Vår angare hade icke farvatten nog;engelsmannen ville quand-måme igenom och vårt I fartyg rände redan vid 155:te kilometern in i I sanden. Vi hade vid infarten i kanalen 20-24 engelska fots djup enligt våra egna lodningar; vår ångare behöfde högst 8—9 fot, och felet Ilåg således deri att farvattnet var upptaget af arbetsbåtarne. Ster förlägenhet. Det dröjde en halftimme innan ångbåten kom loss och det just genom mudderpråmarnes biträde. En af bol I chet-ingeniörer, hr Larousse, hade strax före Idet vi kommit fast visat sig på en af de små ångbåtarne akter om oss, men han gjorde sig snart osynlig igen bakom ett mudderfartyg, han brydde sig ej om oss och i sjelfva verket hade han rätt: hvad hade han att göra med vårt haveri? Vi blefvo åter flott och gingo vidare. Allt tycktes gå bra, ehuru det framför oss hvimlade af mudderskopor och hisskranar. För att undvika solen gick jag med en herre ned i kajutan. Vi höllo just på att vid ett glas sodavatten tala om utsigterna för kanalen, då en häftig stöt kastade huller om buller glasen på bordet. Saken förekom öss så allvarsam, att vi skyndade upp på däck, Ganska riktigt satt vår tjockskalle fast vid en mudderpråm. Han hade kört im mellan en sådan och en kolskuta, hvars brädgåvgar han slagit in, och grundligt satt fast sig sjelf. Efter detta nya fnissöde förklarade kaptenen, att han måste invänta floden, som här stiger omkring en måtre och 20 centimötres. Våra officiella beredsagare, dr Kissel och hr Remy, begge regeringstjenstemän, förstödö att utfylla pausen med en frukost. En del af passagerarne lät sätta sig i land för att bese jordarbetena; de andra pratade och sågo På bisskranarne, Under tiden for hr Larousse På sin lilla, blott två eller tre fot stickande ångbåt gladt förbi oss. Vi sysselsatte oss med beräkningar öfver kanalens djup, hvilkas resultat blef, enligt våra sakförständiges utsago, 48 måtres bredd ofvan, 18 mötres vid botten samt 7, vid flod 8 måtres djup i midten, såsom också officielt uppgifves. Tyvärr är kanalen ett bäcken, som är hopklämdt mot midten, hvarför man blott i sjöarne kan gå ur vägen för hvarandra. Efter en timmes förlopp blefvo vi åter flott, ty floden hade kommit. Vi giögo nu alldeles klara första sektiontis fjorton mudderverk och kranar, som alla innehade en framskjutande position. Vi hade passerat spåret af åen gamla Farao-kanalen, hade Öhalouf lyckligt bakom oss och inlöpte i Bittra sjöarnes lilla bassiö, : Vid inloppet till den stora bassinen ser man ställningar för uppförandet af en fyr mellan 120:de och 115:de kilometern. Ett bredt, vackert farvatten, betecknadt medelst bojar, kusten liggande aflägse på begge sidorna, svallande vatten der förut fanns blott en nära uttorkad bädd. Jag har icke förut sett denna terräng; enligt ombord varande sakförståndigas skildring är sedan århundraden tillbaka allt här bortdunstadt. Här måtte det ha sett ut som i lilla Sabara eller de algieriska stepperna, ungefär som dets. k. Sebka, den der sjön, som under sommaren företer en vid yta kakelformiga, glänsande, spruckna saltskifvor. Blott dvergpalmerna, vestra Saharamarkernas ogräs, saknar jag här. Omkring kl. 6 på aftonen passerade vi det farliga stället Serapeum. De ur ruinerna upplyftade stenarnö betäcka sandkullarne vid stranden. Maskinerna arbeta rastlöst för att göra detta genom försummelse af ingeniörerna vårdslösade ställe farbart, ty här är kanalens Achilles-häl. Jag måste här tillägga, att kanalens igengrundande genom fygsand välicke är att befara, ty ötver allt På sluttningarne såg jag den fina sanden betäckt af en skyddande skorpa; dertill åtminstone slöt jag af spåren i sanden, hvilka liknade I hård snö intryckta spår. Här och der tippsköto tecken till vegetation och säkört skall det lyckas att beså stranden med tamarisker, ty melagets vingen är att odla begge stränderna. Kanske förtjenar mitt förslag att här plantera dvergpalmer, någon uppmärksamhet, ty denna växts blad skulle sannerligen lemna gotia täckblad åt dessa artificiella strandbankar. Fruktan för att i dag ej kunna komma till Ismailia var öfvervunnen då vi hade bakom) 0s8 Serapeum, der graniten ännu orsakade mycket besvär, Man hade redan sprängt bort 12,000 8 krat och ätinu återstod hälften af hvad göras bör. Emellertid blef det natt. Månen kom fram, lyste oss i Timsah-sjön och spridde sitt sken öfver Hyen-platån. Vi hade lyckligt de jättestora måskinerna bakom oss; hvilka liksom svarta spöken rakade upp öfver oss. Briseh, som dagen igenom lär blåsa i kanalen, blef starkare, likt irrbloss dansade kring oss de farvattnet betecknande, med brinnande lanternor försedda bojarna; iångt ut sträckte sig molorna i sjön, i vester aftecknade sig höjderna i mörkgul färg. Framför oss sågo vi ljussken skymta fram från Ismailia. . Hela dagen i ända hade handelsdeputationens ingeniör företagit lodningar. Resultatet var 28—33 eng. fots djup i kanalen, medeldjupet 26 fot, vid Serapeum blott 12 fot, som dock komma att fördjupas till 16 fot. Konferensmedlemmarnes mening var på det hela taget gynnsam i detta bänseende. Kl. 8 lade de till vid Ismailas kaj. Några embetsmän mottogo oss i hr de Lesseps ställe, ty han hade rest till Port-Said tillsammans med vicekonungen. Man förde: oss på den sandiga vägen till bryggan öfver Sötvattenskanalen, under en äreport, på hvilken man just höll på att arbeta. Till höger sträcka sig barackerna, till venster tältraderna, i hvilka de blott till balen: inbjudna gästerna skola herbergeras. Sand och oupphörligt sand, som gick öfver fotknölarne på oss. kFmellertid kommo vi till en bårdt tillstampad promenadplats, som leder in i den nybyggda staden. Till höger de omnämnda tälten, i de största af dem en bländande upplysning; man höll just på att undfägna stordignitärerna i Orienten, de koptiska presterna, munkarne från Sinai m. fl. De sutto derinne i de åt gatan öppna tälten med mörkblå turbaner, baretter och den hvita kragen under hakan, alla mycket allvarsamma och högtidliga, ehuru vinet ej smakar dem mindre godt än oss hedningar och lekmän. : Midtemot, alldeles i ökensanden, sågs den navadicicka vagatatinnen I en trädgård och