skulle kunna anses konstaterad i det fall att Vi på vår fäna bade inskrifvit minoris tetsval-systemets införande, så är den ej så litet komisk och bevisar blott, att D. N. ej ännu haft tillfälle att sätta sig in i frågan. I förbigående må nämnas; att det visst icke är först efter redaktörsombytet, Aftonbladet omtalat detta ämne. År 1866 blef det åtminstone tvenne gånger afhandladt i vårt blad: med anledning af professor Hamiltons uppsats för, och en artikel i Fådrelandet Einot-den nya iden, hvarpå. vi då, som nu, sökte fästa en uppmärksamhet, som den väl ej torde vara mindre värdig i vårt land, än i den öfriga bildade verlden. När D. N; och W. L. T. tyckas tro, att minoritetsvalsystemet skulle ha ett frihetsfiendtligt. syfte, och att det skulle gå ut på att tillintetgöra majoritetens naturliga rätt att besluta, så är detta ett missförstånd, hvilket skulle förebygts, om vederbörande tagit sig en smula tid att tänka först och skrifva sedan. Huruvida syftet är frihetsfiendtligt, kan slutas redan deraf att deciderade frihetsmän i många länder med entusiasm omfattat det nya valsättet: det ligger nära till hands att exempelvis nämna, att hr, F. Bajer, hvilkens föredrag i ämnet D. N. omtalar, tillhör den yttersta venstern i sitt fädernesland. Äfvenså borde en tidning, som vill anses för radikal, ej glömma, att de radikala åsigterna just äro de, som pläga ha en lång och mödosam bana att genomkämpa, innan de från en mycket ringa minoritet svinga sig upp i majoritetens sfer. Och hvad angår majoritetens rätt att besluta, hvilken ju är lika nödvändig som riktig, så är den ej tillintetgjord derigenom att minoriteterna kunna göra sin röst hörd. Men nog härom. Den som vill förstå, hvad frågan fäller och hvad vi sagt, behöfver nog ej utförliga utläggningar af ämnet. Den som deremot tilläfventyrs vill missförstå, må alltför gerna behålla sista ordet. : D. N. anmärker likaledes, att intagandet i vårt gårdagsblad af en insänd artikel, hvilken går ut på klander af åtskilliga poststyrelsens åtgärder, skulle stå i strid med de loford vi i fredagspumret tilldelade samma styrelse för vilja och förmåga att kraftigt genomföra reformer inom sitt verksamhets fält. En sådan motsägelse torde dock ej förefinnas, På sätt vi redan i går erinrade, är det de i den föreslagna poststadgan uttalade hufvudgrundsatser vi förordat och fortfarande. förorda, utan att derföre gilla alla der intagna detaljbestämmelser, af hvilka vi till och med gjorde anmärkningar mot en del. Det lärer då icke böra anses oväntadt om vi lemna plats för en insänd artikel, som uttalar och söker gifva skäl för den önskan att man ej må förhasta sig med gillandet af akt hvad förslaget innehåller innan man fått tillfälle närmare granska detsamma och jemföra det med andra för postförvaltningen gällande stadganden. Och om ins. under sitt bemödande att ställa sig på annan ståndunkt än den i allmänhet lofordande tidningen a någon gång begagnat nog starka uttryck, så hafva vi icke genom artikelns införande gillat dessa mer, än en hl del af artikelns innehåll, hvaremot vi uttryckligen reserverade oss. Då emellertid förslaget till poststadgan om några veckor lärer blifvaitryck tillgängligt och först derefter diskussionen i sjelfva saken torde kunna upptagas, begagna vi nu tillfället att utom den reservation emot insändarens omdömen i allmänhet om poststyrelsen vi i går uttalade, särskildt i afseende på hans yttranden om de utländska konventionerna och fribrefsrätten anmärka, att i förslaget uttryckligen säges, att detta ej rör brefvexlingen med utlandet, vid hvilket förhållande konventionernas innehåll icke skulle ga sammanbang med förslagets bestämmelser, och att fribrefsrättens indragning icke i poststadgeförslaget ifrågasättes för att derige. nom betäcka någon -befarad brist i postverkets tillgångar, utan såsom en ntväg att från postföringsskyldigheten befria jordbruket, utan att derför skulle, behöfva anvisas särskildt anslag. MN a Mr Rn RB AR Br