lefvande bränd. Olyckan i Dresden visar oss tydligt det sorgliga öde, som skulle drabbat publiken om branden inträffat en afton då salongen varit fullsatt. En brefskrifvare från olycksstället gifver följande upplysningar, som tål att tänka på öfve.allt der man har teatrar: Ett olycksfall som detta kan inträffa då tusentals menniskor sitta sammanträngda i en byggnad, som inom mindre än en Vart timma förvandlas i en glödande ugn. Detär visst sannt att främre delen af teatern icke nåddes af elden inom så kort tid, och att utgångarne till gatan nästan helt och hållet skonades af elden; men om man också ständigt kunde påräkna så gynnande omständigheter skulle dock, om olyckan tilldragit sig under ett spektakel, en stor del af mioliken varit förlorad. Som man vet började elden i kronvinden, och inom några få minuter Var salongens hela tak en enda fiamma, FEttregn af eldflingor började straxt och tände öfverallt de tygstycken hvarmed bänkar och loger skyddas för damm. Hade menniskor funnits i salongen, så hade naturligtvis elden genast fattat uti damernas lätta toiletter, och den flyende parterroch parkett-publiken skulle inom några sekunder varit insvept uti lågor Man ryser vid blotta tanken på möjligheten af en sådan händelse. Men det vore illa att blunda för vissheten att så skulle ha gått om en arbetares vårdslöshet lössläppt det härjande elementet under spektaklet i stället för under en repetition. Erfarenhet är det enda goda man vunnit af denna olycka, och detta goda bör man icke låta gå förloradt. Lika tydligt som det är att parkettpubliken icke skulle undkommit eldregnet, lika säkert framgår det, att åskådarne på de öfre raderna skulle råkat i fara för qväfning, och om man får döma af den hastighet hvarmed lågorna banade sig väg ut till korridorerna, så skulle räddningen för publiken deruppe varit lika tvifvelaktig som för den dernere. Från första och andra raden samt amfiteatern hade flykten varit lättast, men publiken derifrån hade dock att frukta de öfverfyllda utgångarne. Alla dessa förutsättningar äro inga fantasier. De utgå klart ur de omständigheter, som visade sig vid teaterbranden den 21 Sep. tember. Frågan är nu om icke de bäst konstruerade teatrar kunna erbjuda publiken större säkerhet? Teatern i Dresden ansågs som ett mönster för teaterbyggnader och man hade så förträffligt beräknat att möta olyckan i alla tänkbara tall; men del fanns dock ett fall som man icke tänkt på och detta inträffade. Som en varning och en uppmaning till förbättringar inom teaterlokaler, står teaterbranden i Dresden, och må dessa varningal äfven träffa oss, ty våra teatrar äro helt sä kert också i behof af reformer och förändringar till publikens säkerhet och beqvämlighet. Den som besökt t. ex. Dramatiske teaterns parkett känner väl hvilka förfärlige qväfnings-apparater de båda korridorerna de: äro. Och omöjligt är det väl icke att kunns utvidga dem? Hvad operans inredning be träffar, så är den måhända. svårare att förbättra, och der måste man således lita blot å släckningsapparater om olyckan skull bönran. Direktören -för operan i Wien har efte underrättelsen om teaterbranden i Dresdei utfärdat nya ordningsreglor, med stränga be stämmelser om allt som kan föranleda eldfara. Bland andra paragrafer finnes en son säger att inom operan blott får begagna svenska tändstickor,. Eldsläckningsman. skapets öfningar skola ske oftare än förr, oc släckningsmaterielen förses med allt nytt son kan fullkomna den. Det vore godt om var ningen kunde leda till några försigtighetsmåt i den vägen äfven hos oss. Richard,