ISTOCKHOLM dea 22 Nov. Redaän i början af nästlidne månad omtalade vi bvad som då ryktesvis förmäldes, att ! de personer, hvilka erhållit koncession på l anläggving af jernvägen FrövisLudvika hade : låtit de i jemvägsanläggniogen intresserade : orterna förstå, att de, såsom vilkor för ba. nans kommande till stånd eller åtminstone : för erhållande af en någorlunda rimlig frakttaxa, fordrade åtagandet af en beskattning under 10 år på all malm, som inom ett visst afstånd från banan brytes. Vi ba nu haft tillfälle att taga kännedom om ett af koncessiovärerna eller deras ombud utfärdadt tryckt cirkulär, hvilketinnehåller de fordringar, som å deras sida uppställas och hvilkas bi-. fallande förmäles vara nödvändigt, för att ett engelskt bolag skall kunna definitivt bilda sig för utförande af den ifrågavarande jernvägsanläggningen. Vi återgifva här ne-! dan de kilda punkter i hvilka fordringarne äro sammanfattade och af hvilka man icke blott skall finna i hufvudsak bekrättadt hvad vi förut omförmält rörande koucessionärernas anspråk, utan jemväl att de ha för afsigt att betinga sig jemväl åtskilliga förmåner till minskande för dem af anläggningskostnaden De rätt märkliga fordringarne äro följande: 1) kostnadsfri upplåtelse till bolaget af den mark, hvaröfver jernvägen kommer att framgå och som för densamma erfordras, rätt att begagna vägar och grustägt; 2) kostnadsfri öfverlåtelse till bolaget af de till jernvägen erforderliga sleepers,, att å behöriga tider levereras på de punkter af banan, hvarom, med afseende å såväl bolagets som jordegarnes beqvämlighet, kan framdeles öfverenskommas; 3) åtagande af vederbörande kommuner eller ersoner i orten att å de punkter, der stationer komma att inrättas eller vaktstugor uppföras, kostnadsfritt leverera de till stationshus och byggnader erforderliga trä-effekter; 4) ett åtagande afsamtlige egarne till de grufvor, som finnas inom en svensk mils afstånd ömse sidor om den tillämnade jernvägslinien, äfvensom inom en omkrets af en mil från Ludvika eller sjöarna Wessman och Hillen, att under en tid af tio år, räknad från slutet af det år hvarunder hela jernvägen öppnas för trafiken, till bolaget erlägga ett kontant bidrag, (royalty), bestående af ett visst belopp för hvarje centner malm, som från dessa grufvor uppfordras och vinnes, hvilket bidrag skall utgöra pr centner malm: a) för jerngrufvor: 3 öre för alla dem, som äro belägna inom 4 svenska mil norr om Frövi; 4 öre för de grufvor, som ligga mer än 4 och mindre än 6 sv. mil norr om Frövi; 6 öre för de grufvor som ligga mer än 6 mil norr om Frövi; b) för alla andra grufvor, innehållande dyr barare malmer, såsom koppar, zink, silfver, bly, m. m.: 8 öre pr centner. Deremot skall bolaget tillförsäkra alla de egare af grufvor och verk, hvilka för de förras afkastning åtaga sig och erlägga nämnda royalty, att vid fraktandet å Frövi-banan deras gods ej skall betala högre afgift än: för malm, kol, cokes, trävaror, och dylikt, högst 1, öre pr centner pr mil; för tackjern, stångjern, göten, metaller i allmänhet, högst 2!, öro pr centner pr mil. Hvarjemte bolaget skall med såväl kongl. trafikstyrelsen som direktionen för Köping —Hultbanan träffa öfverenskommelse om sådana nedsättningar i nu gällande frakttaxor, hvad beträffar det från Frövi-banan kommande gods, att de största möjliga fördelar må för befolkningen norr om Frövi erhållas, och att export i stor skala af malm och dess produkter må kunna ega rum. Föruppgörande af dessa öfverenskomwelser äro redan nödiga mått och steg vidtagna, och skall, så snart ett resultat vunnits, underrättelse derom meddelas. För att det nu å bane bragta förslaget skall från engelsk sida fullföljas, är get slutligen nödvändigt att de medgitvanden och bidrag, som här ofvan blifvit angilna och begärda, varda af kommunerna samt jordoch grufegarne i trakten, på lagligen bindande sätt, åtagua före den 1:sta Februari 70. Våra läsare torde erinra sig, att den beviljade koncessionen medgifvit blifvande bolaget, att sätta sina taxebestämmelser till hvad som är andra enskilda bolag högst medgifvet. Detta taxemaximum, som berättigar bolaget att, om det så vill, bestämma frakten för en centner malm till öfver 5 öre per mil, är sådart, att koncessionärerna dermed kunnva tvinga ortens grufegare att nuderkasta sig den fordrade åryga beskattningen, så kärt dem är att icke se hela jernvägsbyggnadsförslaget undanskjutet under den tid som koncessionärerna fatt i sin makt att förhindra företagets åvägabringande på annat sätt. Det kan visserligen invändas, att det är grufegarnes ensak, om de anse jernvägen vara för sig af den vigt, att de vilja köpa densamma med de fordrade uppoffripgarne, och att det står dem fritt, att, om de ej vilja det, säga nej. Detta är alldeles riktigt, men om de anse jernvägen vara för sin närings bestånd och utveckling nödvändig, och om det blifvit så tillstäldt, att det icke är någon annan än de ifrågavarande koncessionärerna tilllåtet att företaga dess anläggning, så kan man icke längre säga att de ha valet fritt och att här är fråga om något fritt aftal. Det blir då af tvång som de nödgas underkasta sig koncessionärernas anspråk, äfven om dessa möjligtvis skulle vara i hög grad obilliga. Vi tro, att man af regeringen kunnat förvänta någon större omsorg för att betrygga den ort, hvars intressen gerom det ifrågavarande projektet beröras, mot allctör öfverdrifn.a anspråk, och att detta lämpligast kunnat ske genom att bestämma ett fraktmaximum, lämpadt efter dea sannolika trafikomfattningen, de förhandenvarande produkternas beskaffenhet, vunnen erfarenhet om forslipgskostnaderne på redan befintliga banor med flera omständigheter, som härvid kunnat vara att taga i öfvervägande. Detta har regeringen nu alldeles un1 H ia j j