igt rörande; men Berenger höll på att samla tillhopa sina inköp, och såg det ej. Och du, broder, sade Philip, vxämnar du pröfva honom ?, Nej, svarade Berenger. Har du glömt, Philip, det straft vi fingo, då vi läto spå oss af zigenerskan på marknaden vid Hurst ? Bah, Berry, vi hafva vuxit ifrån rottingen nu Visserligen, men icke från den lärdom den gaf 0Ss. ; Hvilken lärdöm? frågade Philip surmuet. Den att hvarje spådom är att antingen bedraga menniskor eller öfvergifva Gud, Philip. Antingen är det bedrägeri, eller är det ett djefvulens bländverk. Men, Berry, denne man är ingen bedragare.n Då är han något ändå värre. Nej, vänd dig icke bort, broder. Huru skulle han kunnat veta saker, som icke jag en gång visste — ljuogblommorna ? Det är ingenting att undra på alls,, sade Berenger. Detta är samme man som jag köpte Annoras solfjäder af; han strök omkring vid Montpipeau, och min bukett af ljungbloramor lemnades helt öppet åt -Veronika. . Och hvad konungens dödsbädd angår, så mötte mig der Ren, den här karlens lärare och husbonde. Du tror således att det är endast bedrägeri? Om så var, borde vi redan funnit det. Jag tror mig ej om att vara skarpsinnigare än en fulländad italiensk taskspelare, svarade Berenger torrt. Samtalet afbröts af chevalierns återkomst. På sitt vanliga, faderliga sätt, sade han: Ja, mina barn, nu har jag förhört karlen och — för dem som ega ungdom och hopp