på de af enhetssymbolen förblindade. Men al så mycket betänkligare blir derför ock denna (P: tendens i det rike, hvarmed Finland är förejti nadt, ty sålunda får den mot finnarne afvoga ut opinionen tillfälle att utbreda sig. Deremot ra ha de finska myndigheterna i Ryssland —Jn det finska ministerstatssekretariatet och finska komiten i Petersburg — shärutinnan en d igtig mission att uppfylla. De kunna -uppk lysa om sitt lars verkliga ställning och förSc Hållanden, samt tillse att ej i det främmande : landet åsigter göra sig gällande, som kunna leda till skada för deras eget. De stå nemjs ligen i beröring med de inflytelserikaste kret-!P: sarne i Ryssland, och ett meddelande från vi dem till hvilken som helst af ryska pressens organer har naturligtvis att påräkna en helt ti annan uppmärksamhet, än vare sig artiklar g i finska blad eller uppsatser som från Finland m insändas till de ryska tidningarne. fgtttolsingfors Dagblad tillägger slutligen: fö Då man beskyller Finland att lefva påm Rysslands bekostnad, så röjer sig härati uph penbarligen en obekantskap med att Finland B ständigt haft egna finanser, med hvilka detd bestridt sina egna utgifter, och att dessa sl finanser befinna sig i ett ordnadt tillstånd; 9! samt att om Finlands bank en tid vartvan-I en att inställa sina betalningar, detta ickele ärledde sig af något obestånd hos gdensam-n ma, utan att det fulla honorerandet af dess ic förbindelser inträdde i och med detsamma FE silfvermyat blef enda lagliga betalningsmedels i landet. — Då man säger att Finland ge-s nom Ryssland åtnjutit orubbadt lugn från u utländska krig, så glömmer man att helals denna fredsperiod från Napoleon I:s fall in-S till 1853 varit en fredsperiod äfven för dets öfriga Eoropa, samt att Finland, vid den all-l männa europeiska fredens upphörande genom o det orientaliska kriget, fick för Rysslands js skull sätta till hela sin handelsflotta, — ent af dess förnämsta näringskällor. Och då lr man affekterar att åtskilja det egentliga finska folket från landets cintelligense, så missfi tager man sig, ty det har åtminstone icke li ännu lyckats att åvägabringa en sådan sön2 åring emellan dessa begge delar af Finlands i: olk. Detta allt och mycket annat likartadt som n man i Ryssland icke tyckes känna, vore detle önskligt att man der Kunde fås att fästa sig la vid. Men framför allt vore det vigtigt, att!s man lärde sig uppfatta den bas, som ensamt js är den hvarpå Finlands och Rysslands öm-f sesidiga ställning kan varaktigt och stabiltg grundas, att nemligen Rysslands enda verkli-S ga intresse i afseende å Finland är det, att detta j land icke tillhör någon annan stat, medan Fin-v lands nödvändiga intresse är att få utan in-L trång, fritt och sjelfständigt, efter sin egenjö uppfattning om sitt bästa, bestämma om sin egen inre utvecklinga. I I ett följande nummer återkommer Hel1 singfors Dagblad til samma ämne och anför ur ett större arbete Om nationalrepresentationen af statsrättsprofessorn i Moskva, hr B. Tschitseherin, ett utdrag som visar att dock äfven inom Ryssland personer finnas, som förstå att rätt bedöma såväl den juridiska som den politiska sidan af Finlands union med Ryssland. I kapitlet om representatiosen i sammansatta stater, yttrar den ryske professorn sålunda, bland annat, föl-! jande: ! Ea realunion består deruti att begge stal ternas troner förklaras vara oskiljaktigt föret nade med hvarandra, dervid hvardera bibe-lt håller sin politiska sjelfständighet, sin sty; 1 l 1 : 1 L 1 Å a ne vm mn bete relse och sin konstitution. På denna grund ! blef Norge förenadt med Sverge år 1814. Norge förblef ett sjelfständigt rike, med egen konstitution; endast den gemensamma konungamakten förenar det med Sverge. I händelse af dynastiens utgång är konungavalet bestämdt att försiggå genom samfäldt representation för begge rikena. På samma grund blef Finland år 1809 förenadt med Ryssland och år 1815 konungariket Polen. Det förstnämnda har ännu till dato sin konstitution, det senare förlorade sina af Alexander I förlänade representativa rättigheter genom upproret 1831, men det förblir dock en särskild stat i realunion med Ryssland. 4:de punkten i våra Grundlagar säger tydligen: Med Kejserliga Ryska tronen äro Czarriket Polens och Storfurstendömet Finlands troner oskiljaktiga. Följaktligen erkänner sjelfva lagen dem såsom särskilda stater, hvilka oskiljaktigt äro förenade med Ryssland, men hvilka icke ingå i dess sammansättning. De äro, som man säger, icke inkorporerade i Ryssland, utan endast förenade dermed under samma spira. Särskilda staters förening under samma spira med bibehållande af hvarderas politiska sjelfständighet, bärrör antingen af deras olika historiska öden eller af olikheten i intressen. Kolonier få särskilda konstitutioner till följd deraf, att deras afskilda läge och sjelfständiga lokala lif gör deras deltagande uti den gemensamma konstitutionen både olämpligt och skadligt. I andra fall grundas en realunion derpå att den förenade staten har sin egen nationalitet, sin historia, sina under seklerna grundade institutioner, slutligen sina historiskt utarbetade konstitutionella rättigheter, hvilka dem önskar bibehålla oförkränkta. Allt detta hotas af fara, om en stat sammansmältes med en annan. Landets röst förlorar då sin betydelse antingen för en monarks oinskränkta makt eller för en främmande representationsmajoritet; alldeles främmande institutioner kunna på detta sätt påtvingas med våld; det egendomliga hi toriska litvet, hvilket utgör en nations bästa arfvedel, kan sålunda försvinna. ÅA sin sida har den dominerande regeringen ingen orsak att våldföra sig på l! den förenade statens historiska institutioner och sjelfständighet, så länge allt detta låter förena sig med de allmänna intressena. Alla undersåters lugn och välfärd böra utgöra det högsta målet för en regering, som ledes af det I , rätta och goda. Slutligen kan en med våld : t— A A— . . — !