alltmera, att resningen är frukten af en läng förberedd sammansvärjning bland sydslavern i Österrike och Turkiet. Regeringen har följd deraf sett sig nödsakad att skicka be tydande förstärkningar till den lilia styrka som under fältmarskalklöjtnant Wagners be fäl opererar mot de insurgerade bergsboarna Operationerna bestå till största delen i und sättandet af de små fästen som skydda grän sen mot Montenegro, ett företag, som i an seende till landets vilda och oländiga natu erbjuder stora svårigheter. Af dessa fäste har redan ett, Fort Stanjevich, genom förräderi fallit i bocchesernas händer. Två andra Gorazda och Trinitå, voro af dem hårdt ansatta. Ett af de vigtigaste, det vid hafvel belägna Budua, belägrades af en insurgentskara, men befriades af en österrikisk kanonbåt, som med sina kulor tvang henne at sträcka vapen. Om detta Budua och de andra af insurgenterna cernerade fästena meddelar en österrikisk tidning följande detaljer Bocche di Cattaro är en mycket bergig landsträcka, af 5 mils längd (från stader Cattaro räknadt) och 1 å 1!2 mils bredd. som är belägen mellan hafvet och Montenegro. De betydligaste orterna äro nämnda stad, hvilken ligger vid hafvet, samt fästningen Budua, 2 mil från Österrikes sydligaste gtäns, bygd på en udde, hvilken, på tre sidor omsvallad af bafvet, endast genom en smal landtunga sammanhänger med fasta landet. Denna fästning är en gränsvakt mot Turkiet och Montenegro. Staden, hvars gator äro så smala, att ej mer än fyra personer kunna gå i bredd på dem, är omgifven af en fästningsmur och skyddad genom ett kastell samt några skansar (åt norr: Fort Zavalla, åt söder: Fort Jassy). Budua har 2 portar: Porta di terra, som vetter åt landsidan och hvarigenom vägen till Cattaro går, och Porta marina, som leder åt hamnen. Ungefär 1 mil sydligare ligger kastellet Lastua, den sista österrikiska orten på södra gränsen mot Turkiet. : Sitt direkta vattenförråd måste Budua hemta från en utom staden, bortåt exercisplatsen belägen brunn; är denna uttorkad, måste man hemta vatten från en mellan bergen vid Cattarovägen befintlig brunn. Postförbindelsen med denna enstaka liggande, men för uUsterrike så vigtiga befästade hamn, underhållesdels genom landposten, som under fredliga tider anländer två gånger i veckan, dels genom ILloyd-ångaren, som hvarje måndags middag under färden från Levanten till Triest och hvarje onsdags förmiddag under motsatta turer anlöper Budua. Vid ångarens ankomst i!ar allt hvad lif och anda har ned till håmnen; efter ångarens afgång är Budua för den återstående delen af veckan utesluten från all gemenskap med den öfriga verlden. Telegrafstatio.en i Budua är, enligt de senaste telegrafunderrättelserna, väl äfven nu utan all verksamhet. Telegrafledningen, som från Triest går genom Dalmatien, drar sig vid Castelnuovo nordvart genom Bocche di Cattaro ända till Perzagno, hvarest den är dragen öfver en smal hafsvik så högt, att skepp äfven med de högsta master ogeneradt kunna fara under telegraftråden. Från Perzagno drages telegrafledningen utefter sydvestra kusten till ÖCattaro och derifrån till det ungefär 2 mil derifrån belägna Budua. Naturligtvis är telegraflednivgen för närvarande i insurgenternas händer, och dess nytta för Buduas besättning är således ipgen. Utom Budua och Lastua äro på denna den österrikiska monarkiens yttersta vinkel mot söder äfven belägna flera andra gränsfästen mot Montenegro, t. ex. Fort Kozmne, Fort Spiridion, Fort Stanjevich m, fl. Besättningen på dessa fästen består vanligen af en afdelning jägare samt några artillerister, hvilka efter några månaders tjenstgöring afJösas. Mellan dessa fästen och Budua har förbindelsen underhållits medelst en pandur, hvilken befordrat bref, och alla lifsmedel, från det minsta till det största, har måst ditföras med lastdjur. På grund af de enstaka lägena af dessa mellan bergsklipporna nära gränsen varande fästen, har ingen man af besättningen ensam vågat sig något längre bort från desamma, utan alltid iedsagats af en patrull om 2 man. Afståndet mellan hvart och ett af dessa fisten samt mellan dem och Budua är fågelvägen sällan mer än I A 1!e mil, men den ) klippiga, af smala pass afbrutna terrängen förlänger passagen så; att man ofta behöfver mer än 4 timmar för att tillryggalägga en väg, som anusrs blott behöft hällten så lång tid. Fort Stanjevich. som, enligt hvad senaste telesrammer haft att förtälja, af insurgenterna nattetid blifvit intaget, ligger endast en mil, som det dock behöfs 4 tummar att till fots tillryggalägga, norr om Budua, ungefär en half timmas väg från montenegrinska gränsen, nära 2500 fot öfver hafvet, i en bergig trakt, hvars enda behag är den underbart herrliga utsigt, man derifrån har. Fästet har ursprungligen varit ett kloster, men bar sedan inrättats för militäriskt behof. Man ser af denna enkla skildring, att de österrikiska truppernas läge i denna trakt är ganska farligt. Budna och Lastua kunna under alla omständigheter från sjösidan erhålla förstärkvingar och tillförsel, men gränsfästena äro alla mer eller mindre afstängda från hvarje kommunikation och kunna blott en tid bortåt hålla sig genom den yttersta tapperhet af de fåtaliga besättningarne. Unåsättning är endast tänkbar från Budua (då friska trupper dit ankomma), men denna ndsättning kommer att i högsta grad förvåras genom den af berg, klyftor och när tan Ogenomträngliga pass uppfylda terränen.n å Porten har insett att faran som hänger fver hans granne äfven hotar honom sjelf, ch derför gifvit guvernören 1 !3ospien Bafet ascha order att på allt sätt undersw la österrikiska myndigheterna, och med deni.