tt UCININReN, all på det nya motte Som nons der n 7 mellan de mest framstående ledamöterns n)af partiet; de meningsskiljaktigheter, som å ) förut rådt emellan dem, långt ifrån att blifg vit bilagda, tvärtom blifvit skarpare accena ) tuerade. Frågan gällde en gemensam plan g för det fälttåg som den 29 skall öppnas mot det personliga regeringssystemet. De mera moderata, med Jules Favre och Picard i Ispetsen, hade röstat för att venstern skall a nöja sig med ett tadelsvotum mot regeringen, medan Gambetta, Bancel, Pelletan och e Jules Simon yrkade på en formlig anklagelse. -) Denna splittring och denna benägenhet för f)förtviflade steg, som: börjat visa sig hos en a Idel af demokraterna, har naturligtvis väckt stor tillfredsställelse inom de frihetsfiendtliga e kretsarna. Pays gnuggar ordentligt händerna , Jaf förnöjelse och förordar Rocheforts, Ledru I Rollins, Felix Pyats och Barbes val. Så-Idana kandidater, säger hon, äro goda, nytf)tiga och oudgängliga. — Kejsardömet behöfo I ver fiender, det är ordet till ställningen. Det , I behöfver oförsonliga fiender, förfärliga fien Ider. Det finns ingenting farligare för en re. I gering än de ljumma och lena. Tiers parti, . med sina honingssöta fraser, sina medelvägsI programmer, sina ärliga och Jojala maner, , Jär mer att frukta än de ursinnigaste och loförsyntaste motståndarna. — Det är blött len sak vi frukta, tillägger tidningen till sluts; Jde lugna, kalla och förnuftiga motståndarna. Med dessa i spetsen, kan den nuvarande rö, relsen ändlöst förlängas, med de andra, med eIdem vi förorda, skall man mycket förr göra slut derpå.n Från östan och vestan draga nu den katolska-kyrkans fäder till det snart ständande konciliet i Rom. Det ser dock ut som de visste med sig, att befolkningarnas sympatier ej följa dem på färden, ja, att de tvärtom I frukta det värsta af koncentrerandet på en I punkt af allt som finnes mest föråldradt och fiendtligt mot tidsmedvetapdet. I denna . känsla -ha några af. prelaterne, innan de-beIgifvit sig ut på resan, till befolknihgeni deras respektive stift utfärdat herdabref,. hvari de TI söka framställa mötet 7 så vacker dager som möjligt och minska färlågorna för dess ljusfiendtliga tendenser. En af dessa prelater är äfven erkebiskopen at Paris, moönseigneur Darbois:Han : söker lugna de troende med den försäkran att på mötet säkerligen ingenting annat kommer att beslutas än som redan öfvergått i-trosmedvetandet (den obefläckade aflelsen och den påfliga ofelbarheten ?), och hvad den tarhågan beträffar att ingen diskussion skulle tillåtas; utan allt antagas med acklamation, kan den ärevördige erkebiskopen omöjligt föreställa sig, att man på ett koncilium i 19:e århundradet skulle vara mindre liberal än man var för femtonhundra år sedan i Nicea och-för ännulängre sedan på det första konciliet i Jerusalem. Hans : högvördighets egen tillförsigt i detta fall tyckes dock ej vara alldeles sadelfast. Eugene Forcade, den utmärkte kronikförfattaren i Revue des deux Mondes, som för ett par år sedan, i följd at ett anfall af sinnesrubbning, måstelemna sin litterära verksarchet, har nyligen aflidit på sin egendom Billancourt i södra Frankrike. Han hade aldrig blifvit fullt återstäld från den förfärliga sjukdom som omtöcknat hans förstånd. Sammansmältningen af progressister och demokrater i Spanien under benämning det radikala partiet kan nu anses som ett faktum. Cheferna för den monarkiska demokratien, Rivero, Echegaray, Martos, ha af Prim blifvit introducerade i den progressistiska klubben, der de blifvit mottagna med stormande bifallsrop. -I-denna klubb, som är själen i det progressistiska partiet, och sålunda äfven i regeringen, ba under de senaste dagarne grunderna för det nya förbundet blifvit fastställda. Enligt berättelser från San Sebastian synes man åter frukta carlistiska stämplingar och anställer jagt efter vapensändningar, som ett engelskt fartyg skall ha landsatt på flera ställen af den -baskiska kusten. En mängd förnäma spaniorer, som efter Septemberrevolutionen frivilligt utvandrade, återvända nu till fäderneslandet. Ibland dem nämner Epoca markiserna af Miraflores och Bodmer, furst Pio; hertigarne at Sevillano, Sesto, Conquesta, Alba, m. fl. Det berättas äfven att hertigen af Montpensier ämnar snart förlägga sitt residens från Sevilla till Madrid. Cortes hvars sessioner under en vecka varit instälda, sammanträdde åter i måndags. Prim förklarade härvid, att han, trots deifrigaste bemödanden, ej kunnat hindra Topetes afgång. Orsaken hvarför han ej sjelf enligt sin tillkännagifna afsigt, på samma gång afträdt hade varit hans farhåga att hans utgång ur regeringen endast skulle kommit revolutionens fiender till godo. Han anhölle dock att kammaren ville tillkännagifva om hon gillade hans handlingssätt. Svaret blef naturligtvis jakande. Derpå uppträdde Topete och redogjorde äfven i sin tur för de skäl som förmått honom att utgå ur regerinen. De hade ej varit några andra än hans rån de öfriga ministrarnes afvikande åsigt i tronvalsfrågan. Han förklarade sig dock skola understödja regeringen och erkänna den af cortesmajoriteten valde konungen. I samma session förklarade koloniminister Becerra att regeringen vore fast besluten att undertrycka resningen på Cuba. Förliden söndag skulle i Berlin af-framstegspartiet hIllas ett stort folkmöte för att opiniera för den Virchowska motionen om armåreduktion och afväpning. Mötet var beramadt att hållas klockan 11 förmiddagen i konserthuset vid Leipziger Strasse i närheten af Dönhoffsplatsen. Men straxt efter klockan 10 inträngde en massa socialdemokrater i salen och fyllde både sal och korridorer, så att det inemot klockan 11 var Omöjligt att komma in. På estraden sågos de deputerade Löwe, Duncker, Schultze-Delitzsch, och den förstnämde öppnade mötet med ett kort tal; men då han ville föreslå församlingen att välja en ordförande, uppstod ett sådant tumult och oväsende från socialdemokraternas sida, att Löwe såg sig nödsakad att förklara mötet slutadt och uppfordra de senare att lemna salen. Detta var signalen till ett nytt tumult, hvarvid knytnäfvar och käppar grepo in i debatten. Med möda lyckades framstegspartiets ledare komma ut ur salen. Men socialdemokraterag stannade qvar och beI slöto under presidium ar en af deras kory