ber månad 1866 vid konkursens början ingaf och beedigade, upptagit denna fordran säsom tillgång och mera sådant. Slutligen upplystes att å den ag, skuldebrefvet utvisade, den aflidne Jak. An,dersson hemma hos sig haft barndop samt att han icke denna dag aflägsnat sig från hemmet, hvilket med många personer kunde styrkas. Nu var måttet rågadt. Den 6 d:s häktades Jöns Andersson, en 7 Anders Hansson och den 8 Timelin jemte friga vittnen; alla ha bekänt sina brott och afvakta i Hemmenhögs häradshäkte ransakning inför Ingelstads häradsrätt. A femte rättegångsdagen af nu pågående ting med Färs härad den 9 dennes handlades ett at landsfiskal Holmström instämdt mål emot Tullbergs förste sekreterare Eskil Larsson i Kerrstorp, tilttalad, på angifvelse af länsman W. Ljungberg, för det han tillrådt f. brukaren Christian Andersson i Frihult att vid blifvande vräkning från innehafvande bemman derstädes möta våld med våld och köra bort kronobetjeningen, hvilket råd Christian åtlydde, och öfverföll kronofogden Witthoff, som hade till följd att han nu undergår ådömdt tvenne års straffarbete å Malmö fästning. Eskil Larsson inställde sig naturligtvis ej, utan lät inlemna en skrift, uppfylld af smädelser emot åklagaren. Under ransakningen styrktes emellertid åtalets riktighet i det tvenne vittnen sammanstämmande berättade, att Eskil Larsson gifvit Christian rådet att motsätta sig kronobetjeningen, och förklarade deras öfvertygelse vara, att om icke Eskil gifvit detta råd, och till bestyrkande af dess giltighet uppläst 5 kap. 7 8 strafflagen, om nödvärn, hade Christian Andersson aldrig begått det brott, för hvilket han nu undergår straff. Målet uppsköts, och skall Eskil Larsson med tjenliga medel inställas för rätten.