Tinget afslog motionen, i öfverensstämmelse me utskottets utlåtande ). Hr A. Erikssons motion om förändring i tide för stängandet af grindarne öfver allmän lands väg. Hr Eriksson hade föreslagit, att grindarn skulle hållas stängda från den 1 Maj till den November, i.stöllet för från och med den 15 Ma it bt Hill den 48 DBtSDer vet utskott, som behandlat denna fråga, had ansett sig böra hemställa till tinget, att detta mått hos konungens befallningshafvande snhhålla on föresk möddelande 1 aet syfte motionären af sett, ket af tinget afslogs efter votering mer 21 röster mot 18. Under den diskussion, som härom uppstod, er inrade br Odelberg derom, att landstinget för tre år sedan fattat det beslut; i följd hyaraf den nu föllenda föreskriften för grindars stängande till Ommit, och hade tingets beslut då motiverats deraf, att ett tidigare stängande af grindarne an setts utgöra ett obehöri inder för trafiken, hyariemte man afiett att företomiia svältfödandet ar kreaturen ute på marken, då något bete cj kunde påräknas före den 15 Maj. Opinionen syntes nu vara olika, hvilket föranledts af den dåliga foderskörden 1868; men detta ansåg hr Odelberg ej böra utgöra skäl att nu söka få en föreskrift förändråd, som tinget 3 år förut ansett nyttig och nödig. —-, , a ä i anslag å KR för anställande af TARAS mom länet. I detta afseende hade ifvit väckta af hr Isberg,som hemstält, att tinget ville anslå en lämplig årlig summa, att af konungens befallningshafvande eller annan vederbörande myndighet användas till så många veterinvärläkarearvoden, som distrikten kunna för sådana läkares verksamhet skäligen inom länet bestämmas; af hr Bhime, som hemstält alt tinget ville anslå en årlig aflöning till det belopp, som kan finnas skäligt, åt en veterinär för norra delen af länet, med station i Östhammar, att utgå under åtminstohe de fem nästföljande åren, räknadt från 1970 års början, famt äf frih. Å. Cederström fir, Bom. hemstiält, att till bidrag åt en veterinärlånare för Sotholms härad, boende i trakten af Westerhaninge kyrka, måtte anslås en summa af 300 rdr, att årligen utgå i högst fem års tid, så vida icke genom någon regeringens åtgärd dessförinnan detta anslag blir öfverflödigt och kan indragas. a . Vederbörande utskott, som haft detta ärende till behandling, hade, med afstyrkande af de väckta motionerna, hemstält, att tinget måtte besluta nedsättande af en komite, bestående af 3 ledamöter och 2 suppleanter, med rätt ätt tillkalla gäkkunhiga personer, för öpprättando ä förslag till oråhäadet af dönna angelägenhet för hela länet. crib. A. Cedersiöm s:r motsatte sig nedsättandet af en dylik komitt, anseende att denna angelägenhet borde ordnas af kommunerna sjelfva; annars kunde man lätt komma derhän, att nspråk skulle framställas om anslag till atlönir safninörskör 0.8. v. Vore behofvet af veterinärläkare stort i någon ort; skulie detta behof utan tvifvel fyllas, om kommunerna sjelfva austrängde gig för saken, utan att länets öfriga invållare I i beh betinigates med utgifter för ändamål, af hvilka de ej hade någon nytta. lir Odelberg erinrade om den olika åsigt, som vid föregående landsting uttalats, nemligen att bidrag af tinget måtte lemnas åt sådana kommuner, som visat sitt iktresse för saken genom att sjelfve bidraga till veterinärläkares aflönande. Hr Odelberg vidhöll denna åsigt, och ansåg eh utredning nödig, för att få utrönt huru många distrikter, som kunde behöfvas, Mm. mn. hvarföre han förordade bifall till utskottets hemställan, liksom grefve Wirsen, hvilken fäsjade uppmärksamheten på vigten af, att frågan blefve behandlad i sin helhet, hvaraf ingalunda följde, att kommande landsting skulle he ans slag åt veterinärläkare, med inindre behofvet blefve visadt och kommunerna ådagalade sittintresse genom beredvillighet att sjelfve lemna bidrag. Ett fullständigt förslag borde af den ifrågasatta komiten uppgöras samt till granskning och pröfning af nästa landsting framläggas. Hr Isberg erinrade, att vid den utgång frågan om anslag åt veterinärläkare af staten fått hos riksdagen, man vore hänvisad till big sjelf, och trodde han det vara lämpligast att till ex början lemna mindre belopp såsom bidrag åt veteribärläkare i vissa orter, så att de der kunde vinna fast fot, fästande br Isberg tillika uppmärksamheten derpå, att vid ersättnings utgående för kreatur under pestsmitta, man måste genom veterinärläkares intyg styrka förhållandet. Då endast en djurläkare funnes anstäld för Jänet, kunde denna angelägenhet ej anses ordnad. Frih. A. Cederström motsatte sig fortfarande förslaget, understödd af hr Wener, som ansåg att tillfredsställandet af en kommuns eller vissa kommuners anspråk endast skulle framkalla nya sådana, och, att man så mycket mindre hade anledning gå dessa anspråk till mötes, som de kommuner hvilka anbållit om bidrag, sjelfve ingenting gjort. Detta bemöttes af hrr Isberg och frih. A. Cederatröm ir, hvilka åberopade, att såväl i Sotholms härad, som Norrtelje veterinärläkare funnos anstälda, men att man hade svårt bibehålla dem med mindre något anslag lemnades, då torpare och mindre jordegare ingenting kunde betala, utan de större egendomarne ensamme drabbades af kostnaderna för deras aflönande. Hvad utskottet tillstyrkt bifölls efter slutad diskussion, och skulle val af ledamöter i den föreslagna komiten ske i sammanhang med öfriga val. Tvenne motioner af A. Ericsson. I den första föreslås, att, till hindrande af snömassors hopande på vägarne, alla utefter landsväg gående gärdesgårdar skulle stängas i två afdelningar, så att den öfre afdelningen finge af väglottsegarne under vintern nedtagas, med skyldighet att vårtiden uppsätta dem; den andra, afseende, att väglottsegarne skulle åläggas att under vintern skotta snö på vägarne, der dessa voro bara. Frih. K. Bonde anmälde, att det utskott, till hvilket motionerna blifvit remitterade, ansett det ej tillkomma utskottet, att med motionerna taga befattning. Ordföranden gjorde motionären uppmärksam på, att konungens befallningshafvande icke egde myndighet att meddela dylika föreskrifter, utan kunde konungens befallningshafvande endast ställa en uppmaning till länets invånare i de ämnen motionerna afsågo. . Motionerna kunde följaktligen ej till något beslut af tinget föranleda. Af tinget-beviljades 100 riksdaler till tryckning af fiskeri5fyerenskommelser; vidare ett anslag af 200 riksdaler att ställas till husbållningssällskapets förvaltningsutskotts disposition, för att användas till bestridande af inspektionsresor för fiskets öfvervakande, hvarjemte till ersättning åt tillsyningsman, för tillseende af fiskeriöfverenskommelsernas efter) Det väckte ref. uppmärksamhet att ej någon tingets ledamot, mat utskottets afstyrkande utlåtande samt motiveringen derför, gjorde den enkla erinran, att om samtliga landsting förfore, såsom motionären föreslagit, skulle en förteckning för hela riket åstadkommas, samt attingen dheten af att ett initiativ i denna,