VR UU IVAN ADMIR SER MASK ESA MACLDDIAR MIL ILALG UI deras kosa och uti Atlanten. Nästa NO. vin skall troligtvis föra öfver ett ansenligt större an tal än med den första, ty den sista! stormen och ovanligt kalla väderleken måste ha sändt stors massor af dem från norra Europa till trakter mera midt för våra kuster. ——RNU Krigsvetenskåpsakademien. Man har med skäl fäst uppmärksamhet vid en händelse, som inträffat inom krigsvetenskapsakademien, och som är af beskaffenhet att ej böra af pressen med tystnad förbigås. För några år sedan antogs kapten J. Mankell till redaktör och ansvarig utgifvare af Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, på vilkor af ömsesidig uppsägning tre månader före kalenderårs slut: skedde ej sådan uppsägning, skulle kontraktet anses förlängdt. I sistlidne September har kontraktet blifvit af akademien uppsagdt och i Oktober annan person valts till tidskriftens redaktör. Det bestrides naturligtvis ej, att akademien haft formel rätt att förfara så, som skett. Deremot synes oss anmärkningsvärdt, att akademien, enligt hvad som berättas, ej meddelat hr Mankell några skäl för den vidtagna åtgärden. Enligt hvad vi inhemtat, har den icke föranledts af missnöje med det sätt, hvarpå hr M. skött sitt uppdrag. Tvärtom vitsordas från flere håll den omsorg och ordentlighet, opartiskhet och kloka hållning, som dervid iakttagits. Naturligtvis forskar man då efter andra skäl för den åtgärd, akademien vidtagit mot en af sina ledamöter. Det kan ej förundra, om man trott sig finna dem i någon benägenhet å akademiens sida att bestraffa hr M. för hans väl bekanta politiska tänkesätt. Krigsvetenskapsakademien skall, enligt sitt eget namn, främja ett vetenskapligt ändamål. Dess anseende kan ej undgå att lida af misstanken, att den låter för vetenskapens främmande förhållanden inverka på sina åtgärder. Om akademien gör sig till verktyg för någonting liknande politisk förföljelse, helst mot en man, som under en lång följd af år träget och nitiskt samt med en äfven utom landet erkänd framgång egnåt sig åt krigsvetenskapen, bör den naturliga öljden blifva; att hon hämmar i stället för act uppmuntra de sträfvanden i det allmännas tjenst, som hon ju skulle ha till uppgift att främja.