PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT?) Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Pare gaf honom öfver konungens hufvud ett tecken att förlänga sin berättelse, hvilket föröfrigt var öfverflödigt, ty Berenger nödgades ännu tala så långsamt, att då ban hunnit dertill att Osbert lyckligt fört honom till England, hade konungen hemtat sig så mycket att ban temligen lugnt sade: Se hvad det är att ega en trogen tjenare. Hvilken af dem de lemnat qvar hos mig, skulle vilja göra så mycket för mig? Och nu, då ni en gång med lifvet sluppit hädan. hvad för er åter till detta vårt rike, der ni fick ena sådan afskeåshelsning? Jag lemnade min hustru här, eders nåde. Ha! Och kusinen ville äkta henne — fick tillåtelse att kalla sig Nid-de-Merle — men hon halkade ur hans klumpiga fingrar, gjorde hon icke? Hörde ni ingenting om henne, madame? Nej, sade drottningen och såg upp. Hon skref till mig en gång från klostret, men jag visste att jag ej kunde göra någonting för henne och att minsta försök dertill, blott skulle bidraga att fullkomligt gifva henne i fiendernas våld; så jag svarade icke. Berenger kunde knappt återbålla en rörelse af harmsen förundran öfver den trötta likgiltighet, hvarmed drottningen gjorde denna bekännelse. Kanske konungen såg det, ty han tillade hastigt: Det är verkligen så, Ribaumont; den största tjenst vi kunna göra våra vänner är ) Se A, B. nr 159, 161, 162, 164—167, 171, 174, 175, 177—179, 182, 185—189, 191, 192 194—196, 198, 200—203, 205—9208, 210, 219—215, 217, 218, 221, 223—227, 229, 281—239.