Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling, utgifoen af Carl von Bergen. Andra årgången, h. 4, 5. (Stockholm 1869.) De nu senast i rask följd utkomna häftena af denna högst förtjenstfulla tidskrift innehålla åtskilliga uppsatser i vigtiga och intressanta ämnen, hvilka vi ansett osz böra omnämna. En allmän avmärkniog vilja vi förutskicka, den att författarne i tidskriften, bland hvilka man räknar många framstående namn i vår litteratur, samtliga utmärka sig genom en frisinnad riktning, hvar på sitt område, och genom framställningens klarhet, ofta äfven dess elegans. 1 allmänhet synes tidskriften verkat väckande och lifvande på den vetenskapliga författareverksamheten hos oss, i det hon framkallat och uppmuntrat en mängd företag af denna art, som annars säkert förblifvit hvilande eller aldrig påbents. Fjerde häftet öppnas med förra delen af en uppsats om Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet af utgifvaren, en sakrik, skarpsinnig och väl sammanfattad öfversigt af de utomordentligt betydelsefulla rörelser å det religiösa och kyrkliga området, till hvilka vi sjelfva äro vitnen. Till utgångspunkt har författaren valt påfvens bulla, som till Dec. i år sammankallar ett nytt ekumeniskt möte. Hans uppgift bar i denna del varit att visa, hur den katolska kyrkans ställning blifvit alltmer vacklande inom hennes gamla stamländer, på samma gång, märkligt nog, en katoliserande riktving gjort sig gällande inom de protestantiska områdena. Fortsättningen är naturligtvis afsedd att visa, hur, oaktadt allt detta, den väldiga omstörtningen i de religiösa åskädnivgarne går sin segerrika gang framåt, ryckande med sig eller krossande hvad som ställer sig i hennes väg. Det är en, trots sina mörka partier, i det hela ljus och upplyftande tafla, som här upprulias för våra ögon. Författarens värme för ämnet gör sig gällande på ett särdeies angenämt sätt, icke i fraser eller utrop, utan i den med fakta späckade och dock afrundade framställningen och i den vårdade och smakfulla stilen. Säkerligen motser mången i likhet med oss med otålighet slutet af den vigtiga uppsatsen. — OC, Eichhorn har lemnat en öfverblick af Forskningar för Sverges äldre konsthistoria. Författaren söker här med framläggande af en följd sakförbållanden visa, att talet om Sverges konst såsom något utderordnadt och ovigtigt är ett hårdt tal, åtminstone för oss svenskar, och att vi tvärtom böra lägga oss vinn om att grundligt undersöka vär äldre konstutveckling, som visst ej är en sådan ödemark som en eller annan velat påstå. Uppsatsen lemnar åtskilliga prof på nyttan, äfven för vår konsthistoria, af arkivstudier och forskningar efter konstverk, jemte det-att han påpekar, hur många luckor ännu återstå att fylla innan en verkligt tillfredsställande historia öfver vår äldre konst kan åstadkommas. — Om penslavismen af J. Aifthan redogör för den utveckling på alla områden den ryska nationaliteten på sista tiden bunnit, isynnerhet för dess ofantliga tillökning i antal. Uppsatsen har tilldragit sig uppmärksamhet äfven i vårt brödraland Danmark, der ELuciznus Kofod i Hejmdal egnat honom en utförlig granskning — A. BP. Nordenskiöld. har skildrat 1868 års svenska polarexpedition, vid hvilken han vch hans följesisgar inlade nya förtjenster om den arktiska! verldens kännedom, förtjenster hvilka vunnit: högsta erkännande af en bland utlandets yp-. persta auktoriteter, Geographical Society i London, Slutligen komma ett par anmäl ningar, af hvilka den ena på ett lifligt och öfvertygande sätt visar, hur nationalitetsprincipen allt mer omfattas af samtidens litteratur, och med kraft upptar och vederlägger de inkast en del af hennes motständarej uppstält. Ett litet Omdöme om Carl den 4) Samlede Skr., II, 187. .