fiågot glest hägn som de kunna finna i det ögästvänliga Lincolnshires moras. -Emot aftonen synas de börja, qvickna vid och blifva mera lifliga och på qvällen flyga de vidare för att söka föda och ristad längre inåt landet. De flyga beständt mn hätten OCh män har ännu ej sett dem slå nedv, varföre, för att erhålla kunskap om deras ankomst, dagligt sökande är nödvändigt så snart någon gynnsam vind blåser, ty om tillfället en gång är försummadt, stanna de ej qvar föratt gifva den försumlige skytten ett annat. När merkullorna först anlända äro dö fylliga och feta och det är eundransvärdt hära de kunde uthärda häftigheet af en sådan storm, som den, med hvilken de kommo öfver förliden vecka och likväl uppnå ett okändt land, en liten fläck i -oceanen. Troligen är ett stort antal af dem genom blåsten drifna ur deras kosa och ut i Atlanten. Nästa NO. vind skall I föra öfver ett ansenligt större antal ät ned den första, ty den sista! stormen och ovanligt kalla väderleken måste ha sändt stora massor af dem från norra Europa till trakter mera midt för våra kuster.