ner on på ett mindre ekonomiskt sätt och att det hvitare ljuset, sålunda erhållet, blir dyrare än det gula. Dessa förhållanden modifieras dock genom användning af drag-glas, såsom hos de Argandska brännarne, eller dragkupa, hvarigenom lågan blir hvitare utan att så mycket af gasens lyskraft går förlorad. I ett afseende visade sig den Brönnerska brännaren underlägsen de andra, nemligen med afseende på lågans stadighet. Ju mer man nemligen minskar trycket, hvarunder en gaslåga brinner, desto mer blir den benägen att vackla för luftdrag och vill gerna liksom flämta i öfre randen, äfven om luften är stilla. Hos kupolbrännarne upphäfves denna olägenhet genom kupan, som dels åstadkommer ett uppstigande. luftdrag, hvilket gör lågan stadigare, dels döljer densamma för ögat. Hvad fribrännarne beträffar, så ge de visserligen en stadigare låga, än hvad kupolbrännarne utan kupa ge, men torde likväl af ofvannämda skäl vara mindre tjenliga för ögat vid arbeten, der ögat på något vis anstränges, och borde derför, för sådana fall itminstone, endast användas under skydd af en skärm, som genom draget gör lågan stadigare. Till slut må några ord tilläggas angående betydelsen af sparbrännare i allmänhet. Man använder gasen sparsamt, så snart man 1:0) har en brännare, hvars form och storlek är lämpad att förbränna den gasmängd, som man vill förbruka, på fördelaktigt sätt, såedes vid ett helt, lågt tryck; och 2:0) modeterar gaskranen så, att icke mer gas, än afsedt, tillföres brännaren. Men man riskerar atorligtvis dervid, att, om. kranen öppnas mera, få en långt större gasförbrukning än nan påräknat. Man föredrager derför ofta, att förbränna gasen med smärre brännare och fullt öppnad kran, och skyddar sig derisenom bättre mot en för stor gasförbruking, Men å andra sidan förbränner man då nycket mera gas, än som vore behöfligt i förhållande till den ljusstyrka man erhåller; nan slösar väl icke egentligen med gasens nängd, men bortkastar deremot en stor del uf dess lyskraft. Sparbrännarne afse att upphäfva eller rättare förminska dessa, hvarundra motsatta olägenheter. Den undre, eller illoppsöppningens ringa storlek gör nemligen, utt gasförbrukningen ej kan blifva så betydigt för stor, äfven om lågan alltid får brinna ör fullt öppnad kran, och till följd af förhållandet mellan båda brännaröppningarnes limensioner, blir gasen, förbränd under ett ryck, som är gynnsamt för lågans ljusstyrka, Hura långt trycket dervid med fördel kan sedsättas, beror för öfrigt äfven på andra ymständigheter och särskildt på de fordringar man har på lågans stadighet och stillhet. FF. L. Ekman, kontrollant för lysgasen i Stockholm.