MH manan om. Jo OL dd, sade h es kammaren. En sådan åtgärd, sade han, skulle i närvarande ögonblick vara revolutionär och olycksbringande. Den skulle underhålla spänningen och oron i sinnena och hindra förtroendet och tillförsigten att återkomma. Låtom oss, utropade han till slut, glömma alla de sår vi gifvit hvarandra, för att skapa det stora konstitutionella och liberala parti, som till höger skall hålla reaktionep. och till venster revolutionen tillbaka.. Patrie dementerar ryktet att porten beslulit skicka en eskader till Alexandrien. Det är nu tillsvidare endast fråga om en förklaring, på hvilken khediven inom tio dagar skall ge svar. De stora makterna äro emellertid på båda hållen verksamma för att stämma parterna till försonlighet, och det tros att diplomatien åter skall lyckas hindra nägra ytterliga mått och steg. I Mänchen hölls förliden måndag ett stort folkmöte af de förenade liberala partierna, der man med acklamation antog en resolution af det innehåll, att man skall hos konungen begära, att det nuvarande kabinettets afskedsansökan ej måtte beviljas. Den från sin förmälningsresa nyss hemkomne fursten af Rumänien öppnade den 27 Nov. furstendömets kammare med ett tal, hvari han förklarade sig vilja i den orientaliska frågan intaga en fullkomligt neutral ställning. Två israelitiska rumäner, Emanuel och Isaak Hillelsben-Manoach, söner till en afliden bankir i Bucharest, ha till universitetet i Rumäniens hufvudstad skänkt en summa af 150,000 francs, att, utan afseende på trosbekännelse, användas till understöd åt rumäniska studerande, som vilja vid utländska universitet fullända sin bildning. Ett nobelt sätt i sanning att hämnas de förföljelser, för hvilka judarne äfven på den senaste tiden i Rumänien varit utsatta! Den i London utkommande Correspondance generale skrifver i anledning af det senaste underhusvalet i Tipperary: ODon novan Rossas, den feniske fångens val, har väckt stor uppståndelse i England såväl som i Irland. Det förtjenar anmärkas, att trots allt det väsen, som de irländska tidningarne på den senare tiden gjort i fråga om detta val, trodde ingen derpå, och det har kanske lika mycket öfverraskat irländarne sjelfva som engelsmännen. Efter öfverraskningens första ögonblick blefvo att börja med sinnena lifligt upphetsade å ömse sidor. Omröstningen hade försiggått mycket lugnt, och det uppgafs, att inga oordningar föreföllo. Men så snart segern var viss, började de stormiga demonstrationerna, åtföljda af våldsamheter, och detta icke endast i Tipperary, utan på alla de trakter, der fenierta räkna tillräckligt många anhängare. Den 26 November tågade folkhopar omkring på gatorna i Tipperary, skrikande och kastande stenar mot fönstren hos alla dem, som hade röstat på Heron, ODonnovan Rossas medtäflare. Man kastade upp raketer, flera prester blefvo uthvisslade och förföljdes, så att de måste fly in i husen, för att finna skydd möt de våldsamheter, som hotade dem. Prosessioner med musik tillställdes, glädjeeldar antändes, fackeltåg satte sig i gäng, allt beledsagadt af det larm bland folkhoparne, som har privilegium på att komma de lättskrämda att darra. I Cork var fackeltåget betydligt och räknade icke mindre än 5000 personer. Musikkårer, fanor med inskriften: Rossa och Tipperary, gingo i spetsen för de: 100 facklor, som upplyste denna procession. Åfven husen voro illuminerade, Hittills har lyckligtvis militär ej behöft användas. Man kan häraf förstå öfverretningen i sinnena och att det kunnat bli fråga om kapten Mackeys, Luleys och Barrets kandidaturer vid de första ledigheter, som komma att uppstå i parlamentet. Å andra sidan har motståndarnes förskräckelse gått till öfverdrift, och de yrka nu ingenting mindre, än att belägringstillstånd åter skall införas. Man måste göra den engelska pressen den rättvisan, att hon icke låter förleda sig till dessa öfverdrifter, och att hon, på samma gång hon fordrar, att försigtighetsmått skola vitagas för att förhindra oordningarne att gripa omkring sig och fortfara, icke begär några utomordentliga åtgärder och icke anser dessa agitationer och demonstrationer utgöra något skäl att icke göra Irland rättVISAN Till det ekumeniska mötet i Rom komma blott 6 af de polska biskoparne att infinna sig, nemligen erkebiskopen i Posen och Gnesen grefve Ledochowski, erkebiskopen i IL.emberg Wierzchlejski, biskopen i Przemysl Manasterski, biskopen i Tarnow Pukalski, administratorn för diocesen Krakau Galeaki och den grekisk-unierade ev kebiskopen in partibus och koadjutorn i diocesen Przemysl prelaten Sembratowicz. De polska hi under rysk regime ha icke -.nallit Ulltelse att bivista kyrkor st Sugen PS o.uvtet. Den hos ryska rege soröfrigt bäst anskrifne biskop Kuzienski i Chelm har icke bekommit något svar på sin ansökan. De ryska polackarne skola således äfven nu utgöra ett undantag från den öfriga civiliserade verlden, der man ingenstädes lagt några svårigheter i vägen för biskoparne, huru litet man än föröfrigt sympatiserar med konciliets ändamål. Den 23 November hölls i Rom ett offentlipt koncilium, hvari påfven till den i hemligt konsistorium den 13 Mars 1868-ill kardinal valde Giovanni Ignacio Moreno, erkebiskop i Valladolid, högtidligt öfverlemnade kardinalshatten. Ceremonien försiggick i Vaticanens tronsal i närvaro af en temligen kall och orolig samling åskådare. Den nye purpurbäraren, som redan förut aflagt den före. skrifna eden, fördes af kardinal-diakonerna fram till påfvens tron, och efter den sedvanliga fotoch handkyssningen omfamnades han af sina embetsbröder samt fördes till den åt honom bestämda platsen. Han återvände derpå till påfven och mottog-ur hans händer kardinalshatten. Alltsammans upptog ungefär en halftimme; det inleddes och afslöts med en högtidlig procession i prålig medeltidsstil af kardinaler, patriarker, erkebiskoar, biskopar, geheimesekreterare, senatorer, ammarherrar 0. s. v. Högtidligheten slutade med afsjungandet af ett Te Deum. Vid utgåendet ur kapellet omfamnades den nye kardinalen åter af gina emhetshröder. OmeAa mr At Or ES nr rn MÅ RR jet JA rt JA Br I nb mn mm vd MH Ad MD mA Hm JA at TA AA FR K IA DN It DN) Sa et FA KR