BLANDADE ÄMNEN. Morden 1 Pantin. Tropmann fortfar att jakttaga envis tystnad rörande den verksamma del han sannolikt tagit i mordgerningen, han medger blott, att han varit med och bållit i offren under det de mördades, och då man ännu icke lyckats få reda på fadren Kincks lik, oaktadt alla draggningrock letninger i Bollwiller, har han fattat nytt mod. Genom nattvakten på en stor mekanisk verkstad i Pantin har man nu fått bestämd reda på tiden när morden begingos. Klockan var precis !,11 på söndagsaftonen den 19 Sept. då hundarne vid verkstaden och i grannhusen började skälla, och de kunde ej lugnas förr än kl. ?,12 — då först var mordarbetet slut, antager man, hundarne skällde ej mer, de tjöto, de hade säkerligen vädrat blod, oe de franska tidningarne. attvakten hade klifvit upp på en stege för att kunna öfver den höga inhägnaden se ut öfver fältet och få reda på hvad som var å färde, men han hade ej kunnat urskilja något föremål, han hade lyssnat och han hade hört barnröster ropa: Mamma! Mamma! Den 7 dennes blefvo trenne personer konfronterade med Tropmann, nemligen Huch, en slagtarlärling, som anträffade Gustave Kincks lik, en tjensteman vid Nordjernbanan och ett fruntimmer som eger en restauration vid Rue Grange Bateliere. Denna restauration hade Tropmann vid flera tillfällen besökt jemte några andra misstänkta karlar, och dessa hade sedermera skrifvit ett bref med hotelser till nämde fruntimmer. Med undantag af henne gjorde vittnena intet intryck på den a gade. Han pratade med dem lika lugnt som om icke frågan gällt hans hufvud, utan de likgiltigaste saker i verlden. Åsynen af fruntimret, hvars blick skall ha ett magnetiserande inflytande på honom, tycktes emellertid oroa honom. Hon uppmanade Honom att bekänna allt, men han slog ned ögonen och svarade intet. Nordbanstjenstemannen var tillkallad emedan han påstått att en person, som kallade Hd för Kinck, velat afhemta en koffert på bangården. Han igenkände emellertid icke Tropmann. w Tropmann förhöres ofta, ibland midt i natten, han får upprepa hur vid mordet tillgått, men han tvetalar sig icke, utan håller fast vid att det är fadren och sonen Kinck som egentligen föröfvat brottet. Tropmann eger betydlig kroppsstyrka, hvarpå såsom bevis anföres, att han i somras under marknaden i Turcoing för sitt nöjes skull uppträdde i brottningskamp med ett par renommerade athbleter och besegrade dem begge två. Till tidningarne hår insändts flera förslag att kunna få reda på Kincks lik; man skulle hemta från zoologiska trädgården ett par schakaler för att nosa upp liket o. s. V., och en somnanibule har anvisat platsen der Kinck är att finna. Enligt somnambulens utsaga har Tropmann ensam mördat Kinck vid en skogsväg mellan Bollwiller och Soultz i Elsass. Efter det Tropmann nedgräft liket skulle han följande morgon gräft upp det igen, emedan han tyckte att grafven icke var tillräckligt djup. Han hade då burit liket till en liten damm, der han nedsänkt det. Somnambulen säger vidare, att det är mycket lätt att återfinna platsen der Kinck först nedgräfdes och att man der skall finna en persedel, som är Kincks tillhörighet. a Man känner ej huruvida Pariser-polisen fästat nAgpt afseende vid detta somnambuliska medde! ande. :