beg CORP Ro YO sa rn en Rs Det anslag, som år 1867 af Stockholms stadsfullmäktige beviljades till underhåll af Polisväsendet inom hufvudstaden, bestämdes att utgå till innevarande års slut. Såsom vi redan förut omförmält, har också framställning om beviljande af förhöjdt anslag för kommande år blifvit af öfverståthållareembetet gjord, och ärendet lärer väl snart förekomma hos stadsfullmäktige. Då dessa, år 1864, första gången handlade frågan om reglering af stadens utgifter för polisen, utgjorde anslagen från staden tillhopa 200,500 rdr, deruti inberäknade 68,000 rdr, som utgingo afj brandvaktskasseadministrationens medel. Den förhöjning, som då begärdes, var 50,550 rdr. Genom denna förhöjning skulle anslag beredas för tillskapande af polisdomareoch Polisintendentsbefattningarne, för aflöning af en ytterligare notarie, till törhöjande af lönerna för polispersonalen och dess ökande med sju ordinarie och fem extra konstaplar samt förhöjning af åtskilliga andra anslägssummor. Det äskade beloppet var betydligt, men, enligt öfverståthållareembetets framställning, skulle genom den föreslagna fördelningen af polismästarens göromål vinnas, att remisser angående häktade personer kunde, med undantag för större och vidlyftigare ransakningar, hinna aflemnas till domstolen . inom tjugufyra timmar efter det den för brottet angifne, blifvit i häkte inmanad). Den härigenom åstadkomna förkortning i ransakningsoch fängelsetiden skulle, såsom öfverståtbållareembetet äfven anförde, leda till besparing för stadskassan. Dessa och flere skäl togos för goda, och det begärda aänslaget beviljades utan någon afprutning. För att bedöma det mer eller mindre välberäknade i det tillmötesgående öfverståthållareembetets förslag den gången rönte från stadsfullmäktige; vore naturligtvis af synnerlig vigt att få veta, inom hura många timmar efter häktnings verkställande remisshandlingarne öm; häktade till domstol ankommit under de år, som sedermera förflutit, äfvensom -huru mycket stadens fångkostnader år för år minskats. Men ehuru den vid öfverståthållareembetets skrifvelse fogade, af polismästaren afgifna berättelse om polisens verksamhet innehåller en mängd ganska intressanta upplysningar, saknas likväl all upplysning rörande de omnämnda två förhållanena, för hvilka det synes oss som öfverståthållareembetet borde hafva i första rummet fannit sig uppkalladt vatt noggrannt redogöra. Om tiden för remisshandlingars rörande, häktade personer expedierande till domstolarne hafva vi ej kunnat förskaffa oss några fullständiga uppgifter. Enligt hvad vi iohemtat, lära desamma i allmänhet komma domstolen tillhanda skyndsamt efter det beslut om remissen blifvit meddeladt. Skedde det inom tjugufyra timmar efter häktningen, borde sådant, efter hvad öfverståthållareembetet sjelf förutsagt, visa sig i minskning af stadens fångvårdskostnader. En sådan minskning borde äfven under de år, som efter 1864 förflatit, desto hellre hafva, utan särskilda åtgärder från öfverståthållareembetets sida, inträdt, som dels med 1865 års början den nya strafflagen trädde i kraft, genom hvars stadganden häktningarne skulle minskas, dels sedermera, genom FRK Pe ändring, kostnaderna för gäldstuguhäkte kunnat nedsättas. Detta allt oaktadt visar sig attstadens fångvårdskostnader, som under åren 1860 med 1864 i medeltal uppgått till 33,580 rdr 14 öre årligen, i staten för nästkommande år 1870 beräknas till 37,177 rdr 50 öre. Och i denna förhöjning i kostnader, i rundt tal uppgående till 3600 rdr, har just kostnaden för fångspis sin ganska dryga del, i det densamma, som åren 1861—1865 i medeltal OM gick till 9223 rdr 99 öre, för år 1870 beräknas till 12,000 rdr eller omkring trettio procent högre, Ehuru således öfverståthållareembetet 1864 erhöll hela den betydliga tillökning i anslaget, som då begärdes, och till följd deraf de nya och förhöjda löner, som då anslogos, sedermera utgått, hafva likväl de ej ovigtiga fördelar, hvilka då förespeglades kommunen skola genom den äskade uppoffringen vinnas, oaktadt andra omständigheter bort lätta löftenas realiserande, icke blifvit verkliggjorda. Det; förhöjda anslaget af, 1864 beviljades emellertid endast för tre år. Öfverståthållareembetet, som 1864 fått en årlig tillökning af 50,550 rdr, begärde 1867 att erhålla än ytterligare 34,722. Beredningsutskottet tillstyrkte, utan all närmare granskning af de särskilda — förhöjningsposterna, att bevilja 26,950 rdr, med öfverlemnande åt öfverståthållareembetet att hufvudsaklig öfverensstämmelsecx med sitt förslag använda medlen. Stadsfullmäktige beviljade emellertid endast en förhöjning af 12,950 rdr, dervid fästande afseende på behofvet af polisbevakning å Djurgården, som från och med 1868 skulle tillhöra Stockholms område. Öfverståthållareembetets nu framlagda förslag går ut på att erhålla en ytterligare förhöjning af 20,215 rdr i stadens ocg eg ket således skulle uppbrinvgas till 215 rdr. Härvid må dock anmärkas att hvad som nu föreslås i sjelfva verket utgör 1557 rdr mindre, än hvad som 1867 begärdes, Utgiftsstaten skulle, enligt förslaget, upptaga följande poster: Aflöning för poliskammarens embetsoch tjenstemän: Till polismästaren polisdomaren .. polisintendenten sekreteraren... registratorn .. fyra notarier äl, två kauslister å 1,500 tre — dito -31,000. förvaltaren af magasi ; För säkerHetseller detektivolisen: OK då nn noliskommissarie .. svursvg