li2 tolfte har äfven sitt intresse såsom utdrag u h-; en händskrift af den berömde frihetsmanuer ariksrådet von Höpken, äfven om det i oci g, för sig mer bör gälla som en tids än son er, alla tiders uppfattning af den utorhordentlig: o8 i företeelsen. tt! Tidskriftens femte häfte kan utan öfver n i drift sägas ha ådragit sig en högst ovanlig juppmärksämhet genom flera framstående upp va satser. Här skildrat först N. J. Anderssot r, ) Darwinismen eller den ryktbare etgelske nad. jtärförskaren Darwins åsigter om den orgafiler l ska Däldrebs mrsprung och utveckling från några få grundformer ölet typer till hela ! hennes puvarande storhet och iäångfald Framställningen är liflig, och anslående såsom man kan vänta af den med rätta populäre vetenskapsmannen. Såvidt vi minnas, lemnar h i denna afhandlitig den första utförligare svenelska redogörelse för denna å olika sidor högt u prisade eller ifrigt bekämpade lära, — UpzI der rubriken Politiska betraktelser, I har en lonämd förrattare granskat Den nya represenh tationen och regeringen i deras inbördes förI hållande. Uppsatsen, sotti vitnar om en fia rioch skarpsinnig iakttagelse af såväl riks4 A I dagshändelserna som vårt politiska lif i allmänhet, har af pressen redan särdeles uppihärksaihrmats och förtjenar det utan tvifvel. Såsom särskildt värda att behjertas fram1 håla vi författarens yttranden öm partibildsj ningarne vid sistförflutna riksdagar, om in-)terpellationsrätten, statsrådets organisation sämt depärtementalstyrelsens fördelar och i olägenheter. Tidskriften bar, som man Ber, ) llänge dröjt att beträda det rent politiska om-jrädet, men också nu debuterat invm det(satfima medverkligt lysande framgång I Den nästföljande uppsatsen af O. Eneroth behandlar ett ämne Prara vigt svårligen kan uoderkätmäs af någon som tänkt ötver uppI tfostrans, särskildt der religiösa uppfostrans, vigtiga angelägenheter. Författaren oppträIder till försvar för barnets vräti att idie lida våld 4 religiöst-dogmatiskt hänseende. Sedan det numera torde kunna betraktas såsom en temligea allmänt känd och erkänd sanning att den religionsundervisning, vår statskyrka com tvånrgsämne låter meddela i våra skolor, iske är ett troget uttryck af kristendomen i hans avda teh sanning, icke Förädlar eller stålsätter karakteren öch biertat, så framställer sig temligen sjelfimant den frågan: eger samhället räft att påtvinga sina ännu ömyndige medlestinar en åsigt hvilken de, när de kommit till mogbäre år, sannolikt aldrig skola kuona gilla i salla dess enskildheter etter tföähända alldeles förkasta? Det är svaret på denna fråga vi finna med talang och värme utveckladt af uppsatsens författare, Det finnes ingenting., så siutar han sin framställning, som mera förlamar de gamla samhällenas utveckliog än detta ötvergifvande af sig sjelf, som hvarje enskild tionela yttre makter offrar sa öfvertygelser. Den utifrån påinläråa, icke lifsförvärfvade sanningen ptostra ett starkt då han åt kor sina toligiö tvungna, je ste ger ingen styrka. Vilja vi oppto: i slägte, så hafva vi först och sist att tillse, det sanningssionet hos ac unga icke tillintetgöres genom tvång och våla Dem eller sko Isgen kan rätt älska den som VP2r g iltig för sanningen. eller rentat mot bättre vetande låtit densamma våldföras. Må de föräldrar, som vilja rätt älskas, besinna dettas; och må samhället, som väl borde veta; hvilken t en rätt käriek till fader elier moder är äfven såsom sambällsmakt, ju törr desto iellre lossa på den gamla våldslagstiftniog, hvarpå hela vär närvarande religionsunder z är grundad.a . A. Hedins s ivg ar Tidstecken iden nyaste statsveter iga litteraturen utmärker sig genom den eleganta och klara framställning och den kännedom i sak man hos denne författere alltid återfinner i lycklig förening, och hvilka egenskaper just göra honom till en af våra bästa essayister.. Resöltatet af hans undersökning af de senaste företeelserna på detta område blir, att demokratien ihennes renade och upplysta form alltmer arbetar sig fram äfven inom litteraturen, och att för skolan med allt större eftertryck framställer sig nödvändigheten afatt ge statsvetenskaperna ett rum bland undervisvingsämnen. Vi hänvisa för öfrigt vara lässre till uppsatsen sjelf, som väl förtjenar att läsas. — I frågan om Erik XIV:s dödssätt, hvilken onder detta är följts med lifligt intresse, med unledning af hrr Ablqvists och Forssells stridiga undersökningar, har en insändare, som tecknar sig Spectator,, meddelat ett ganska vidlyftigt iolägg. Med synnerlig styrka slutledniogen och med en ovapvligt klar blick fråga om de bistoriska händelsernas och handlingarnes uppskattande till deras rätta värde, yrkar han med Ahlqvist riktigheten tf den garala uppfattniogen af förhållandena; och det är onekligt att efter bvad såväl denne sändare som hr Ahlqvist sjelf i sitt sista särskildt utgifoa häfte förebragt, vågskålen ned nog mycken öfvervigt lutar åt deras håll. — Nytt från Amerika af den välkända signaturen P. A. S. kommer hädanefter att li en af tidskriftens stående rubriker, unler hvilken då och då meddelanden från lenna bittills för oss temligen obekanta civilisation iorymmas, Början göres med ett par notiser om undervispingsväsendet. Häfet slutar med ett par lätt skrifna enmälingar. Ihe last Athenian. Translated from the Swedish Victor Rydberg hy William Widgery Thomas J:r. Philadeiphia 1869. För någon tid sedan owtalade vi, att förre gör både för egen och sina barns räkning, sordamerikanske konsuln i Göteborg hr W. I PR nar fn Fill grgmslcela områ bat Afrorontt