VALL UTRIKES. Vi skrifva i dag den ominösa 26 Oktober Om det endast berott på spådomar, mycke omtalande och stora förberedelser, skulle mar säkerligen lyckats göra denna dag till er dies nefastus i den franska kalendern. Mer det synes ba gått med honom som med dessa med så mycken säkerhet bestämda ,dagar för verldens oundvikliga slot: man har så mycket skrämt upp sig för dem och framför allt så mycket talat om dem, att paniquen för dem slutligen lagt sig, och man lärt sig att se dem lugnt i ögat. Paris befolkning är lättrörlig och benägen att handla efter plötsliga impulser, och det behöfs blott ett brutalt uppträdande från truppernas sida för att få en gatustrid i gång. Namnen Bazaine och Canrobert äro i detta fall inga garantier. Men såvidt inga särskilda utmaningar tillstöta, lät vid de senaste underrättelsernas afgång allt hoppas, att dagen skulle lognt aflöpa. Ett godt omen i detta fall är att arbetarne i Faubourg S:t Antoine, som alltid bildat kärnan vid emöterna, på de försök som gjorts att förmå dem att i dag draga ut, svarat ett bestämdt nej. Atta arbetarföreningar ha likaledes genom deputationer anhållit hos Raspail att han, för den goda sakens skull, måtte afstå från sin afsigt att ge signal till en demonstration, Man kände ännu ej hans beslut. Vidare ha från Rouens arbetare ingått adresser till deras kamrater i Paris med ifriga uppmaniögar att ej genom något öfveriladt steg blottställa framtiden. Allt detta ger goda förhoppninningar att befolkningeas sunda förnuft skall lyckas motstå trycket af alla utmaningar både från det ena och andra hållet. Emellertid har regeringen vidtagit stora anstalter för alla händelser. Garnisonen är förstärkt, de fästningsartade kasernerna provianterade för att i nödfall kunna uthärda en belägring, truppmassor hopade omkring Place de la Concorde och Palais Bourbon. Marskalkarne Canprobert och Bazaine hade mellan sig delat befälet så, att den förre skulle leda operationerna öster om Boulevard Sebastopol, medan den senare skulle kommendera de vester derom förlagda trupperna. Kejsaren skulle sjelf i går komma in till Paris från Compiegne för att stanna der öfver den fruktade dagen. Han har förklarat att han ämnade på det eftertryckligaste uppträda mot a!la försök till en emöt, och Bazaine skall till gardet utfärdat en mycket barsk order i samma riktning. Den nu pågående striken och den massa af unga män, som derigenom blifvit sysslolösa, har ingifvit ordningsmyndigheterna bekymmer, och polisprefekten hade med anledning deraf upp:sana principalerna att söka tills i dag träffa uppgörelse med sina kommiser. knligt en beräkning skola omkring 12,000 unga män vara anstälda i Paris modevaruhundel, och af dessa ej mindre än 8000 deltagit i striken. Uppgifterna om lagstiftande kårens inkallande till en dag i början af nästa månad har ännu ej vunnit bekräftelse. Emellertid förberedes af tiers parti en adress till kejsaren i denna syttning, som skulle Beslutas på ett möte i morgon, om i dag allt aflöper som frihetens vänner önska. Afven det gamla bonapartistiska partiet, som sprängdes genom de 116:s utträdande, har satt sig i rörelse. Det försöker vu reorganisera sig och invaggar sig i förhoppningar att kunna vinna förstärkningar gecom affällingar från justemilieu-partiet. Den synlige ledaren för partiet är hr Mathieu, namnkunnig för sitt luminösa förslag, att hvarje artikel, som införes i en tidning, skulle en dag förut inlemnas i inrikesdepartementet till censur, men bakom honom står Rouher, som ännu ej uppgifvit hoppet att ånyo kunna samla omkring sig en lydig majoritet, naturligtvis med ett efter omständigheterna något förändradtprogram. Bland rykten, som under de senaste dagarns dykt upp, är äfven det, att kejsaren under vistelsen på Compidgne utarbetat en framställning af grunderna för det nya regeringssystemet. Detta program skulle, som vanligt, i form af href, denna gäng stäldt till inrikesministern Forcade, framläggas för allmänheten. Med anledning af detta rykt yttrar Sitcle: Det till nästa söndag bebå dade brefvet skall, man kan derom vara öfvertygad, göra långt mindre effekt än de föregående. Hvad kejsaren kan ha att personligen säga oss har numera, då ministrarne äro de lagliga tolkarne af hans konstitutionella afsigter, ej längre samma vigt som förr. Hvad är det kejsaren vill tala med oss om? Om den inre ställningen, säer en väl underrättad tidving. Men henne fänna vi minst lika bra som han, som endast vet hvad hrr Forcade la Roquette och Pietri dagligen säga honom, elter uppgifter från sina prefekter och poliskommissarier. En annan tidning, ej mindre val underrättad än den första, försäkrar oss visserligen, att