HSIUUHHVLN den 13 Nov.? Suezkanalens invigning. EfOm de festligheter som beledsagat denna stora händelse kunna vi naturligtvis ännu ej ega några närmare underrättelser. Genom telegrammer, som i går och i förgår ingingo till Paris, veta vi dock, att festeskadern, bestående af öfver 40 fartyg, den 17:de på aftonen anländt till Ismailah vid Timsahsjön och dermed tillryggalagt hälften af vägen. 1 Ismailah, der khediven bygt sig ett palats, voro storartade förberedelser gjorda till gästernas mottagande. Triumfbågar och andra festdekorationer voro uppförda, och khediven skulle Jå aftonen ge en lysande bankett med bal. I går på morgonen skulle färden fortsättas till Suez, dit ankomsten var beräknad att ske på eftermiddagen, och der nya festligheter väntade. Aterfärden till Port Said skulle ske i dag. Utom af dei festkavalkaden deltagande fartygen har kanalen redan befarits af fyra från Suez kommande ångare. Invigningen har, efter hvad ett af telegrammen berättar, inledts med en religiös akt. I afvaktan på de närmare beskrifningar om festen som vi snart kunna motse tillåta vi oss att efter danska Dagbladet återgifva följande lifliga skildring af de scenerier genom, hvilka kanalen framgår: I Port Said, den nyskapade hamnen, melan de två väldiga stenarmar, som kanalen beskyddande sträcker ut mot de kommande, ligger en talrik flotta, smyckad med många länders flaggor. På det främsta fartyget svajar den franska trikoloren vid sidan af halfmånen, och i framstammen står dagens hjelte, triumfatorn Lesseps, mellan sin högsinnade beskyddare khediven Ismail och sitt fäderneslands drottning kejsarinnan Eugenie. Rundtomkring den är samlad en glänsande stab af farstar och dignitärer, som, hvilken rang de än intaga i den öfriga delen af verlden och på årets öfriga dagar, på detta ställe och på denna dag endast visa sig för tanken som en bakom stående svit. Kl. 8 ljuder signalskottet, och under en åska af kanonsalut glider den franska IAigle i spetsen för den stora karavanen från hamnen in i kanalen. På båda sidorna utbreder Menzaleh-lagunen sin lugna vattenspegel, öfver hvilken kanaldammarne teckna sig som två långa, mörka linier, hvilka tyckas löpa tillsammans i fjerran. Snart försvinna för blicken den smala landtungan med Port Saids hvita hus, som en gång skola utveckla sig till ett egyptiskt Venedig, och tåget närmar sig fastlandet. För ögat visar sig till höger en gränslös slätt, ett gulfärgadt sandhaf med mäktiga stelnade böljor, hvilkas af solljuset bestrålade konturer darrande förtona sig långt bort i ett bländande, flammande skimmer. Det är öknen, det är den motståndare Lesseps kämpat med och gjort sig underdånig. Liksom hvilande ut efter striden, utsträcker den besegrade fienden sina ofamtliga lemmar i solen, och endast de uppkastade sandhöarne som på båda sidorna innesluta kanaen, visa hvar striden stått och hur häftig han varit. Långsamt glider skeppskaravanen fram genom det flacka landet. Ater visa sig några byggniogar: det är en för längesedan afsomnad stad, som håller på att vakna. Det är Kantarah eller bron, som i forntiden hade en half million invånare, men som redan för två tusen år sedan försvann från jordens yta. Öfver denna bro gingo fordom karavanerna från Thebe med de hundrade portarne, bringande guldsänd och silfver, myrrha,och elfenben till det då mäktiga Syrien. Ännu följer karavanvägen, un endast en stig i sanden, det gamla spåret, och längs med kanalens vestra bank har en skara lägrat sig, väntande att bli öfverförd. Män, qvinnor och barn i pittoreska drägter hvila på sluttningen mellan lastade kameler och åsnor, alla betäckta med ett grått lager af dam, vitnande om den långa väg de tillryggalagt. Häpna upptäcka de, att kamelen ej längre är öknens enda skepp, och de följa det förbidragande tåget med ögat, tills den sista seglaren försvunnit. om Numera har ångflottiljen på sin väg genom Ballahsjöarna inga andra åskådare än pelikaner och flamingog, tills hon når El Ghisrs väldiga sandkullar. Här, der landet höjer sig och kanalen liknar en djup, milslång klyfta, utåt hvars ljusa botten den mörka skeppsormen slingrar sig, här har Lesseps haft ofantliga hinder att öfvervinna, och med rättmätig stolthet kan han under förbifarten peka på de väldiga, brant sluttande sandberg han tvungit att höja sig och blifva qvarliggande. Med ofantliga ansträngningar har kanalen blifvit fördjupad i den flygtiga, ständigt tillbakaglidande sanden. En arme af 20,000 fellahs har anfallit denna punkt. I den brännande solen och om natten vid fackelsken ha de burit san den i ämbar uppför de höga sluttningarne, tills grafven blifvit så djup, att han kunde mottaga vatten och de flytande maskinerna sättas i verksamhet. Nu är arbetshären försvunnen, och både de lefvande och de döda krafterna hvila efter falländadt verk. Uppe på banken, der en hvit moske rest sig som förebud för den blifvande staden, står en grupp af kopparfärgade fellahs och ser nedi dalen på det sällsamma skådespel, de ha varit med om att förbereda. Och här och der vid brädden af kanalen ligga ett par at de väldiga maskinerna förtöjda och sträcka armarne högt upp i luften, liksom för att räta ut sina jernmuskler efter arbetet. Tnder den senaste delen af färden har luf