BLANDADE ÄMNEN. De tvetydige skyddspatronerna. En tysk fru, enka efter den bekante violinspelaren Ernst, besökte under år 1866 en katolsk bykyrka i Au: vergne. På altaret stodo två helgonbilder, och vid en hastig blick upptäckte hon att det var Rousseaus och Voltaires statyer, som på underligt vis kommit dit. Den resande gjorde klart för pastorn i församlingen, att dessa voro ett par gudlöse fritänkare och ej några kyrkans helgon, och pastorn tog i största hast bort dem från altaret. Men dagen derpå kom en hagelskur och skadade byns åkrar. Bönderna påstodo då, att de förolämpade helgonen hade hämnats för den vanvördnad, som visats dem, och pastorn vågade fi annat än åter sätta dem på altaret som skyddselgon. — Inom Kjöbenhavns teaterverld utgör för närvarande några notabla giftermål samtalsämnet, skrifver en korrespondent till Lunds Veckoblad. Så har en af Casinos mest bekanta skådespelarinnor, direktörens dotter, fröken Helga Rasmussen, i dessa dagar gift sig med en artilleri-löjtnant Bluhme, en son af vår förre minister Bluhme. Detta giftermål skall ha väckt mycket uppseende i hofkretsärne, hvilket ej är så besynnerligt, då bland annat brudgummens syster är hofdam. Löjtnant Bluhme har för resten redan förut blifvit föremål för den allmänna uppmärksamheten, nemligen då han på Folketheatret drog blankt och med flata klingan pryglade en borgare, för hvilken hbjeltebragd han under någon tid fick sitta i fästningsarrest i Nyborg. Det andra giftermålet, som jag ofvanför åsyftade, säges snart skola ingås mellan Folketheatrets omtyckta skådespelarinna fru Recke och dess ej mindre omtyckte skådespelare hr Madsen. Den sistnämde är enkeman (han var förut gift med sin teaterdirektörs, kammarrådet Lange äldsta dotter) och fru Recke, som var gift med visdiktaren löjtnant Adolf Recke, är ju numera också enka. — Såsom en kuriositet meddelar Bohus läns Tidning följande: Under 7 år tjenade samtidigt, som officerare, 7 bröder, af 7 olika familjer, deraf de 7 äldsta på ner 16 kungliga Westgötadals och 7 de yngsta på kongi. Bohusläns regemente. Familjerna voro: Westgötadals reg:te: Bohusläng reg:te: Thord Bonde. Knut Bonde. Joh. Fr. Flach. Carl Wilh. Flach. Wilbelm Svinhufvud. Samuel Svinhufvud. Carl Belfrage. Åke Belfrage. Fredrik Haij. Åke Haij. Hans v. Koch. Jean v. Koch. Lars Reenstjerna. Harald Reenstjerna. — En strid på hafsbotten utkämpades för några dagar sedani grannskapet af hamnen Douglas (ön Man). — . . En hedersman till dykare hade, iklädd sin rustning, nedstigit på hafsbotten, tätt intill kajen, för att der uträtta något arbete. Medan han vandrar dernere, helt lugn bland djupets under, med hvilka han genom mångårig vana hunnit blifva förtrogen, upptäcker han, på något afstånd ifrån sig, ett rörligt föremål, hvars former han i den rådande skymningen icke kan urskilja, men som han, på grund af dess snabba rörelser, antager vara en stor fisk. I början fäster han föga uppmärksamhet dervid, ehuru han tycker, att fisken är en ovanligt korpulent best; men snart märker han sig vara föremål för djurets särskilda uppmärksamhet. Det slår kretsar omkring honom, det nalkas honom, det störtar plötsligt emot honom med öppnadt gap. En man, som varit mindre hemmastadd i dessa nejder, der villebrådet är fotiöst och väsen med underlig form spöka, skulle kanske för ett ögonblick blifvit häpen; men vår dykare grep till sina vapen, och en stri uppstod, som räckte öfver en minut, och, efter flera ursinniga angrepp från fiskens sida, slutade med att denne blef öfvervunnen i sitt eget elemont. När vår dykare steg upp i dagsijuset, medförde Lan som segerbyte en Batrachus, nära fem fot lång och tre fot bred samt utrustad med väldiga käftar. En berättelse om tilldragelsen, bestyrkt af hamningeni ren, gör nu sin gång genom de engelska tidningarne. — Guldvaskerierna i Siberien. Från Irkutsk skrifves till ryska Börstidningen, att guldvaskerierna i norra delen af Irkutska guvernementet detta år varit utomordentligt gitvande. Sålunda har från de vid floden Ölekma — en biflod till Lena — belägna och bolaget Sibirjakoff, Trapesnikoff m. fl. tillhöriga vaskerierna erhållits 260 pud guld, hvilket skall vara exempellöst. Dervid måste visserligen äfven tagas i betraktande att arbetsstyrkan utgjort 1700 man, hvilkas underhåll kostat betydligt. Då guldet sällan förekommer utan uppblandning med silfver, kan man antaga det af kronan för pudet i medeltal betalade priget till 12,000 rub., till följd hvaraf bolaget för 260 pud erhåller öfver 3 millioner rubel. Antaget att hältten åtgått till arbetskostnader, återstår likväl såsom ren behållning den vackra summan af en och en haif million.