skola finna ett friskt och starkt barn, icke en sådan liten svag, blek, vacklande varelse, som denna Frankrikes stackars unga dotter, hvars runda, svarta ögon undrande blickade på hans ärriga ansigte. Men bon var tidig för sina år och redan alltför mycket en turstlig person för att tillåta sig några personligheter. Under tiden bade Pare skrifvit ordern och Berenger hade, efter sin morfaders instruktioner, uppsatt certifikatet, som konungen skulle underteckna. Er handstil darrar nästen lika mycket som min, sade konungen, då han satte sitt namn under detta senare. Nu, madame, är det bäst att ni också undertecknar det och säger baronen hvar han kan finna tader Meinhardt i Österrike. Han var litet för sanniogsälskande för oss, ser ni... ville ejikyrkan hålla offentlig tacksägelse för det viutgjutit oskyldigt blod. Ackl, Och med en djup, tung suck sjönk den arme konungen tillbaka mot sina dynor, medan Elisabeth skref sitt namn under certifikatet och hviskade namnet på ett kloster i Wien, der hennes fordne biktfader nu befann sig. Jag kan icke nog tacka eders nåde,, sade Berenger. Mitt barns rätt är nu obestridlig, åtminstone i England, och detta, — han räckte det andra papperet åt konungen — skall återgifva henne at mig. Tag det för hvad det kan vara värdt, sade konungen, medan han temligen oläsligt ditskref sitt Charles. Denna order måste användas snart, eljest är den ej till någon nytta. Skrif till Åmbroise huru det går för er; det vill säga om ni kan skicka mig så mycket som ett stoftkorn af goda nyheter. Och då Berenger kysste hans hand och stammade sin tacksägelse, fortfor han: Om det icke vore som det är, så skulle jag bedja er komma hit igen. Det gör mig godt. Detär som en fläkt från Montpipeau — de sista dagarne af glädje och hopp — innan vansinnet, innan eländet-kom. När eders nåde vill göra mig den stora hedern och ärann, började Bereuger, glömmande allt, utom den döende mannen,