pedigenhet, som försmår allt slags flärd, men rikaste mått är rustad med. gracens och elegansens behag, karakteriserade hennes föyedrag så väl af Chopins berömda E-mollkonsert, som äfven af Webers stora polonäs. Ett mera värdigt återgifvande af den polske mästårens förtrollande idyll än som nu kom den till del torde svårligen kunna tänkas. Fröken Lies hela tolkning af detta nummer vittnade om en lika djup som klar. uppfattning samt denna mognad och jemnhet, hvari röjer sig att ämnet är beherrskadt, samt att den utförande är i besittning icke blott af känslans och fantasiens, utan äfven af tankens och omdömets krafter. BSärskildt beundransvärd tyckes oss den unga artistens förmåga att utan märkbar ansträngning städse upprätthålla pianostämmans värdighet gent emot äfven det både tonoch snillrikaste ackompagnemang, detta blida anslag, som dock ovilkorligen frammanade den mest spända uppmärksamhet, och denna utsökt vackra afslutning af den musikaliska frasen, hvarigenom han länge och behagligt dröjer i åhörarens erinring, På den konstnärliga stämningens fullhet är detta ett osvikligt intyg, och då fröken Lies teknik tycktes höjd öfver svårigheternas hinder förvissade oss detta drag derom, att hon är fullkomligt vuxen äfven tolkningen af den klassiska pianolitteraturens mästerverk, hvilkas större fordringar så väl på inspiration som på stil och kraft hennes skaplynne och förmåga helt visst äro egnade att motsvara. Webers polonäs är visserligen likasom Chopins concert förmer än ett bravurstycke, dess melodier äro präktiga, de problemer den gifver venstra handen särskildt att lösa äro icke jägtande efter mirakler, utan grundade på verklig, konstnärlig smak, och det hela förblifver, trots Liszts något excentriska instrumentation, alltid en värdefull tonskapelse; men gerna skulle vi likväl hafva funnit detta nummer ersatt med någon äldre komposition, vare sig af Bach eller Beethoven eller af den numera så sällan förekommande romaren Muzio Clementi, Vi vilja emellertid hoppas att fröken Lie ännu någragånger konserterar Värstädes och att då åtminstone ettdera af essa stora namn måtte förekomma på hennes program. På fröken Lies företräden i det tekniska vilja vi icke slösa mänga ord, då hennes konstnärskap är tillräckligt Nad för att i dem blott ega stöd och medel, icke mål Hvad beträffar touchens mjukhet och frambringande af det mest smekande välljud hade artisten en ovärderlig hjelp i den fygel af Bechstein, ur hr Abrabam Hirschs? instrumentsamling, som ställts till hennes disposition; och det ackompagnemang, som genom hofkapellet, under hr Normans anförande, kom henne till del, bar. nu, såsom under Rubinsteins konserter, mästerskapets prägel. Ehuru heterogent sammansatt, var konserten i sin helhet en bland de bästa, som här på mycket länge varit gifna. Inledd med en af Cherubinis herrligaste ouverturer och afslutad med Mendelssohns friska, melodisköna och formfalländade A-dur-symfoni, hvari särskildt den andra afdelningen, den 8. k. Sagan, vann en verkligt genialisk och bifallsstormar framkallande tolkning, bjöd soiren, förutom dessa sköpva ensemblenummer äfven, jemte konsertgifvarinnans prestationer, på trenne soli, hvilka voro värderika i och för sig och, åtminstone sånguppgifterna, genom utförandet blefvo konstnjutningar af första rangen. Hr Arnoldsson gaf Huons stora aria ur Webers Oberon, och fru Michaeli sjöng Beethovens hänryckande: Ah! Perfido — och torde det om begge dessa artister i hela salongen blott hafva varit en tanke, den att de sällan, om ens någonsin, varit så förträffligt disponerade och i så rikt mått gjort si förtjenta af auditoriets hyllning, som också uttryckte sig genom dubbla inropningar af dem båda. Hr Sa emelsker gaf på ett lofvande och glädjande sätt första satsen af Beethovens violinkonsert; inför hvars nästan kolossalt anlagda orkesterbeledsagning han redde sig utan fruktan och tadel. Äfven denna unga artist vann rättmätigt, lifligt bifall. Soirgen gafs, märkvärdigt nog, icke för fullsatt salong, hvaremot hr Fezers första populära konsert i går middag hade till Min dre teatern lockat så många åhörare den kan rymma. Programmet var också ganska Iockande, likasom företaget i och för sig väl förtjenar all möjlig uppmuntran, Fantasien öfver ryska folkmelodier, kallad Komarinskaja, och minst lika besynnerlig som -sitt namn, torde konsertgifvaren emellertid:saklöst kunna nedlägga, emedan stycket dels förefaller temligen värdelöst, dels melodivalet, då Rysslands musikaliska folklitteratur i sjelfva verket är rik på skönheter, vittnar om väl mycken osmak hos den -hr Glinka, som frambragt detta opus. Arbetet gafs med en skicklighet, som varit värdig -ett bättre ämne och som äfven under tacksammare uppgifter gjorde sig gällande i utförandet af eineckes ouvertur till Dame Kobold, en högst elegant och rikt instrumenterad komposition, ej ovärdig den mästare, hvars König Manfred väckt så allmän hänförelse samt Beethovens odödliga C-moll-symfoni. I tolkningen af denna gigantiska skapelse af musikaliskt snille röjde sig hos anföraren och kapellet mycken omsorg och sann tillgifvenhet för uppgiften, och om detaljerna, de utsökta finesserna, de plötsligt drabbande öfverraskningarne, den ständiga, stundom blixtsnabba vexlingen af skuggning och dager m. m., som gör denna symfoni till en bland de allra mest fordrande, naturligtvis ej alltid framstodo i deras fulla fägring, gjorde emellertid det hela ett synnerligen fördelaktigt ntryck på åhörarne. Vi kunna alltså lyckönska hr Fexer till en framgång, fullt motsvarande hans i tacksam erinring bevarade musikaliska antecedentia, och hoppas ofta tå tillfälle att återkomma till ett bedömande af hans värdefulla företag.