ren bättre som menniska, vittnar. I afseende på qvinnans uppfostran gällde i Sparta den regeln, att hon skulle bildas till en stark och frisk moder. Visserligen blefvo ej flickorna, i likhet med gossarne redan vid sju års ålder tagna från föräldrahemmet, men underkastades tidigt statens uppfostran. De fingo dervid öfva sigi brottning, kapplöpning, dans, musik m. m. I afseende på barnens klädsel vid dessa öfningar kom-! mer man sanningen närmast om man säger, att de voro icke oklädda. Kroppsöfningarne försiggingo emellertid på olika ställen för gossar och flickor, ehuru det ofta tilläts dem att öfvervara hvarandras öfningar, vid hvilka tillfällen gossarne såsom en stor utmärkelse eftersträfvade bifall af flickorna. Genom dessa öfningar erhöll den spartanska qvinnan en stark och frisk kropp jemte ett obesväradt sätt. — Den atheniensiska qvinnan uppfostrades mycket enkelt både hvad utvecklingen af kroppsoch själsförmögenheterna angick. Qvinnan fick der aldrig visa sig offentligt annat än vid fester eller religiösa ceremonier, utan hölls ständigt instängd inom hemmet och hade knapt med mat samt fick-det vin, j som bestods, utspädt med vatten. Hon undervisades i att spinna, sy, väfva m. m., men bibringades också kännedom om toilettens mysterier samt musik och dans. Följden af denna uppfostran och det instängda lifvet blef att Athens qvinnor sågo bleka och vattenlagda ut; Aristophanes jemförde deras ansigten med skomakarefysionomier. Solons lag borttog rättigheten att sälja qvinnan till slafvinna; men faderns makt öfver dottern var så stor, att han, likasom förhållandet var i Sparta, kunde utsätta det nyfödda barnet, om det ej såg friskt och starkt ut. Då barn utsattes lades alltid något nipper eller annat af värde hos barnet såsom ett igenkänningstecken. — I Sparta ansågs det såsom en oeftergiflig pligt för mannen att gifta sig och detta skedde vanligen inom trettionde året, äfven om hans uppfostran då ännu ej var fullbordad. Qvinnan gifte sig vanligen. ej före sitt tjugonde år. Underlät mannen att vid 30 års ålder förskaffa sig hustru, så hade man åtskilliga kraftiga medel att förmå honom dertill, såsom att gå på offentliga platser och sjunga smädevisor om sig sjelf, pligt för sengifte o.-s. v. Det enda, som i detta fall gällde till ursäkt för mannen, var om han ej egde något. Det tvång, somi Sparta fanns att vara gift, förefanns ej i Athen. Till hustruns hemgift hade mannen endast nyttjanderätt och måste ställa säkerhet derför; hustrun var alltid omyndig. En svärfar comme-il-faut lemnade vanligen en tiondedel af sin förmögenhet såsom hemgift. Aktenskapsstifterskor, eller qvinnor som hade till sysselsättning att skaffa män åt de ogifta . qvinnorna, funnos äfven i Sparta, Den spartanska gifta qvinnan var mycket aktad och ansågs för husets herrskarinna, hvarföre ock Sparta bar namn för att vara anstucket af. qvinnovälde. Hennes förnämsta pligt till sta-. ten var att vara moder, och då ej denna. pligt fullgjordes var hon utsatt för många! obebagligheter. Enda giltiga skälet för skilsmessa i äktenskapet var barnlöshet. Det anstod ej den gifta spartanskan att sjelf sköta sitt hushåll, utan detta öfverlemnades åt tjenarinnorna, men hushållet var ej heller så vidlyftigt, ty mannen tilläts aldrig att äta hemma. Den gifta qvinnan bar alltid slöja när hon gick ut, då deremot den ogifta ständigt var obeslöjad. Det var härom Karillos yttrade: De ogifta ha att söka sig en man, de gifta att behålla sina I Athen tilläts qvinnan endast att lemna hemmet vid öfvervarandet af fester, religiösa ceremonier och för hushållsbestyr. Härpå höll man så strängt, att de atheniensiska qvinnorna till och med förklarades hafva uppfört sig ovärdigt, då de efter det olyckliga slaget vid Cheronea skyndade till stadsporten för att bland de återvändande krigarne söka sina män och bröder. . Mannen var deremot nästan ständigt ute och hans förhållande till hustrun var i allmänhet kallt, en följd af deras olika bildningsgrad. Staten visade nemligen mycken omsorg om mannens uppfostran, men deremot alls ingen om qvinnans. En betydlig del af dagen använde den atheniensiska qvinnan på sin toilett, och den förnämsta tjenarinnans makt steg i samma mån inom huset, men genom toiletten erhöll hustrun ock så småningom ett slags ställning, som snart visade sig icke vara utan inflytande, ty det bekanta toffelväldet är bevisligen af atheniensisk härkomst. Talaren uppdrog härefter en skildring öfver åtskilliga den grekiska qvinnans goda sidor, framför allt hennes blygsamhet. Undersökningen om qvinnans ställning gaf vid handen att hon ingenstädes åtnjöt sin fulla aktning. Familjelifvet är statens hjerta, men i Grekland utgjorde det blott det fysiska underlaget för staten och var derför underkastadt. förruttnelse. Men när desorganisationen i en kropp hunnit till hjertat, då är det slut med lifvet. Bevara ditt hjerta, heter det, ty derutaf går lifvet. I det grekiska familjelifvets förruttnelse låg derför en af de förnämsta orsakerna till denna kulturs undergång. Ett familjelif utan religion och moral är intet familjeKf. Föredraget, hvaraf vi endast kunnat återgifva en svag bild, åhördes med stor uppmärksamhet och lifligt intresse. nr ut Arn. OO Biksdagsmannavalen. Oaktadt grefve Arvid Posses val till riksdagsman i Andra kammaren för Ljunits och Herrestads härader numera blifvit af konun2 om ss Hr OC Lila oss AA AA ne kd nt be dat AA IR KR EA FR OA FR KM ÄR rt mn CP JR AA TR BJ rt EN. RNA — Sh AN AN KR