressens ställning, vila vi ej der om tvista. Domen tillhör ej oss, utan den kommun, hvars ombud stadsfollmäktige äro. Hafva stadsfullmäktige genom sitt beteende i saken bland hufvudstadens befolkning yunnit erkännande för sjelfständighet, då var vår reterents yttrande obefogadt. Efter ins. mening vinnes sjelfständighetens pris af den, som så kan komparera sina busar, att den han ropar nej åt framställes som den farligare,. Vihade trott att något berodde på halten af de skäl, somien sak anföras, och att, om man utan att bry: sig om att andraga ett dugligt skäl, jakar till en af sina busars yrkanden, man ej har anledning att klaga om förfarandet ej rubriceras värre än som sjelfförsakelse. Hvad underdånigheten beträffar, äro vi ins. tacksamma för det han erkänt, att öfverståthållaren kan utöfva inflytelse på pågra, af stadsfullmäktige, samt funnit nödigt förklara att de allra fleste äro utan all underdånighetskänsla, för öfverståthållaren. Mera sanning och vrättvjsa få vi väl ej af ins. i; denpa sak begära, Men tilläfventyrs kynde