högt aktade författaren, som så grundligt har sysselsatt sig med våra lägre samhällsklassers vilkor, endast kan ha kommit genom en öfverdrifven lust att taga allmogen i försvar mot den öfverlägsenhet, hvarmed hon stundom af någre reformatoriske ifrare tages i upptuktelse för sina oarter. I Sundts nyaste bok närmar sig denna panegyriska böjelse tyvärr till det Paradoxa, såsom när han på fullt allvar gör inkast mot det anspråk, våra läkare framställa, att hvarje fullvuxen menniska bör tvätta sitt ansigte och sina händer minst en gång om dagen. Det är ett obilligt anspråk, menar han; allmogen har så mycket annat att bestyra, att hon icke förtjenar att få höra snäsor, om hon icke till punkt och pricka ställer sig dylika anspråk till efterrättelse. Tyvärr har vårt folk alltför mycket af den egenskapen att, blindt följa gamla bruk och plägseder och står till den grad i vanans träldom, att det icke gerna kan vara nyttigt för detsamma att ytterligare styrkas i den riktningen. En fråga, som fortfar att hålla sig i föra icke blott i hufvudstaden, utan i ela landet, är den kyrkliga. Sedan en mängd sockenmöten i de särskilda delarne af landet ha uttalat sig för önskligheten af, att ett privat möte af representanter från hela Norge måtte sammanträda i Kristiania år 1870 eller 1871 för att diskutera de särskilda kyrkliga reformfrågorna, isynnerhet frågan om kyrkans organisation i hennes förhållande till staten — ett möte, som man först ville få till stånd genom statens bistånd, men hvartill storthinget vägrade allt statsanslag — har man nu börjat insamla penningar för detta ändamål. Minoriteten inom vårt kyrkosamfund, grundtvigianerne, ifrar mycket starkt emot en sådan tillställning,. hvilken de på förhand frånkänna all rättighet attrepresentera den norska kyrkan och som de förutsäga blott skola komma att bestå af majoriteternas medlemmar: pietister och stockortodoxe, Häri torde de dock komma att missräkna sig; det länge återhållna frihetsbehofvet inom vår kyrka vinner tydligen på det märkbaraste sätt dag för dag terräng; och den tid torde icke vara så aflägsen, då äfven på detta område den fria tanken och det fria ordet få komma till sin rätt. Så t. ex. är det ganska intressant att lägga märke till den uppmärksamhet, hvarmed man följer några religionshistoriska föredrag, som för närvarande hållas här i Kristiania af den danske teologen och mångsidige författaren Henrik Scharling. Han är väl mycket långt ifrån att vara adet fria tänkandets man, ochsdet hav bjuder på ionehåller icke någonting synnerligen nytt; men för vår i den absoluta tron på mekanisk inspiration uppfostrade allmänhet ligger det redan någonting frigörande i att erhålla till och med blott den simplaste skildring af religionen såsom ett. historiskt och. ett icke blott transcendent-dogmatiskt fenomen.