den inre kallelsen, i andra rummet, ehura de borde intaga det förstå. De samhällsförrättningar, heter det vidare, som under de senare århundradena i nästan alla Europas länder, medfört det största anFobridst, Tata ögat på embetsitantalifrets område: det militära, kyrkliga och s. k.civilas. Enohvar som velat vinna det högre anseendet, har således haft att söka detsamma på embetsmannabanan och de bemedlade klassernas söner hafva också oaflåtligen strömmat in på densamma. I den mån emellertid välståndet och skolbildningen blifvit allmännare, hafva embetena blifvit otillräckliga, gentemot mängden af sökande, och så, hafva ssurmumsrärers eller cätracrdinarikes Uppkorimit, hvilka bildat ett tjensteFoonopfolatariat af ganska sorglig beskaffenet. Många dyrbara krafter — fullföljer Handelstidningen — hafva härmed gått för samhället förlorade, och göra det ännu i dag. Och detta i dubbelt mått. Först och främst emedan unge män med kunskaper, förvärfvade dels med egna uppoffringar, dels på statens bekostnad, få ingen användning för sin förmåga, intet fält för sin verksamhet, utan måste sålunda förnöta sina bästa år tndör sysslolöshet, tvingade att för sitt uppehälle ånlita skuldsättnipgen. Och vidare emedan de, då de en gång erhållit en plats, der möta förrättnin gar, hvilka alldeles icke taga i :anspråk de förvärfvade kunskaperna. De första graderna af den civila embetsmannabanan erbjuda endast arbeten af:så enkel och mekanisk beskaffenhet, att dessa kunde utföras af en person, man eller qvinna, med en god och flytande handstil samt med en någorlunda säkerhet i svenska språket. Så förnötas krafterna äfven här, och när den olycklige gradparera; nied gråa hår på sin hjessa, ändtligen udnit en ärad, der en högre förmåga tarfvas och kan göra sig gällande, äro hans lifaktighet och energi brutna. Han har blifvit, i bästa fall, en rutinens och slentrianens man, med skymd blick pu tjensteförrättningens och samhällets högre raf. Endast mycket kraftiga och begåfvade naturer göra härifrån undantag: : De förluster. äf andliga krafter, intellektuella och moraliska, som härigenom drabbat Europas gamla stater, äro omätliga, och betyda långt mera, än de ekonomiska forluster, som drabbat statsbudgeten. I senaste tider har likväl en del af det industriella lifvets verksamhet börjat komma till nå-! gon beder, det är jordbruket, handeln och fabrikerna. Här ligger också hoppet om en bättre framtid. Mången jordbrukares son föredrager .umera att, efter förvärfvade insigter ilandthushållning, blifva en fri man på eget hemman, framför ja trävgas på embetsmannabanan. Detsamma gäl: er ock om den förmögne köpmannens och fabri-. kantens söner, då de icke af den inre kallelsen . dragas till andra värf, hvilket är fullt berättigadt och naturenligt. Men så börja också andra uoge män trängas på dessa banor, och så utgöra sär! skilt kontorsplatser i de större städerna föremål för en konkurrens, som blifvit så stor, att äfven här uppstått surnumerärer i öfverflöd. Och dock . äro äfven göromålen inom de lägre graderna af dessa värf ganska mekaniska och underordnade. Deremot finnas andra yrken, som kunde erbju: da en yngling med flit och insigter tillfälle både till utkomst och till. utveckling af sin förmåga. Dervid må i första rammet nämnas handtverkerierna. Här kan den unge mannen utbilda den tekniska förmå ch böjelse, som innebo hos alla, hvilka blif begålfvade med det herrliga redskap, som meniskan fått i sina händer. Här utvecklas, genom kroppsarbetet, hans fysiska kraft; här Hfvas havs håg; här ser han en påtaglig frukt af sict arbete; här kan han ock, genom flit, ordentiighet och skicklighet, vinna tidigt nog en tarflig, men sjelfständig bergning och bilda sig ett familjelif vid den ålder, då detta, enligt naturens ordning; bör ske, långt tryggare än inom köpmansyrket. Genom att ynglingar, med bildning och dug-. lighet och något kapital — hvilket ej behöfde vara så stort, som det, hvilket åtgår till några få års akademiska studier — ginge in på denna yrkesbana, skulle handtverkerierna åter uppblomstra och intaga den aktningsbjudande plats, som de en gång innehaft, innan det bundna skråväsendet bragte dem på. förfall. Hvad är det, som hindrar de bättre lottade samhällsklassernas söner att välja denna kraftiga, goda bäna? Hvad är det, som drifver den bergade handtverkaren att hellre uppföda sina söner för embetsmannalifvet än för sitt yrke? Orsaken är — anseendet. Handtverkerierna åtnjuta icke nog aktning, tycker man, och så finner sig den unge handtverkaresonen för god att ingå i sin hedevdlige faders yrke, äfven om han eljest ej skulle dertill. sakna -håg och förmåga. Så tycka också föräldrar inom de klasser som vilja företrädesvis kalla sig bildade?, att det är enl. alltför underordnad förrättving för deras söner, särdeles om de genomgått en studiekurs, att egna sig åt ett handtverk Måhända skall det blifva äfven här först nöden, som skall bringa menniskorna på bättre tankar. Ty buru mycket högre står ej yrkesarbetet än : renskrifveriet på tjenstemannabanan, ja, än upp-, sättningen af en expedition eller ett protokoll. Sannerligen fordras det icke större skicklighet i och duglighet att göra väl ett par skor, än att utföra de flesta förrättningarne i den lägre tjen-: stegraden eller på köpmanskontoret. ördomen och högfärden äro de onda makter, : som hindra oss att låta våra söner och döttrar bereda sig för och egna sig ät de förrättningar 1 lifvet, som öfverensstämma med deras anlag och söm skulle göra dem till nyttiga och lyckliga menniskor. Mången fader och moder har fått bittert ångra detta förbiseende af naturens heligaste lag och samhällets kraf Såsom en yttre, mäktigt verkande omständighet står dock här den falska uppfattningen af embetsmannalifvets värde och anseende framför de borgerliga yrkena, som uppbära dessa statens förrättningsmän. En förändring af embetsmannaväsendet är alltså föross-ej blott en fråga om besparing af statsutgifter, utan, och i vida högre grad, en kulturfråga, som bär i sitt sköte användningen inom behöriga och nyttiga sferer af samhällets bildningskrafter, till personernas egen lycka samt till höjande och stärkande af sådana . det praktiska lifvets förrättningar, hvilka utgöra den breda och djupa grundvalen för samhällets sunda bestånd och friska förkofran, Göteborgsposten återgifver en del af de i Aftonbladet meddelade handlingarne rörande Göteborgs befästande, och anmärker derefter för egen del bland annat: För vår del tro vi, att om invånarne i den. stad, om hvars partiella befästande fråga nu är, egde en röst att afgifva i saken, denna skulle utfalla till förmån för reservanternas åsigt. Äfven senaste tiders krigsbistoria framter exempel på, att. för öfrigt öppna städer utsättas för faran af bombardemang, när de förses med små fästningsembryoner, mera egnade att reta fienden än skydda vännen, De af fortifikationsgeneralen föreslagna arbetena synas oss vara af sådant slag. SER TEE FA PERL FRV UT VASIGPISEEE FRISGS. Da