Article Image
UTRIKES, Det är nu afgjordt, skrifves det från Paris, att kamrarne ej komma att inkallas förr än den 29:e. För att afhjelpa den oformligheten, att en ny session öppuas innan den urtima från i somras ännu är afslutad, skall man hittat på den utvägen, att efter trontalet ett dekret skall uppläsas, som på en gång förklarar den gamla afslutad och den nya öppnad. Kpvuten blir således afhuggen, om också ej löst. I Compiegne, dit kejsaren redan den 27 återvände, är Rouhers inflytande åter allsmäktigt. Man spårar det i det nya lagförslaget om märernas väljande. Det hade med visshet berättats, att regeringen skulle lemna ifrån sig sitt prerogativ att utnämna dessa embetsmän och låta kommunerna sjelfva välja dem. Dessa förhoppningar voro alltför sangviniska. Kejsaren behåller sin utnämningsrätt, men utfäster sig att ej taga någon utom kommunalrådens krets. Det andra af de lagförslag, som enligt den officiella tidningen komma att föreläggas statsrådet, det om kostnadsfri undervisning i folkskolorna, har vunnit större erkännande, ehuru man äfven här beklagar, att regeringen stannat på halfva vägen och ej föreslagit obligatorisk såväl som afgiftsfri undervisning. Frågan om pressen har i det senaste ministerrådet äfven varit på tal, och man skall der beslutit att för ögonblicket låta varningssystemet hvila. Oppositionen är å sin sida emellertid ej overksam. Underhandlingar pågå mellan tiers parti och en delaf den gamla majoriteteten om en förening på en verkligt konstitutionel grund, och centern tros härigenom vid sessionens början kunna uppträda med en ej obetydlig förstärkning. Partiets ledare jemte Schneider är markis Talhouet, hvilken skildras som en man med framstående egenskaper och stort inflytande hos sitt parti. Han nämnes dessutom, jemte Daru och Ollivier, som medtäflare åt Schneider vid valet till president i lagstiftande kåren. De möten, som hållits mellan vensterns ledamöter, äro nu afslutade och de flesta af dem ha lemnat Paris. Om något gemensamt program synas de ej ha kunnat förena sig. De nya valen i Paris, som föranledts deraf att Bancel, Jules Simon, Gambetta och Picard antagit val på andra ställen, komma att ega ram den 22 dennes. Vi berättade för några dagar sedan om det brutala sätt, hvarpå prins Murat förgripit sig på en byggmästare vid namn Comte samt huru polisdomstolen i Corbeil, på samma gång hon dömt Comtå till höga böter för äreröriga beskyllningar mot kejsarens frände, förklarat siv inkompetent att upptaga Comtes käromål. Med anledning af dessa händelser, som i Frank: rike väckt stort uppseende och mycken ond blod, yttrar den moderata Journal des Devats; Den stora allmänheten läser ej synnerligt sorgfälligt paragraferna i senatskonsulterna. Derför var det också med ej ringa förvåning och såsom någonting alldeles nytt hon erfor, att i våra dagars Frankrike, efter 1789 års revolution, som proklamerade alla medborgares likhet inför lagen, en medlem af den kejserliga familjen kan, utan att vara ansvarig för de vanliga domstolarne, låta sina lakejer gripa och med egen band, alldeles som under den goda gamla regimen, prygla upp en person, som haft den olyckan att misshaga honom.

2 november 1869, sida 3

Thumbnail