ligt i och för sig, men man tyckes icke .an misstroende hafva mottagit dess, erbjudanden. Så kommo stadsbuden, och i början af deras tillvaro lära de verkligen hafva anlitats som aftonledsagare för damer. Dermed var ett länge kändt behof afhbjelpt. Men denna specialitet af stadsbudsverksarmheten Dar nu apphört, enligt hvad man försäkrat mig. Jag kan sannerligen icke förstå hvarför, och hoppas att. saken åter må komma till stånd nu sedan stadsbuden blifvit så snygga och hyggliga. Det är sannolikt också bekant, att stadsbud blifvit använda som fjerde man vid spelbordet, hvilket jag finner mycket naturligt. Man sitter och väntar, tre spelfriska individer, men den fjerde kommer icke, Huru då bära sig åt? Icke kan man väl skiljas så snöpligt, och icke är man i allmänhet i Stockholm road af ett litet causerie mellan karlar, såvida man ej har några kort att fingra på. Kan det vara beqvämare, än att i så fall hafva ett stadsbud att tillgå? Jag hoppas också att hvarje stadsbudsexpedition är så omtänksam, att den alltid har att bjuda å ett eller annat bud, som kan spela preference, schieben, Wira 0. 8. vV. Svårare blir det kanske för stadsbudsinstitutionen att förse allmänheten med uthålliga valsörer, men äfven det bör en gång kunna blifva en verklighet, liksom med fjortonde man vid middagsbordet, då man händelsevis befinner sig vara tretton och naturligtvis icke kan njuta af anrättningen under så fatala omständigheter. Redan för lång tid sedan kunde man få begagna stadsbud, ifall man ville lära sig koppa och slå åder. En af mina bekanta hade köpt sig en landtegendom och, emedan stället var beläget i en något aflägsen trakt, men mycket tjenstefolk fanns vid gården, önskade egaren att kunna sjelf vara nyttig i händelse af något hastigt sjukdomsfall. Han frågade derföre en af Stockholms fältskärsoch badaremästare, om denne ville, innan hans afresa, lära honom slå åder och koppa. Mästaren förklarade sig dertill villig och sade sig snart kunna gifvaen praktisk lektion. Men har ni någon sjuk här då? frågade min bekante. Nej, det behöfs ickep, svarade fältskären. Jag skickar bara efter ett stadsbud här i hörnet. Det vore icke första gången, tilladexhan, som stadsbud fätt låna sig till åderlåtning och koppning. Ja, hr redaktör, stadsbuden äro och kunna ännu mera blifva af den mest mångsidiga nytta i samhället. Hilarius. Aa Raga a na