nn arbetsklasser, inen genom ihärdig arbetsarnhet och sträng sparsamhet samlat en förmögenhet, som uppskattas till åtminstone 100,000 francs. Hustrun, som varit en utmärkt husmoder, anses hafva vär Seatligen bidragit till det välstånd, till hvilket familjen bragt sig upp. Nyligen Hade Kinck, som var bördig från Elsass, i denna sin hemort inköpt ett vattenfall, och den resa, som han för omkring en månad sedan anträdde, hade för ändamål att tillgodogöra det inköpta fallet för någon mekonisk anläggning. Kinck hade nemligen börjat såsom maskinarbetare. — Alla deras bekanta uppgifva sammanstämmande, att den enda meningsskiljaktighet de någonsin hört omtalas mellan makarne var hustruns obenägenhet för den af mannen tillämnade flyttningen till Elsass; men huru föga denna obetygliga omständighe; kunnat motivera ett så förfärligt brott, vittnar bland annat det af m:me Kincks i Roubaix bosatte broder uppgifna förhållhållande, att då han uttryckt sin förundran deröfver att hon ämnade medföra alla barnen till Paris, hade hon svarat, att det skulle göra fadren så gad att se dem, och att det för öfrigt var hans önskan att de skulle komma allesammans. Ett sådant nlaga afseende på mannens önskningar och på det som kunde göra honom glädje, vitnar, synes det, om alltigg annat än befintliga misshälligbeter makarne emellan. a Rörande Gustave Kinck, på hvilken också misstanka om medbrottslighet blifvit vältad, u pgafs först att han skulle varit omkring 19 år och det förmodades att det varit han, som skulle ha hemtat modren och barnen vid jernvägsstationen och fört dem till skådeplatsen för mordgerningen. Det har nu blifvit upplyst, att Gustave var endast 16 år gammal och af ett särdeles blödigt sinnelag samt sin mor och sina syskon innerligt tillgifven. För öfrigt har den i Havre häktade Tropmann (vamnet säges nu rätteligen skola stafvas med o och icke med au såsom i de första berättelserna) numera bekänt, att det var åan som förde familJen i vagn till Pantin; men denne gemene skurk, som synes ha varit densamme som i Guebwiller i Elsass sökte uttaga ett till Kinck adresseradt bref, innehållande 5500 francs, påstår att det var Gustave, som vände tillbaka för att hemta de i vagnen qvarlemnade barnen. Tropmann vidhåller nemligen fortfarande den uppgiften, att det skulle ha varit de båda Kinck, far och son, som varit de egentliga anstiftarne af mordgerningen, ehuru han medgifver sig dervid hafva verksamt biträdt dem. Då emellertid hela anläggningen gått ut på att mördarne antagit namnet Kinck och sökt vältra misstankan på fadren och sonen, ligger den förmodan nära till hands, att han nu vidhåller denna historia för att leda spaningarne på villospår och bereda de verkliga medbrottslingarne, som han torde ha haft, tillfälle att undkomma. Till de detaljer om förloppet vid mordets föröfvande, som Tropmann gifver, hörer för öfrigt, att det skulle varit öfverenskommet mellan honom och den äldre Kinck, att han skulle först föra fram modren ensam till det ställe, der hon skulle bringas om lifvet; men då modreh skulle gå, hade de båda yngsta barnen börjat gråta och bedt att få följa med modren, hvartill Tropmann då funnit sig föranlåten samtycka. Då Jean Kinck fick se barnen vara med, skulle han ha blifvit ursinnig och ropat till Tropmann. Jaså, du vill förråda mig Han hade emellertid genast stött sin knif i ryggen på det ena barnet och derefter angripit modren, hvilken dock gjort ett förtvifladt motstånd och lyckats rycka knifven ur Kincks hand, och hon skulle sannolikt — allt efter Tropmanns uppgift — ha lyckats befria sig och kanske dödat Kinck , om ej de båda medbrottslingarne, efter att ha gjort slut på barnen, skyndat till och. öfvermannat henne. Denna berättelse om förloppet torde nog vara sann i sina öfriga detaljer, utom hvad betråffar uppgiften om hvilka mördarne voro. Antagandet att Jean och Gustave Kinck blifvit pe förhand mördåde, vinner stöd äfven af det förållande att alla de bref, hustrun erhållit från mannen efter hans bortresa, och hvilka blifvit funna i deras bostad i Roubaix, varit skrifna af främmande hand, hvilket slutligen af brefförfalskarne förklarades härröra af en handförsträckning, som nödgade Kinck anlita en vän att skrifva i sitt ställe. Det uppgifves nu, att den unge man, som Jå postkontoret i Guebwiller sökte. tillnarra sig det rekommenderade brefvet, icke gifvit sig ut för Gustave utan för Jean Kinck, till hvilken brefvet var stäldt, och att anledningen hvarföre brefvet ej blef utlemnadt varit den, att postmästaren, som hade sig bekant att Jean Kinck var en äldre man, sagt till den föregifne Kinck: Men Jean Kinck är ju en fyratiofem års manx, vid hvilken invändning bedragaren tagit till flygten. Det framgår icketydligt ännu af berättelserna huruvida denna remissa till Guebvwiller äfven blifvit föranledd genom falska bref från dem, som antagligen mördat Jean Kinck, men det synes mycket sannolikt att så varit förhålland.et. Panrtin, den ort som genom detta gräsliga brott fått en så sorglig ryktbarhet, är en by med 2700 invånare, belägen nordost om Paris, strax utanför befästningarne, Det enda märkliga, man hittills baft att berätta om stället, är att det var der som Napoleons garder kamperade 1806 vid återkomsten från Austerlitz, före deras triumfatoriska in-tåg i Paris. Den enda märkvärdighet, som der varit att bese, har varit några stenbrott. Numera har byns namn blifvit outplånligen inskrifvet i brottmålsannalerna såsom förbundet med ett af de ohyggligaste brott man någonsin hört omtalas, och familjen Kincks graf skall troligen länge visas såsom en märkvärdighet. Tidningen Gaulois, som helå tiden illustrerat sina referater med stora träsnitt, afbildar i sitt senaste nummer grafven i Pantin, som blifvit omgifven med ett simpelt träskrank,och på hvilken man rest tre stycken kors. I sitt nästföregående nummer afbildade Gaulois scenen vid Tropmauns strid i vattnet med den käcke Haugnel. Fropmann, som numera blifvit förd till Paris, konfronterades genast vid ankomsten dit med de sex liken i la Morgue. Det påstås att han betraktat dem och sagt namnen på hvar och en af de mördade utan ringaste synbara rörelse. Polisen lärer -haft ganska svårt både i Havre och i Paris att hindra massan från att kasta sig öfver Tropmann och slita honom i stycken, dn NÄR RR RAL RR ETT