och tillfrågade honom tillika om han vidblifvei sin, i vittnes närvaro, aflåtna bekännelse, hvartil han lemnade ett peer svar, samt medgaf at Han vid början af nämde år, för första gånger närde den tanken att genom mordbrand ödeläggs Bitt hus och att han för detta ändamål låtit höjs ssuranssumman. N. upplyste att inga ekonomi ka bekymmer tvingat honom härtill, utan uppgal såsom orsak, att han var fkyldig en person i Marstrand 5000 rdr, och af fruktan för uppsägning af detta belopp syntes mordbrandsspekulationen nppstått. — Han började då genast öfvertala sin hustru, att blifva det verkställande redskapet, men hvartill hon dock enträget nekade, ehuru bon slutligen dukade under för hans hot och list, och lofvade alltså, att fullgöra hans befallningar under hans bortovaro. (Man må härvid erinra sig att mannen icke var hemma då olyckan inträffade utan att han befann sig hos slägtingar på Oroust). De voro då ense om eldens anläggande, men erinrades hon, att det icke under storm fick utöfvas. Erkände vidare, att han vid undersökningarne om brandens uppkomst, under hösten 1867, hade vc och att han med berådt mod begått mened. ertill hade han uppgifsvit sig bafva förlorat 800 rdr kontanta penningar i branden, hvilken uppgift äfven var sanningslös. På af åklagaren framstäld fråga, om tjensteflickan möjligen hade nåmn vetskap om mordbrandsanläggningen, svårade . att ingen mer än han och hustrun egde derom någon vetskap. Härefter återfördes Nordström i häkte och hustru N. blef inkallad. Hon sade sig vara gift med Nordström sedan 11 år tillbaka. Hade ej förr varit tilltalad för brott eller ens begått något dylikt. Erkände mordbrandsanläggningen i likhet med hvad som förut är beskrifvet. Hustru Nordström tillkännagaf, Få derom framstäld fråga, att äktenskapet makarne N. emellan varit lyckligt tills för cirka 5 år sedan, då ett besynnerligt och för hustrun förnärmande förhållande emellan mannen och den aflidna dottern inträdde. Nordström och dottern inlåste sig vanligen i enskilta rum, och mannen flydde härigenom sin maka och barnet sin moder, och de fortforo så att lefva tillsammans, under det modren led af hvarjehanda obehagliga känslor, om hvilka man lätt torde kunna göra sig en föreställning. Hon hade icke gifvit bestämdt löfte om eldens anläggande, då N. reste till Oroust, men för att göra sig säker om att hon skulle fullborda hans mörka planer, tillsade han henne vid afresan, att, derest det icke vid min iterkomst är verkstäldt, går jag genast i hamnen och dränker mig. Hustrun uppgaf nu, att hon genast efter brandens anläggande kände sig gripen a en förfärlig ångest och hade gerna velat återtaga anläggningen om det varit henne möjligt; och hade hela tiden sedan det skedde plågats af de värsta samvetsqval. Båda hade plågats af dessa val, och hade ofta velat gifva luft åt sin hemligt, men dock återhållits derifrån vid tanken på leras barns framtid och uppfostran. Begge tycks uu emellertid vara gripna at en djup och allvarlig inger, och hade mannen hela sommaren varit håad och beredd att lemna sin hemligHet i rättvihänder, ehuru hustrun dertill icke kunnat mås. Först en dag i förra veckan knäböjde makarne ill gemensam bön och anropade Dens hjelp, som welar allt, och Dens förlåtelse som ransakar menviskobjertat och i detsamma kan ingjuta det baljam, som heter frid och förlåtelse. Härefter ervölls styrka och mod att blotta den hemlighet, om tärt de arma offren för jordisk vinning nu mart i tvenne år. På yrkande af fortifikationskassören W. Röing, egenskap af kronans ombud, hvilken senare geom den timade eldsvådan lidit en förlust af öfver 00 rdr, blef Nordströms bo i går af rådhusrätten konkurstillstånd försatt, och skulle boupptecking i närvaro af N. sjelf i går förrättas.