PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT?). Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Berenger svarade ej, men tog ett blad af rankan och gömde det vid sitt bröst, och. Philip, som blott den yttersta nöd kunnat ingifva en så poetisk tånke, trodde att han tog den som ett lyckligt förebud. Berenger tillsade de båda tjenarne att medtaga vaggan, och följde sedan den gamle bonden till torget, fordom en öppen, vacker, stenlagd fyrkant, nu gräsbevuxen och öde. På dess ena sida lågo qvarlefvorna af kyrkan. Hugenotterna hade varit så rådande här att de bemäktigatsig denna byggnad, som derför måst dela den allmänna förstörelsen och låg nu i ruiner, sedan Anjous tygellösa skaror, en den grymmaste här, som någonsin förödde ett land, i sitt raseri sprängt det präktiga tornet i luften. Bakom den låg rafplatsen i ryslig ödslighet. Minnesvårarne öfver de katolska döde hade hugenotternas fanatism jemnat med jorden, och ehura åtskilliga kors och grafstenar blifvit återuppsatta, stodo de der ojemna, vacklande och ensliga, bland nässlor, ogräs och törnen. Det tycktes som om blott några få djup och stora diken blifvit gräfda för att mottaga de många offren, och så illa och vårdslöst igenfylda med lös jord, att Philip vid första steg nära 4) Se A. B. n:r 159, 161, 162, 164—167, 171, 174, 175, 177—179, 182, 185—189, 191, 192 194—196, 198, 200—208, 205—208, 210, 212—215, 217; 218 221, 223—221, 229 och 231