) a a a t e f a i t b j stående i vatten till knäet, och stötte änc ligen på en låda, med hvars innehåll jag fy! mina fickor. Då jag kom uppi dagsljus såg jag att det var apelsiner jag hade fö tag uti. Jag gick nu till min koffert o fylde en säck med kläder och andra sakt Emellertid hade inskeppningen i båtarne fö Fggätt. Förste officeren hade med revolv i hand öfvervakat, att qvinnorna och barn först kommo ned i båtarnes Då jag ko upp på däck, voro båtarne firade nedi vat net, och nästan alla passagerarne befunnos i dem. Derigenom hade -båtarne blifvit : lastade, att det var otänkbart att taga någ; saker med, hvilket kaptenen också underrä tade mig om. I en hast tog jag derför mir bästa kläder på mig, drog på öfverrocke tog mina papper och några bref ur min por följ, och med mitt fotografialbum under ai . men var jag färdig att låta hissa ned mig Jen af båtarne. Den båt, hvari jag fått plats, var en Ide tyå stora och innehöll omkring 30 qvin nor och barn, hvilka lågo på botten, meda ofvanom dem sutto nästan lika många mät I hvaribland ingeniör Freund. Klockan varn 7, och 10 minuter derefter lemnade den sist båten Germania, som då redan hade akter under vatten. En qvarts timma efteråt sjön det stolta skeppet på styrbordssidan, hvilke framkallade månget: Åch, Germania! D schönes Schiff! från besättningen. Emellertid voro vi nu samlade i 8 båtar fylda till öfvermått. Den, hvari jag befam mig, bar, som sagdt, omkring 60 menniskor men i båten n:r 1, som var den andra stor: båten, voro 71, på grund hvaraf denna båt reling blott var en handsbredd öfver vattnet I de sex småbåtarne befunno sig 20 å 3( personer i hvar. Dimman fortfor och ver kade som ett tätt regn. Tre af båtarne försvunno för våra blickar i dimman och landade, efter hvad vi sedan fingo veta, redan på förmiddagen, under det de fem öfriga höllc tillsammans under kaptenens befäl. I tio timmar drefvo vi omkring på vågorna — tic timmar, hvilka föreföllo långa som tio dagar Hvarje ögonblick måste vi genom rop gifva signal, alldenstund dimman dolde oss för hvarandra. Kommo de fem båtarne någon gång i sigte för hvarandra, försvunno de nästa ögonblick, dolda af vågorna. Jag hade aldrig trott, att roddbåtar kunde hålla ut en sådan sjögång. Strax fram om mig satt en ung amerikansk dam, som jag Hade observerat vid inskeppningen i båtarne i följd af hennes sällsynta mod och sinnesnärvaro: Vid båtens häftiga vaggning blef hon emellertid mycket sjösjuk, hvarför hon hvilade hufvudet på relingen af båten, med ansigtet doldt i händerna; denna ställning orsakade, att en del af ansigtet stack ut öfver relingen och hvart ögonblick doppades i vågorna: Kusten vågade vi icke närma oss så nära, att vi kunde se den, ty bränningarnes oafbrutna dån underrättade oss om den fara, som skulle vara förbunden dermed. En af båtarne, som kommit för nära kusten, kunde blott med yttersta ansträngning rädda sig ut igen. Vårt enda hopp var att möta ett skepp eller på våra rop erhålla svar från land. Med ängslig ifver ansträngde ögat sig att tränga igenom dimman, men förgäfves. Under loppet af dagen hördes ett ångfartygs hvisslande, men för långt bort att man kunde höra våra nödrop. Några gånger skrek en af styrmännen senom en ropare åt land, men örat lyssnade förgäfves — det endasvar vi fingo var bränningarnes brus. Blott med ansträngning och senom satt använda flera man till hvar åra cunde vi hålla ut i den svåra sjön. Då de fem båtarne lemnade Germania gaf saptenen, Gud vete af hvad orsak, befallling att styra mot öster. Ungefär vid midlagstiden kunde vi genom ett ännu starkare lånande af bränningar: förstå, att vi måste ara i närheten af Cap Race. Befallning safs nu att vända om, och vi hade fem timnars rodd tillbaka. KL 5 på eftermiddagen sommo vi åter så nära kusten, att vi inom år dunkla sfer sågo Germania, fortfarande iggande på styrbordssidan. Att vågorna voro jä god väg att fullborda förstörandet af keppet sågo vi af de talrika spillror af jltterna och mellandäcket som flöto omring på vattnet. KI. hade emellertid blifvit 5. Långsamt ade de tio timmarne glidit fram, och ännu arsnade vi ej frälsning. Stämningen i båen blef allt ohyggligare och ohyggligare. Ioppet försvann mer och mer.. Det syntes lott två utvägar: antingen drunkna eller välta ihjäl; ty af proviant fanns blott obeydligt och at vatten icke en droppe, och ura många dagar viskulle komma att drifva ring på hafvet kunde ju ingen säga. I åten lågo qvinnorna och barnen, sjösjuka, vatten och orenlighet, stirrande oss, hvilka utto vid årorna, in i ögonen, för att af våra niner se huru det stod till. På botten af en del af båten der jag satt lågo tre franka fruntimmer, två äldre, hvilka voro moer och svärmoder till en tredje, en ung vac-! er dam, hvars man blifvit placerad i en pnan båt. Ett spädt gossebarn hvilade i ormodrens armar. och en liten flicka låg id modrens sida. Alla tre voro förfärligt jösjuka. Den unga hustrun låg alldeles vid nina fötter, dödsbiek och med håret i oording, under det hennes stora bruna ögon aflåtligt stirrade uppåt; det låg ett begyn-4. ande vanvett i detta ohyggliga stirrande.l. amiljen kunde hvarken förstå engelska coller yska; lyckligtvis kunde Freund tala medl em på deras eget språk, och han gjordel. ör dem hvad han kunde och gaf det äldre : runtimret med barnet ett täcke att svepa l: m sig. Detta är blotten episod från denna ags scener. Kl. hade således blifvit 5, dimman fortor, görande allt kallt och rått, vinden blåste llt mer och mer, vi beredde oss på en för-! vig natt? os HA IiRA nlätolict: från on af.