bngelskå bladet här uppdukar. Men om Times gr alltför långt, då han synes vilja ställa verge (Sverge-Norge) och Danmark i samma kategori med Sachsen, Braunschweig etc., så är det dock ganska visst, att de skandinaViska rikena ha föga anledning att i utlandet hålla diplomatiska agenter af hög rang samt deremot svarande aflöning. Den reform, som på alla håll torde önskas i detta hänseende, stöter, alldeles på samma sätt som frågan om minskningen af den ståends armestyrkan, på det hindret att ingen vill göra början, emedan en ann vill ara så god som en ann Vi tro emellyrtid, att det skulle vara de skandinaviska rikena värdigt att i detta hänseende taga ett genomgripande initiativ, hvilket utan tvifvel snart skulle vinna efterföljd, åtminstone inom stater af andra och tredje rangen. Långt ifrån att vårt anseende skulle lida något deraf, tro vi att man skulle hålla oss räkning derför att vi gåfve ett föredöme af flärdfrihet och ställde vårt yttre uppträdande i öfverensstämmelse med en sund ekonomi. Med Don-Ranudiskt stoltserande förmår man i våra dagar allsicko imponera, Till en början synes dot vara temligen visst, att vi uti Spanien, Portugal, Italien, Turkiet, Nordamerika, Holland och Belgien icke behöfva andra agenter än riktigt kunniga, dugliga och verksamma generalkonsuler, hvilka tillika kunde erhålla titeln af chargå daffaires, för att kunna aflemna diplomatiska meddelanden vid de tå tillfällen då sådant kommer i fråga.