Nn UTRIHES, Splittringen inom, det demokratiska partiet i Paris blir allt skarpare ju mera valrörelsen utvecklar-sig. Rocheforts uppställande som den ende kandidaten i första kretsen, sedan de andra kandidaterna rymt fältet för honom, var det första tecknet dertill. Ett annat, ännu tydligare; är den med dagens post ingående underrättelsen, att Ledru Rollin nu afgjordt antagit kallelsen att uppträda som kandidat i den 4:e kretsen. Han hade, som bekant, först afböjtinbjudningen, men sedan en deputation af valmännen uppsökt honom i London, der han sedan statskuppen 1851 som landsflykting vistas, har han plötsligt ändrat beslut och till valmännen insändt följande skrifvelse: i Medborgare! Till svar på er kallelse får jag. nämna, att jag ödmjukt och tacksamt mottager det förslag I haft godheten ER mig att uppställa mig som edvägrande kandidat till Seinedepartementets fjerde valkrets. Det är ett allvarsamt beslut, hvars -hela ansvar jag moget öfvervägt. Också skall jag ha den äran att för er framlägga de oemotståndliga skäl som gjort detta steg till en nödvändighet för mitt samvete och min republikanska tro. Helsning och broderskap. Ledru Rolin. Då en betydande del af den demokratiska opinionen genom sina förnämsta och flesta organer bland pressen bestämdt uttalat sig mot edvägrares väljande, är det ej troligt att Ledru Rollins kandidatur skall vinna understöd af andra än den yttersta vensterns män. Saken skulle dock kunna förändras, om regeriogen, verkställande en afsigt, som den officiösa pressen tillägger henne, skulle frångå sitt första beslut att uppställa en officiel kandidat och här i 4:de kretsen inkasta en sådan för att begagna sig af söndringen i det liberala lägret. Demokraterna af Jules Favres och Picards skola skulle då ha att välja mellan en regeringskandidat och Ledru Rollin, och valet kunde då ej vara tvifvelaktigt. Om Ledru Rollin skall nöja sig med att på afstånd tjena till fana åt en i bästa fall gagnlös demonstration, eller om han, för den händelse han blir vald, skall, i trots af den arresteringsorder, som väntar honom, komma till Paris, är ännu tvifvelaktigt. . Ett telegram berättar oss emellertid i dag, att en ny deputation afgått till London för att söka öfvertala den nye kapdidaten att personligen inställa sig inför kretsen. Rochefort, som nu anländt till Paris, uppträdde i lördags afton för första gången inför sina valmän på ett möte vid Rue Doudeauville (La Chapelle). Omkring 1500 personer voro samlade dels på gatan, dels i salen. Då Rochefort kl. half nio infann sig, mottogs han med ett skallande Vive Rochefort! Han trängde sig med möda fram genom åhörarmassan och besteg tribunen. Han talar vanligen med stark stämma, men nu voro hans ord knappast hörbara. Hans tal var af ungefär följande lydelse: Medborgare! Den rörelse, som: gripit mig, skall ge er ett dåligt begrepp om min energi. Men när man vid återkomsten till fäderneslandet finner sådana bevis en sympati, är rörelsen mycket berättigad. Medborgare! I kännen mig ännu icke, och dock visen I förtroende till mitt ord; jag tackar er. I Brässel, som i Paris, har jag steg för steg, dag för dag följt den stora revolution som förberedes och af oss tillsammans utföres. Sedan lång tid är jag med er, och om jag eden, har jag gjort detta, emedan jag är fast besluten att sätta alla betänkligheter åsido för att tjena folkets sak. Frågan om eden är en allvarsam fråga. Jag vet hvad jag gjorde då jag aflade hor nom. Jag vet att de män som aflagt honom skola dagen efter revolutionen beläggas med interdiktet. Men jag underkastar mig denna ställning och har på förhand beslutit mig dertill. Må revolutionen öra af oss hvad hon vill, är jag dock lycklig att ÖS opan mig öv bonne; Hon br forofrigt mindre