själsodling har vunnit stor utbredning inc alla samhällsklasser. Hufvudstadens samtli läroanstalter sysselsätta för närvarande m än 1200 lärare och lärarinnor. Folkskolori ysamt läroaustalterna för slöjd och yrken haf im gjort stora framsteg, och deras lärjunga väl antal har i en utomordentlig grad tillväx på ) Elementarläroverken gå raskt framåt, så a ga I deras lärjungar kunna för närmaste tide er uppskattas till omkring 2500, motsvarand illantalet vid ej mindre än fem af de störst i) fullständiga läroverken i riket. Då detuta ig öfverdrift kan antagas, att snart nog om a kring etthundra för inträde vid högskola äl mogna lärjungar skola årligen utgå från huf vudstadens elementarläroverk, och då medel ir längden af studenttiden är åtminstone tre ti fyra år, synes huru Stockholm ensamt skal d kunna förse högskolan med ett icke ring: jantal manliga lärjungar. : -) Men Stockholms högskola bör blifva en bild I ningsanstalt äfven för landets qvinnor. Be r, mödanden att sätta qvinnan i lika tillfäll som mannen att förvärfva själsodling sam erforderliga kunskaper för en vidsträcktart I verksamhet vis: sig numera öfverallt, och e, . minst i vårt fädernesland. Offentliga läroJ anstalter för qvinnor, om också ännu få och , jafsedda endast för särskilda ändamål, finnas i hos oss, redan upprättade, och flera förbereL das. Afven för utvidgande af qvinnans verksamhetskrets i samhället har mycket på senare tider klifvit gjordt. Man har kommit till insigt om att månget värf, som hittills , Jansets endast tillhöra män, lika väl och ofta ) bättre skötes af qvinnor, och framförallt att qvinnan måste insättas i sin naturliga rätt .Joch bestämmelse, att mera än hittills deltaga i det uppväxande slägtets uppfostran och unjdervisning. För dessa sina åligganden måste hon emellertid sättas i tillfälle att förvärfva erforderliga kunskaper, och äfven det högre kunskapsmått, som meddelas först vid högskolan. Sådant möter större svårigheter vid de i mindre städer förlagda universiteten, hvarest den talrika manliga ungdomen har sådan öfvervigt på stället, att qvinliga studerande säkerligen skola tveka att uppträda bland den, men går lättare för sig vid en högskola i hufvudstaden, der den studerande ungdomen mera sammanblandas med stadens öfriga invånare. Då härtill kommer den vigtiga omständigheten, att studerande qvinnor skola i hufvudstaden lättare ega tillgång till familjevård, anse vi särdeles lämpligt att Stockholms högskola blir en bildningsanstalt jemväl för qvinnor, hvarigenom hon ulle inom vårt land fylla ett vigtigt samhällsbehof. Vigten och fördelen af att hafva en högskola i hufvudstaden vinner bekräftelse af andra länders föredömen. De flesta europeiska land och sådana delar deraf, som till följd af sin historia eller nationella egendomligheter visa sig mera fristående eller strängt afskilda, hafva högskolor i sina hufvudstäder. Vi finna universiteter i Kristiania, Kjöbenhavn, Ielsiogfors, S:t Petersburg, Moskva, !. Warschan, Berlin, Minchen, Bern, Wien, Pesth Prag, Lemberg, London, Edinburgh, Dublin, Briissel, Paris, Madrid, Turin, Rom, Neapel, Palermo och Athen; så att, om man undantager några tyska stater af andra ordnin och småfurstendömen, samt Rumänien och ! Turkiet, hvilka två sistnämda länder ickel alls ega någon högskola, samt tager i be-i traktande att, om också Italien i j s ett fullständigt universitet i sin nyss blifna: hufvudstad, na finnas i flera af de lan; ; ämsta städer, hvilka för kort tid sedan voro hufvudorter inom de särskilda staterna, — det endast är Sverge, Holland . och Portugal, som ej hafva högskolor i sina )J hofvudstäder. Det är vi sen sannt, attls i de fleste af nyss uppräknade städer hög-1i skolor länge funnits, och att flera skilda or-s saker föranledt deras upprättande på dessa 6 ställen; men det lider å andra sidan intet! tvifvel, att insigten om det kraftiga medel till t ett folks höjande, som ligger uti att bilda en 4 stark medelpunkt för dess andliga verksam1 het, ej vbetydligt inverkat på frågan om högi g 8 n d dets förnä skolornas utbildning i Europas hufvudstäder. Vi öfvergå nu till framställningen af grunddragen af högskolans organisation. Säsom ledande grundsats tro vi det böra untagas, att studierna må så mycket som öjligt ske efter lärjungarnes fria val, utan vand af tvångsä sämner, men att högskolan Vv kall vara skyldig bereda dem af sina lär-r ungar, som sådant åstunda, tillfälle att be-v tå de kuvskapsprof, bvilka staten uppställer e åsom vilkor för inträde och befordran i sin g jenst. I sammanhang härmed bör Stockwolms högskola hafva till en af sina förstajn ippgifter att söka förvärtva det erkännande e rån statens sida, att de af henne meddelade t ärdomsgrader kunna medföra samma förde-v ar, som motsvarande grader vid de andralh iversiteten, och i allmänhet att hennes s jungar blifva lika med dessa berättigade !l tt, efter undergående af föreskrifna prof,!h inna befordran i det allmännas tjenst. s Ett synnerligt afseende bör fästas å hög-b kolans fosterländska och nationella bestäm-n nelse. De ämnen, som nära beröra foster3 Ei ä np andets och äfven brödralandens kulturförållanden och samhällsinrättningar, böra der-ä öre få ett framstående rum. Närmaste vården om högskolan tillkommer t aturligen lärarne, hvilka böra inom sig utse s n ordförande, som i denna egenskap skulle!D ara högskolans rektor. Högsta ledningen afiu ennes angelägenheter och kontrollen å un-;d ervisningens gång hafva vi åter ansett böra tv ppdragas åt en styrelse af sju personer. I Jenna styrelse skulle jemväl ombesörja den ic konomiska förvaltningen. Den skulle ega tt tillsätta och entlediga lärarne, det förra ö