ha 73,262,767 pund st. influtit i statskasss en summa, som med nära 3 millioner pu st. öfverstiger det föregående årets inkor ster. Hälften af denna skilnad är att til skrifva inkomstskatten. I tullinkomstern 22!3 millioner, visar sig en miaskning 250,000 pund st.; i accisen deremot en til ökning af nära 900,000 pund st. Postverk har att skryta med ständigt tilltagande i komster och står på så fast grundval, a man åter är betänkt på en nedsättning portot. Sjelfva Times anmärker, att d vore orätt att ännu längre låta landet gå mistning af en nedsättning. Man torde så ledes bli nödsakad att nedpruta portosatse till en half penny. NORED-TYSKLAND. Memorial diplomatique bekräftar, att kron rinsen af Preussen oinbjuden reser till Wie: Efter att ha anmärkt, att detta besök he visst kommer att framkalla ett bättre för stånd mellan de två regentfamiljerna, ti ger nämda tidning: Det är knappt nödvi digt omtala, att någon politisk förhandlin om den eventuela grunden för ett godt för stånd ej egt rum mellan de båda regeringarnt Österrike är väl i stånd till att afgifva de försäkran, att det icke på minsta sätt rufva på ett angrepp för att ändra om hvad sor försiggick år 1866; men det kan icke försäkra att det ej bekymrar sig om de bestämmelse i Pragfreden, som säkra de sydtysk: staterna en oafhängig internationel ställning. På senaste tiden har en liflig förbindels egt rum mellan Berlin och grefve Bismarck gods Varzin. Den 1 dennes afreste inrikes ministern Eulenburg till sistnämda ställe, son man förmodar, för att meddela Bismarck ordalydelsen af det trontal, bvarmed konunger skulle såsom i dag öppna preussiska landt dagen. Ett visst legationsråd vid namn Kendell har sedan någon tid tillbaka vistats ho: Bismarck; han skall, berättas i franska tidningar, vara utsedd att öfverbringa till de sydtyska hofven utkastet till en förbundsförfattning för de fyra sydtyska staterna, hvilket i de väsentligaste punkterna skall vara en kopia af Nordtyska förbundets. j De sachsiska kamrarne höll den 1 d:s sitt första offentliga möte: Första kammarens talman yttrade bland annat: Med våra grannar vilja vi lefva i fred, i vårt eget hus vilja vi vara fria och oafhängiga; vårt hus , tröskel är gränsen för vår egen rätt; från denna gräns tillropa vi enhvar: hit, men icke vidarel Jemför man denna protest mot främmande öfvergrepp med konung Johans ord i trontalet, som likaledes, ehuru i mildare form, betona konungariket Sachsens sje ständighet med hänsyn till Nordtyska förbundet, frestas man antaga, att för Sachsen på senare tiden uppstått en eller annan annan anledning attfrukta för en ytterligare inskränkning i dess redan förut ganska starkt kringskurna sjelfständighet. SYD-TYSKLAND. Journal des Debats innehåller en artikel om grefve Beusts resa och om de antaganden, hvartill denna gifvit anledning. Om rikskanslerns besök i Minchen meddelas följande: Det är klart, att grefve v. Beust icke kunnat uppehålla sig i Minchen utan att besöka konungen af Baiern och den kungliga familjen, hvartill Österrikes kejsarinna, Elisabet Maria, och kejsarens moder, erkehertiginnan Sofie, hör. Samtidigt har hr v. Beust ofta konfererat med premierministern, furst Hohenlohe. Efter hvad vi erfara — och det faller sig icke vanskligt att tro derpå — ha de samtal, hr von Beust haft med konung Ludvig, prinsarne och premierministern, nästan uteslutande vändt sig om de tyska frågornas ställni Det rådde blott en mening om, att Österrikes och Baierns intressen vore gemensamma, och att dessa intressen kräfde bibehållandet af det bestående, d. v. s. af de sydtyska staternas sjelfständighet. Furst Hohenlohe lärer kunnat gå i personlig borgen för, att wirtembergska regeringen i nämda afseende hyste samma åsigter som hofvet och kabinettet i Mänchen. Men man hade icke sökt dölja, att storhertigen af Baden och hans ministrar hade helt andra åsigter. Dock lärer man i Minchen ha iugnat sig på grund af följande två reflexioner, nemligen att storhertigdömets införlifvande i Nordtyska förbundet just icke är föremål för några särdeles storasympatier hos Badens folk och att kabinettet i Berlin icke för ögonblicket önskar denna införlifning, antingen det nu icke önskar öka sina bryderier eller det fruktar för att genom ett sådant steg som Badens annexion framkalla ett krig, hvari Preussen måste komma att stå utan bandsförvandter. I baierska representationens andra kammare har inträffat den egna händelsen, att kammaren är på god väg att upplösas, alldenstund den icke kan enas om vaiet af talman. Det klerikala partiet i kammaren har nemligen med hänsyn till nummerär visat sig vara jemnstarkt med det liberala, och båda partiernas kandidater ha erhållit 71 röster hvar. Fem gånger har man föreslagit omröstning, men alltid har talet 71 från båda sidorna framkomfnit. Intetdera partiet vill gilva efter, och som konungen ej bar grundlagsenlig rätt att utnämna talmannen, måste han troligen; upplösa kammaren. Sker detta, tros de nya valen komma att påskyndas så att kammaren åter kan vara samlad den 15 November. SPANIEN. Den af nuvarande spanska regeringen föreslagne konungen, hertig Thomas Albert Victor af Genua, är född den 6 Februari 1854. Han är son af Victor Emanuels bror, hertigen af Genua, hvilken dog 1855, och prinsessan Maria, dotter af konungen at Sachsen. De män, som styra Spanion hafva, enligt hvad Patrie vill veta, redan länge haft sina blickar riktade på den unge hertig Thomas, hvilken kan förklaras myndig den 6 Febr. 1870, då han fyller 16 år. Hans familj har emellertid haftmånga betänkligheter —I hvarpå ej är att undra — vid att tillåta honom bestiga spanska tronen, och ännu torde oe so et OÄeNAn etsas ERROR