MEGBATELeERAv Se ee Ta TS ervattensminor och andra spärrningsmeder nu y fienden: skulle af dessa hinder icke länge gör ebållas, om hans arbetsmanskap finge ostördt I uta fiska och undanföra dem, och, till förekom-fot ide häraf måste således ett försvar för dema finnas anordnadt, af tillräcklig motståndsft för att icke utan svårighet kunna af de fi20! tliga fartygens eld förstöras, hvarjemte nödigt då måste, på ej alltför långt afstånd, beredas ha apparaterna för minornas antändning, hvilken ha ske genom elektricitet, på det att farleden go kunna af egna fartyg begagnas. Ett sådant sid svar och ett sådant skydd, kan icke utan befästgskonstens anlitande åstadkommas. Då emeltid en landstigning i afsigt att bemäktiga sig ba till spärrningsliniens försvar uppförda befästgarna säkerligen, hellre än under deras kano;, skulle af fienden verkställas på en annan akt, och då den försvarafide, för att möta ett beskaffadt företag, i alla händelser måste hafva dtrupper att tillgå, kan det icke vara af nöden genom användande af murverk bereda dessa fästningar stormfrihet, utan böra föga kostnma, öppna jordbatterier vara för nu berörda damål tillfyllestgörande. På grund af det ofvan anförda finner komiten lril fästningars uppförande vid inloppet till staden iteborg icke, åtminstone under nuvarande förJlanden, böra i vidsträcktare mån ifrågakomma, att strandbatterier anläggas till försvar af deloc nor och andra spärrningsmedel, hvilka vid fo igstilfälle måste till farledens stängande anbrin3 för att icke kronans och enskildes då i hamn och staden befintliga, under kriget måhända rsättliga, egendom må blifva den förstkommande väpnade kryssares lättvunna byte. a Det förslag, som chefen för fortifikationen till fö OK. M:t framställt och hvilket det nu åligger lu apenoch Befästningskomiten att granska, afser, öfverensstämmelse med de åsigter komiten i unrd. Kär ofvan uttalat, endast uppförande af jordtterier till försvar för i farleden utlagda spärrngsmedel. I afseende på läget för detta försvars anordinde erbjuda sig tvenne positioner, en yttre vid Ifsborg och en inre mellan de båda bergen Bilngen och Rya Nabbe. Då valet af den förstimnda linien, oaktadt det omkring 9000 fot större ståndet från Göteborg, icke heller skulle bereda aden och hamnen trygghet mot beskjutning, en deremot nödvändiggöra en dyrbar försänkinE i det 3600 fot bredå, öfverallt farbara sundet I vellan f. d. fästningen och Käringberget å södra l, ndet, samt dessutom förorsaka kostnader både ör det föråldrade och förfallna Elfsborgs iståndittande och för besättning m. m. under fred, har et utan tvifvel varit. välbetänkt att gifva föreräde åt den inre linien, hvars ränna för till och ed blott 10 fot djupgående fartyg har en bredd f endast 1100 fot, så att spärmningga kommer ära under de å ömse sider förlagda batteriernas anoner, samt såväl utläggningen och underhållet om försvaret af minornas elektriska ledningar li etydligt underlättas, hvarjemte batteriernas bel1 igenhet på fasta landet, med lätt förbindelse till 1 röteborg, gör all besättningskostnad under fredsid obetydlig. Sedan komiten härefter yttrat sig rörande jatteriernas utstakning och bestyckning, hvilka letaljer vi anse oss böra förbigå, samt förlarat sig icke ha funnit skäl till anmärkning I not kostnadsberäkningarne, slutar den med tt tillstyrka, att befästningarne måtte varda unbefallda. till utförande. Två af komitens ledamöter, majoren frih. Leijonhufvud och kaptenen Engström, hafva rid betänkandet bifogat reservationer. Den förstnämnde är af den åsigt, att det ippgifna ändamålet, eller att vi i det längsta nå kunna begagna oss af Göta Elfs mynning såsom den öppna port, hvarigenom vi kunna draga till oss allt det, som vi under kriget blifva nödsakade att hemta vtifrån, icke torde genom så enkla anordningar, som de föreslagna, kunna vinnas, utan att dertill fordras, bland annat, vida mera omfattande och till följd deråf kostsammare befästningsarbeten. Icke en gång det åsyftade skyddet mot tillfälliga kryssares inträngande i Göteborgs hamn anser frih. L. kunna vinnas endast genom de föreslagna batterierna, utan måste tjenliga -spärrningsmedel tillika vid Elfmynningen anbringas för att förekomma nattlig öfverraskning och uppehällar en framträngande fiende i elden från batterierna. Då åter dylika spärrningsmedel anbringas — fullföljer frih; Leijonhufvud — så blir batteriernas direkta ändamål endast att förhindra Spärrningarnes undanrödjande och att förstöra de fartyg som dessförinnan skulle våga försöket att framtränga. Spärrningarnes undanrödjande anser jag dock, i anssende till farledens ringa bredd böra kunna förhindras af elden från kanoner af mindre kaliber, som, utan behof-af mer eller miudre permanenta befästningar till-sitt skydd, så uppställs på skilda punkter af stränderna, att de från fartyg i Elfsborgsfjorden icke upptäckas och kunna koncentrera sin eld mot de båtar med arbetsmanskap, som tilläfventyrs skulle framsändas för att undanrödja spärrningarne, då deremot förstörandet af de fartyg, som dessförinnan skulle våga framtränga, säkrast torde utföras medelst undervattensminor. Om således de föreslagna befästningarne icke skola hafva något annat ändamål än försvaret af de i alla händelser oundgängliga stängsellinierna och undervattensminorna, så anser jag dessa befästningar öfverflödiga och måhända, då de antyda en afsigt att åstadkomma ett kraftigare försvar än omständigheterna medgifva, äfven skadliga. Om åter, i öfverensstämmelse med hvad i komitens utlåtande föreslås, ifrågavarande batterier förses med pansarbrytande kanoner, få det att genom dessa, i förening med på åtskilliga punkter uppställda mörsare, fienden må tvingas till en större kraftutveckling, synes mig att sådant, i anseende till batteriernas i förhållande till förmågan hos nutidens artilleri ringa afstånd från Göteborgs hamn och stad, icke allenast skulle kuuna förhindra utan till och med möjligen skulle kunna komma att föranleda ett bombardement deraf, helst mensklighetskänslan i krig är en faktor som icke torde böra tagas med i räkningen och fiendens klokhet torde sträcka sig ända derhän att han, vid sådant tillfälle, för att vinna ett så vigtigt ändamål, som förstörandet af våra krigsförnödenheter, ersätter vänskapligt sinnade makters undersåter de förluster dem genom en dylik åtgärd tillskyn i i dats. I öfverensstämmelse härmed synes mig, att, om man genom ett kraftigare försvar, än som erfor dras för att hindra tillfälliga kryssares inträn gande, vill tvinga fienden till större kraftutveck ling, så måste man ovilkorligen utsträcka dett: försvar till ett afstånd från Göteborg tillräcklig! stort för att i åtminstone väsentlig mån trygg: hamnen och staden mot bombardement. Då emel lertid för detta ändamål, som icke kan fullständig vinnas genom HElfsborgsliniens befästande, högs betydliga penninguppo: fringar skulle vara af nö den, så torde ett sådant utsträckande af försvare för inloppet till Göteborg icke böra ifrågasättas så länge ännu ofullbordade befästningar å vår san nolikt mest hotade östra kust tarfva alla de pen ningmedel som för våra kustbefästningar kunn: afses. På grund häraf anser jag det. föreslagna befä standet af Rya Nabbe-och Billingen öfverflödigt om dermed endast afses skydd mot fiendtliga krys . 1 Sares inträngande och olämpligt om dermed afse lett kraftigare försvar, så framt ej detsamma ut Isträckes till här ofvan antydda afstånd från sta Iden och hamnen: Qanmärkt torde slutligen ej böra lemnas at OA. frn då an föreslagna arbeten