undervisningen i folkskolorna. Denne arbe tarnes representant, hvartill troligen dr Reg närd, f. d. redaktören af veckotidningen I: Nouvelle Pensee kommer att utses, reser på deras bekostnad. Arbetsinställningen af betjeningen ho kramhandlarne i Paris fortfar och är till och med i tillväxt. Det berättas nu, att äfver en mängd kassörsplatser och öfriga vigtigare befattningar i de stora magasineriia lemnats af sina innehafvare, som sällat sig till sins es kamraters strike. Möten hållas ouppörligt på ömse sidor, och ingendera parter är hugad att gifva efter för den andra. Husbönderna ha förkastat betjeningens ultimatum, hvari yrkas befrielse från söndagsarbetet och nedsättning af arbetstimmarne på söckendagarne till tolf om vintern (från kl: 8 på morgonen till 8 på aftonen) och tretton om sommaren (8 f. m. till 9 e m.). Husbönderna förklara sig vägra att gifva efter dels i sitt eget och dels i sina kunders intresse, och anse denna vägran dessutom vara en pligt för dem äfven för arbetsinställarnes egen skull. Bodbetjeningens ställniog kan icke — mena de — jemföras med arbetarnes, hvilkas arbete är likformigt och kan likformigt regleras; hvaremot bodbetjeningens arbete måste lämpa sig efter kundernas anspråk. Dessutom anse de husböndernas och betjeningens intressen långtifrån vara stridiga, utan tvärtom gemensamma, emedan commiserne i alla handelsmagasiner icke blott åtnjuta kost och ha bestämda ganska goda ner, utan fill på köpet erhålla en proportioner!ig andel af vinsten på försäljningen. Det ser således ut, som om någon försoning icke vore möjlig. Husbönderna hjelpa sig, så godt de k , och taga i sin tjenst alla som anmäla sig, utan afseende på kön. Köparne å sin sida tyckas föga bekymra sig our dessa tvister och göra lika flitiga besök som eljest i kramhandelsbodarne; man har till och med anmärkt, att tilloppet af köpare snarare är större, emedan mången af nyfikenhet lockas till butikerna. Arbetsinställarne umgås med planen att bilda assoationer, för att för egen räkning uppsätta äljningsmagasiner, och deras ombudsmän lära redan ha mottagit flera anbud, af hvilka somliga äro temligen besynnerliga. Så t.ex. r en husegare vid Rue du cardinal Fesch erbjudit sig att upplåta en mycket stor våning utan hyra, men med förbehåll att få ära en viss andel i vinsten. Fabrikani Lille, Roubaix och Amiens ha erbjudit sig att lemna ofantliga qvantiteter varor, n icke behöfva betalas förr än de blifvit å Penniogtillgångar tyckas icke fatAlla arbetsinställare, som anmäla ig hos förmanskapet, erhålla biljetter med invisning å nattqvarter och mat. Hittills ära dagligen ha utlemnats 300 biljetter till rattqvarter, 1000 till frukost och 1000 till niddag. Hvarje biljett till middag kostar örmanskapet 90 ceatimes, till frukost 80 c. ich nattqvarter 80 c. i medeltal. Detta gör n daglig utgift af 1940 francs. Understöd pflyter fortfarande från alla håll, såväl af innu i tjenst varande bodbetjening som af iandlande i landsorterna; de af arbetsinstälarne, som befinna sig vid kassa, undandraga ig icke heller att hjelpa sina i behof stadde kamrater. Allt tyckes således antyda, att ågot snart slut på denna strike icke är att För några dagar sedan hölls i London ett nycket talrikt besökt möte i ändamål att öka förmå regeringen att frigifva de fenier, om ännu sitta i fängelse. Mötet beslöt, att n storartad demonstration skulle föranstalas till söndagen den 24 dennes, och man anåg icke omöjligt, att bortåt hundratusen ersoner skulle deltaga i densamma. Det är ikväl föga sannolikt, att man härigenom kall kunna inverka på regeringen, ty, såsom aan finner af ett telegram, har Gladstone i tt bref till svar på en skrifvelse från beådringsföreningen i Limerick, hvilket ofentliggöres i londontidningarne, afgifvit en imd förklaring, att regeringen icke skall gifva fenierne, emedan det vore stridande not hennes pligt och vådligt för den allmänna äkerheten, Prins Hassan, vicekonungens af Egypten on, har i dessa dagar blifvit inskrifven såom student vid universitetet i Oxford. Den 20 dennes egde i Arninska salen i 3erlin rum en allmän sammankomst med valnännen i första landtdagsvalkretsen i nämnde tad. Deputeraden Löwe (Calbe) uppläste öljande till Waldeck riktade adress, hvilken ntogs under allmänt bifall: Högtärade erre! Den oersättliga förlust, hvilken drabat fäderneslandet derigenom att ni nedlagt dert representantmandat, beklaga vi djupt. der osparda verksamhet för folkets bästa fann n vidsträcktare verkningskrets vid skapandet tf författningen. Eder hufvudsakligast ha vi tt tacka för hvad i denna författning fines. af säkerhet för friheten och folkrätten, ch eder skuld är det icke, om på denna ymmetriska byggnad — för avt begagna edert get träffande uttryck — anbragts åtskilliga tbyggnader och vinklar, hvilka behöfva ljus ch luft. Manligt gjorde ni motstånd, och tt bortskaffa hinder af ofvannämnda slag var öremålet för edert rastlösa sträfvande. Med amma fasthet sökte ni gagna staten genom tt göra en till frihet sträfvande utveckling cuktbar i de inre förhållandena. Med friskt, ngdomligt mod har ni städse förblifvit stånde i främsta ledet under striden för saning, rätt och frihet. Icke förlamad genom örföljelse, ren till er karakter, högaktad äfen af edra motståndare, har ni blifvit en sann örebild för en folkrepresentant. Vår djupa acksamhet och högaktnivg vare er egnade; ch vi önska och hoppas, att ni, snart återtäld till helsan, skall med föryngrad kraft ter kunna representera 0s3.. Frih. von Werthers förflyttånde till sändeudsposten i Paris är nu officielt. Som hans fterträdare i Wien nämnes öfverste von chweinitz. Mötet mellan kejsar Frans Josef och Vicor Emanuel kommer att, på kejsarens återesa, ega rum i Neapels hamn och i Februri väntas Italiens konung på en kontravisit Wien. Från Cattaro berättas, att insurgenterna lifvit. tillbakakastade af trupperna, som nu tvöra en styrka af 15.000 man. Uppsoiften