Ni har rätt, sade den stackars konungen. Min är också en liten flicka, och jag tackar dagligen och stundligen Gud att jag icke har någon son, som mäste blifvit — den olyckligaste menniska i Frankrike. Låt henne komma in, madame. Hon är litet äldre än min väns dotter. Jag ville att han skulle se henne. Drottrzingen gaf comtessen, ett tecken att hemta barnet och Berenger fortfor i sin supplik: Sire, ni kunde, göra min lilla dotter ännu en välgerning. Åunnu en eder namnteckning skulle intyga ratifikationen af det i barndomen ingångna äktenskapet, hvilket egde rum i eders nådes närvaro. Åh, jag påminner mig det nu, sade Karl. Ni får gerna så många namnteckniogar som helst af mig, för att fråntaga den skurken Narcisse hans rof; vänta blott med att begagna Cem — bespara mg flera stormar. De göra er samma nytta då jag en gång är borta, och ni kan likaväl då, som nu, göra era anspråk gällande. Hvad? tillade han, då han såg Berengers frågande blick, ni vet då icke, att enligt äktonskapskontraktet bådas gods och länderier öfvergå till den efterlefvande maken?, Nej, sire, jag har aldrig sett äktenskapskontraktet. Edra slägtingar kände det ganska väln, sade Karl. Just då återkom comtessen ledande den lilla prinssessan vid de långa skärpbanien, man knutit om hennes lit; Karl lutade sig fram och ropade den lilla: Kom, ma petite, kom hit. Här är någon som håller af din fader. Betrakta honom noga, så att du känner igen honomu Den lilla madame Elisabeth förstod honom så tillvida att hon räckte handen åt lingen för att kyssas, och sålunda, lo på konungens läppar det första glada småleende Berenger sett hos honom. Hon var mer än ett halit år äldre än den lilla Berangere, kring hvilken alia hans förhoppningar nu voro samlade och som har: trodde sig