omgifning af lr Mg ämnen, hvilken kund återföra någon del af det värme som förlo ras genom utstrålningen; och vore det ick för den större kraften af radiation från sole utöfver strålningen från månens yta, så skull temperaturen å denna yta förblifva vid de absoluta nollpunkten. Stjernvärmet skulle möjligen kunna in verka på månens temperatur, men om denn: värmekälla, såsom sir Herschel antager, stå i samma förhållande till solvärme som stjernljus till solljus, bör derå icke göras afseende. Rörande den fysiska beskaffenheten ai månens yta med hänseende till dess lägg temperatur, har jag ökade skäl att vidhålla de åsigter jag uttryckt i ett föregående meddelande. De omätliga ismassor, som å månens yta i början bildades och vid en senare period blifvit upplyftade och sönderbrutna; de egendomliga kretsformiga hålbildningarne; de koniska upphöjningarne och ringformiga vallarne af snö eller fruset vatten sägas vara de oundvikliga följderna af inre värme, samt vatten och stark köld. De som anse högresta formationer af fruset vatten omöjliga, börataga i betraktande det vigtiga faktum, att medan den sammanhållande kraften inom massan förblir oförminskad, är vigten af isen på månen endast en sjettedel af isvigten på Jorden. Basen af ett 3000 fot högt isberg på månen har följaktligen icke att uppbära större tryckning, än ett 509 fot högt isberg i våra: polarregioner. Låt oss äfven ihågkomma den ökade förmågan hos is, att uthärda tryckning vid låg temperatur. Anhängarne af den vulkaniska teorien, hvilka misstaga de glimmande klyftorna af uppstaplade och brustna ismassor för glödande lava, och icke kunna förebringa någon antaglig förklaring rörande uppkomsten af dessa smala, spetsiga koner, som stå enstaka å bottnen af de af vallar omringade mån clärme, borde också besinna hvad som skulle uppkomma, om vattnet från en varm källa SÅ uti en temperatur omkring 3009 under fryspunkten, då tyngden och det hydrostatiska trycket endast är en sjettedel af hvad vi erfara. Forskare, som haft tillfälle att förvärfva erfarenhet i höga, nordliga atituder och varit vitne till den verkan, som uppkommit genom bäckars uppdämmande under sträng vinter, neml. bildandet af småisberg inom en enda dag, kunna förstå hvad resultat af en varm vattenkälla skulle blifva under ofvannämnda förhållanden. Man torde knappt behöfva några bevis för att inse, att en sådan källa skulle fortfara att bilda en sonisk upphöjning af is, tills denna nått en sådan höjd, att temperaturen kring den öfre lelen af den sig höjande vattenkolonnen blef reducerad förmedelst gradvis fortgående afcylning till fryspunkten; eller till dess det rydrostatiska trycket blefve tillräckligt att ;itvervinna den inre kraften; eller slutl. stark ller tung nog att bräcka ismassan vid dess as, Ingen af dessa suppositioner är antagig. Vatten på månens yta är så lätt, att n lodrät pelare af 13,5 fot utöfvaren trycking af endast ett skålpund pr qvadrattum. Ultså sknlle en iskon af 3000 fots höjd billas med ett inre hydrostatiskt tryck af enlast 220 skålpund pr qvadrattum. Följaktigen kan icke någon gräns bestämmas för vöjden af de iskoner som man antagit på nånens yta kunnat bildas. Teorien om ytterlig köld, i förening med : en svaga gravitationskraften på månens yta, r tillräcklig för att nöjaktigt förklara till.omsten af de höga koniska upphöjningarne, fven om vi antaga att de bestå af något ulkaniskt ämne, t. ex. lava. Det hastiga fsvalnandet af den smälta massan, sedan en .lemnat den ceätrala öppningen, måste örhindra all väsentlig sido-utvidgning och lerigenom befordra en mycket snabb tillväxt höjden, Lavans obetydliga vigt på månen mindre än samma volym torr granved här) kulle der fordra endast en bråkdel af den raft, som behöfs till att upplyfta de smälta : lassor som utgå från jordens vulkaner.