klarar. den högre andliga utvecklingen ho mannen. Om trots denna tidnings och des själsfränders mMotverkan, den stockholmsk: högskolan verkligen blir en för begge könei tillgänglig bildningsanstalt, skall det helt sä kert visa sig, att icke de qvinliga lärjungar. ne bli de, som minst förstå att tillgodogör: sig de fördelar, hvilka erbjudas af densamma Vi betvifla, att D. A. är i stånd att till bestyrkande af sina påståenden framdraga intyg från någon enda af lärarne vid Seminarium för bildande af lärarinnor eller vic den fordna Lärokursen för fruntimmer eller vid någon af landets bästa flickpensioner. som på grund af inhemtad erfarenhet delar dess åsibter.. Tvärtom får man esomoftast höra dem, hvilka egnat sig åt meddelandet af undervisning i en eller annan vetenskap åt qvinliga elever, gitva höga loford åt dessas fattningsgåfvor, tankestyrka och intresse för saken, liksom man finner att det merändels är det qvinliga elementet, som är både det talrikaste på de popnlärvetenskapliga föreläsningarnes auditorier och det mest intresserade. Hvad det angår att det skulle finnas en olikhet i den intellektuella begåfningen hos man och qvinna som skulle betinga en olikhet i framställningen af historiska och vetenskapliga fakta och dylikt, så är detta vederlagdt redan derigenom, att alla i bästa afsigt skrifna läroböcker för fruntimmer förlorat all kredit, och att man i nästan alla flickskolor numera använder samma läroböcker, som begagnas vid elementarläroverken. Påståendet, att sammanträffandet af unga män och qvinnor .på hörsalarne icke är lämpligt, gränsar till det komiska. Den konvenans eller blygsamhet, som kan taga anstöt af något sådant, är rent af barock. Icke har hvarken i London eller i Paris ett dylikt sammanträffande på de stora offentliga föreläsningssalarne betraktats med misstänksamma ögon af föräldrar och målsmän, och icke heller har det ledt till mågot slags obehag, För att finna betänkligheter härvid måste man, hysa D. A:sinskränkta uppfattning af qvinnans väsende och hennes ideriktning eller den ännu orimligare, som proklameras af en insändarinna (?) i samma tidning, hvilken låter förstå, att i hennes tanke unga qvinnor icke: bry sig om några bildningsanstalter, beherrskade som de alla äro af — giftaslystnad. --Rörande de olika planer för qvinnors medicinska studier och utöfning af läkareyrket, för hvilka vi nyligen redogjort, säger samma blad: För var del tro vi, att en fullständig melicinsk kurs, sådan som den nu ensamt gälande, bör få tagas af män och qvinnor, och hvad. den föreslagna mindre kursen angår den vorde likaledes kunna undergås af både maniga och qvinliga läkarekandidater. Att dyika underordnade läkareplatser borde finnas de vidsträckta distrikten i vårt land, der möjligt den hittillsvarande ende läkaren kan nfinna sig öfverallt der hans bistånd kräfves, orde svårligen kunna bestridas, då ekononiska skäl i många fall torde förhindra deling af dessa distrikt. Men något skäl att ,estämma dessa mindre befattningar på det nedicinska området uteslutande åt qvinnor. unna vi ej inse. Tvärtom förekommer det ss som borde läKarinnörnas plats vara företrä) is i städerna, der läkare finnas att tillgå för le manliga patienterna.