to UTRIKES, , FRANKRIKE. , Vensterns ledare i lagstiftande kären Jules Favre har gjort ett besök i Algier, der en del af kolonisterna den 5 dennes till hans ära föranstaltade en festmåltid. Vid detta tillfälle höll han ett tal, som har väckt mycket uppseende inom den franska pressen, emedan det skarpare och bestämdare än något föregående föredrag af honom angifver den ståndnn han intager dels till regeringen och ennes senaste liberala eftergifter, dels till det radikala partiet, hvars organer på den sista tiden på det häftigaste sätt anfallit honom. I afseende på sina motståndare inom venstern anmärkte Jules Favre: Man hari dessa dagår icke så litet sysselsatt sig med min person. Det bekommer mig icke mycket, ty jag har alltid haft så stor aktning för pressens frihet, att jag aldrig har blandat mig i diskussioner, som föras mellan tidningsskrifvarne. I mina ögon ligger det ringa makt på en medborgares personlighet; en af hans första pligter är att offra denna personlighet i striden för de stora idgerna. De radikala ha bland annat förebrått talaren, att man icke kunde bli klok på hans politiska program, men att han: sannolikt till slut skulle ingå förlikning med kejsardömet. Jules Favre protesterade mot denna beskyllning med en-häftighet, som vittnar om att han i sjelfva verket står långt närmare det radikala partiet än den konstitutionella frihetens vänner (medelvägspartiet). Han yttrade: Mina åsigter har jag alltid öppet uttalat, och jag tror, att hvar och en af mina landsmän måste kunna göra sig ett klart begrepp om min politiska tro. Är jag en af de oförsonlige eller är jag en af dem, som vilja spänna sig för kejsardömets vagn? Tillåt mig betrakta detta tvifvel såsom en förnärmelse. I mina ögor äro personerna jemförelsevis likgiltiga; mer det finns vissa händelser, som uppresa en alldeles oöfverstiglig mur mellan oss och andra Jag var politikus redan före företaget år 1851 (statskuppen), och alltifrån den tiden har jag varit a att hurudan Frankrikes framtid än blefve. kunde ingen ärlig mar lägga sin hand i deras, som ha dragit förde af detta attentat. Der hafven I min trosbekännelse! Jag aflägger den utan all lus till hämnd, blott önskande, att de föreståend förändringarne måste gå för sig utan våldsamhet. Behöfver jag säga er, att jag ble