Stockholms-bref. XXV. Herr redaktör! Stockholm har ännu icke återvändt till Stockholm. Det tjenar till ingenting att förneka den sanningen. Publiken, som fyller våra teatersalonger, är icke den publik, som abonnerar på onsdagsspektaklerna, utan snarare en mera svensk publik, jag menar en publik från Wermland och Småland, Skåne och Östergötland, som gästar hufvudstaden. Göteborgarne få vi hädanefter aldrig mera se här, ty de ha fått sig en egen italiensk säsong, och lära icke bekymra sig om herrarne Almlöf, Dahlqvist, Swartz eller Fredrikson det allra ringaste, och skulle de äfven känna en aldrig så stark längtan efter fruarne Michaöli, Hvasser m. fl. af våra nabsoläta primadonnor, på lyrisk eller dramatisk scen, så våga de icke tala om det, ännu mindre fara bit. De måste gå på hr Strakoschs representationer. Och hvarför skulle de ej göra det? Teke må Göteborg tro att vi hafva något att dervid anmärka: Men det kan göra Stockholm ungefär detsamma, ty Stoekholm har ännu icke kommit hem, om det är göteborgare, småländningar eller östgötar, som intaga de föröfrigt lediga platserna i våra teatersalonger, eller om. dessa befolkas af den lilla återstod af britisk och RR RA